söndag 14 september 2014

Om jag dör nu.

Så är det inte för att jag blivit biten av en huggorm, trots att jag går i lågskor i höggräs. Det är inte heller för att en padda har skrämt mig till döds. Nej, nej.

Om jag dör nu, så är det därför att jag har sett någonting som är så vackert att jag glömde att andas.



Den här vallmoängen har min systers make sått till henne, i smyg, vid den gamla ladugården. Kärlek!! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar