söndag 25 maj 2014

Nu är det bara prinsessor som gäller!

Och detta är resultatet av en av alla beställningar, som haglar in, från dottern.



Banden hade hon själv hittat i en butik på semestern. Tyget är siden som jag fått av en kompis. Jag klädde livet framtill med, först ett linnetyg och sedan ett blommigt bomullstyg på det. Bak är det bara ett sprund och en vanlig knapp i knapphål.

Skönt att resultatet blev till belåtenhet. "Mamma, det blev finare än jag trodde!"
Finns det någon roligare än att sy sånt här!?!

Rödluvan.

I går under vår Sakura, bjöds vi på en föreställning under de blommande körsbärsträden. Ni tar nog inte miste på vem det handlar om.



Käpen har Karin stickat och beskrivningen är hämtad ur boken som syns på bilderna nedan. Jättefin!!



Kladdiga rabarbermuffins med maräng!

Nu blommar körsbärsträden i Vänna, så vi firar Sakura för fullt, i solsken och värme!!

Det görs till exempel med dessa godbitar, bakade av Karin och Noomi. Karin hade googlat fram receptet.

3 dl rabarber
100 gram smör
1½ dl + 2½ dl strösocker

½ dl mjölk
5 ägg, separerade
2 lime, rivet skal + lite saft
2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
1 tsk stött kardemumma
Sätt ugnen på 175 grader. Vispa ihop smör och 1½dl socker så det blir vitt och pösigt. Tillsätt mjölken och en äggula i taget under omrörning. Riv ner limeskal och några droppar limejuice. Blanda mjöl, bakpulver, salt och kardemumma. Vänd ner i smeten.
Ställ 12 muffinsformar i en muffinsplåt. Fördela ut smeten i formarna, typ 1 msk i varje. Skär rabarbern i 2 cm långa stavar.
Vispa äggvitorna hårt med en nypa salt. tillsätt sockret och vispa lite till. Strö på rabarbern över kaksmeten och toppa med marängen.
Ställ in i ugnen i ca 20 min. Marängen ska bli lite gyllene och smeten i botten ska vara torr när man sticker en sticka i. Skär limen som blev kvar i kvartar och dekorera med.


I övrigt vill jag bara citera Nisses stillsamma konstaterande vid fika bordet "jag njutar".

Och festen, den fortsätter!

fredag 16 maj 2014

Underbara barn!!!

Tänk vilken gåva de är. Dessa barn! Små, glada, stökiga, virriga och livliga kopior av en själv, underbara vänner. Jo, visst måste de tämjas en aning för att få ordning på ;-). Så de inte springer rakt ut bakom backande bilar på parkeringar, gallskriker när de inte får som de vill, sparkas och slåss eller rycker tussar ur varandras hår när de bråkar. Tänk vad de lever, lever ut!
Orden räcker inte till för att beskriva vad jag känner när jag tänker på dem. Kärlek, tacksamhet ... och så de där moderskänslorna ... det är väl så de kallas? Det där omhuldande och beskyddande känslorna som gör att man helst av allt skulle vilja packa in dem i bomull och vaka över dem dag och natt, för att inget otäckt skall hända dem. Men det går ju förstås inte ... vad skulle de då få för liv? Nej, släpp ut dem bara! Ut i den hårda verkligheten ska de :-S Vilken tur att man inte visste hur svårt det är att vara förälder innan man blev det. För då kanske man inte hade vågat. Man hade inte kunnat förstå hur det svåra kan vägas upp av allt det positiva tusen och tusen gånger om!!!





Min underbara och älskade vän Jonathan, jag har så mycket att tacka dig för!!!

torsdag 15 maj 2014

"Mycket bättre än hemma!" tycker den här prinsessan!

Och det kan man ju förstå ... även om jag måste vara lojal mot mitt egna hem och säga "borta bra men hemma bäst" ;-)

Öckerö är underbart! Ljust och fint. Klippor och hav. Blommor och blad. Regn och blåst. Sol och värme. Vi bjöds på hela spektrat medan vi var där.



Jag sydde en klänning till Anna-Klara medan vi var där. En enkel, ärmlös, modell. Både mönstret och tyget köpte jag på Stoff och Stil. Knappen där bak saknas och skärpet var tänkt att knytas baktill.

Tänk att man ska behöva åka till andra sidan av Sverige för att komma sig för. Och det där med att åka till Stoff och Stil och handla material, det var nästan förbjudet med tanke på hur det ser ut på materialfronten här hemma. Skåp och lådor är ju redan fulla.

Nöjda och glada känner vi oss i vilket fall :-)