fredag 10 januari 2014

En bra bit på vägen ... och jag tuffar vidare ...

Igår gjorde jag en ny upptäckt om mig själv. Det var något som växt fram. Inte fram på mig, utan fram i mig.
Jag berättar det inte för att jag vill att någon ska tycka att jag är duktig. Nej ni kan ta det som ett exempel på att det finns hopp för de flesta ;-).

Jag och David var ensamma på stan. Sådant händer typ en gång om året och det var alltså i går. Det borde, med andra ord, firas tyckte vi! Vi var väldigt hungriga och ville äta något gott på ett mysigt ställe. Så vi stegade in på en restaurang, inte världens finaste eller flottaste, men ett helt okej ställe. Vi blev visade till ett bord och fick en meny. Grillat! Mums ... men plötsligt fick jag en så äcklig känsla. Jag började ifrågasätta var köttet kom ifrån. Tänk om det inte var svenskt. Det kanske var någon plågad gris vi skulle äta upp. "Vi frågar väl" tyckte David lugnt. "Kan man verkligen lita på dem, de kanske svarar vad man vill höra?" kände jag.

Vi är alltid noga med att köpa svenskt kött i butiken. När de inte kan tala om var köttet kommer ifrån, i charken, så köper jag det inte, det har hänt. Så långt har jag kommit. Men när vi äter ute blir det lite hipp som happ. Mac Donalds hade tidigare svenskt kött i sina hamburgare, men det har de inte nu längre (enligt David). Trist, men jag har ätit där ändå.

Efter att vi suttit där en stund och funderat, kände vi båda att ... vi måste gå. Det gick inte att köpa maten om vi inte visste var den kom ifrån. Vi steg alltså upp. Tackade för oss. Och gick. Pinsamt.

Japp, så ordentlig har jag blivit. Inget äta ute om jag inte vet var råvarorna kommer ifrån ...
... tänkte vi och så tog vi en pizza istället ;-P


1 kommentar:

  1. Jag tycker om hur ni tänker! Fortsätt gärna att inspirera mig att tänka och handla så!

    SvaraRadera