fredag 29 november 2013

Den 14 december kl 14 slår vi upp dörrarna till vårt hus i Starred.



Salen har plötsligt förvandlats till en butik som ger dig chans att köpa julklappar som du inte hittar på andra ställen.
Försäljning av Formskrubbens brickor, skärbrädor, kort, kuddar, handdukar mm.
Vi har också trasmattor, kuddar och dockkläder i stickat och sytt av Siv Zetterlund
Senap, marmelad och andra godsaker gjorda av Sofia Nordin och Eva Backholm
Smide från Öje smedja

Kläder från Kampala fair
... och mycket annat smått men väldigt gott!

För vårt lilla "café" ansvarar Ulla och Anders Bylund, där kan du dricka en kopp kaffe och äta en god kaka eller bulle.
Alla intäkter för sålt fika går oavkortat till Love Nepal, och deras arbete för att rädda unga flickor ut ur prostitution.

NI behövs också för att det här ska bli en riktigt lyckad afton,
så därför önskar vi er varmt välkomna till oss och tag med era vänner också!

//Anna och David Zetterlund

Vägbeskrivning:
Formskrubben Design, Starred 429
Kör Stigsjövägen ut mot Gussjö.
Sväng höger mot Östanvik, mitt emot badplatsen i Starred.
Tag av, första till vänster, vid en rad postlådor.
Då ser du vårt hus rakt fram!



Lördagen den 14 december kl 14-18
Välkomna!







Ett roligt meddelande från Eva och Johan!

"Ikväll äter vi gröt och äggmackor och jag kom på hur jag kan motivera att jag vill köpa fler av dina fina skärbrädor, de är ju så fina att duka på! Och då behövs ju minst ... sex st. En prenumeration skulle inte vara fel. Kram!"

Ja, en Formskrubben prenumeration kanske kan vara något för framtiden. :-)

Snart är det ett riktigt kök!


tisdag 26 november 2013

En mysig julklapp är färdig att slås in!

Jag tror att det är ofarligt att lägga ut bild, för den som ska få den tittar nog inte in här så ofta :-)

Vet ni att vi har en vävstuga här i Härnösand? Den ligger uppe på Murberget. Dit är ni välkomna alla som vill. Jag är där måndag, onsdag och torsdag. Du behöver inte kunna väva innan du kommer. Det enda som krävs är att du vill, för vi lär dig! För medlemmar (vilket du naturligtvis kan bli) kostar det 25 kr (40 kr för icke medlemmar) om dagen att "hyra" vävstol. Du bokar upp så många dagar du behöver för ditt arbete. Många saker kan du väva på en dag, men stora dukar, mattor och plädar behöver du mer tid till. Och för er som inte bor här, finns det förstås vävstugor på andra håll i landet.
Välkommen in för att titta! ... och bli sugen ... ;-)

Nästa år kanske det är du som har en alldeles ullig och supermysig egenhändigt vävd pläd att slå in och ge bort ... eller mysa med själv.

lördag 23 november 2013

Jag trodde att de var utdöda.

Man har ju fått lära sig det. Att de dog för miljontals år sedan, eller i alla fall tio tusentals. Att de inte kunde leva efter att syndaflodens vatten lämnat atmosfären och den växthuseffekt som detta vatten medförde, hade försvunnit. Det måste betyda att de är känsliga för kyla. Så vad skulle jag göra?

Det hela började så här ... jag hörde ett litet prasslande utanför ytterdörren och tänkte att det kanske var katten, så jag öppnade, men ingen katt syntes till. Kylan utifrån rusade in i hallen och jag skyndade mig därför att stänga dörren. Efter en liten stund hörde jag prassel och krafsande igen. Lite smått irriterat öppnade jag, på nytt, dörren. "Ska du komma in får du komma snabbt för det är kallt och det blir utkylt om jag ska stå med öppen dörr och vänta på dig" sa jag till katten ... som fortfarande inte syntes till. Jag blev således lite misstänksam och stannade upp ett ögonblick. Vad kunde det vara som krafsat?

Och precis när jag skulle stänga dörren på nytt, fick jag syn på dem. De stod där, små och stelfrusna men med ett stort leende på sina läppar. Var de på riktigt? Så de finns alltså? Jag gnuggade mina ögon. JA, de stod kvar! Vart kom de ifrån? Och så små! Jag har alltid trott att de skulle vara jättestora och skräckinjagande.

Vid närmare efterforskning visar det sig att dinosaurier har invaderat hushåll över hela världen under hela november månad. Det är bara att se under hashtagen #dinovember på instagram så får man en liten bit av verkligheten. Min svägerska och hennes familj har haft problem med invaderande dinosaurier som lever rövare i deras bostad under nätterna. Spår efter nya upptåg hittas varje morgon. Jag har tidigare sett detta men trodde i ärlighetens namn att det var fejkat.

Efter denna upplysande uppenbarelse, hade jag så ett krismöte inom mig själv. Argumenten "iskallt ute", "små och vilsna, tar inte mycket plats", "nytt och okänt, här har jag något att lär" fick mig att ta beslutet att släppa in dem i vårt hem.

Jag hade dock ett ultimatum. Ska de bo här hos oss får de lov att vara en av oss. Alla under samma premisser. De får alltså ta del av alla våra fördelar här hemma. Men det medför även att de inte kan vara uppe och hitta på hyss under nätterna. Och de får också hjälpa till med alla sysslor, precis som oss andra ;-)).

Så första uppdraget blev att vika tvätt. Något som sannerligen behövs i detta hushåll. Och vet ni vad? Jag tror faktiskt att de gillade det!

Och om man tänker efter så förstår man ju faktiskt varför. Vem tycker INTE om att vara en del av ett sammanhang, hjälpa till och känna sig behövd och uppskattad.

Ska dessa små varelser bli vår räddning och ge oss kraft och inspiration till att skapa en god avslutning på "ordningens år"?
Välkomna, våra tvättvikarhjältar!

onsdag 20 november 2013

Förr brukade jag säga "jippi", men från och med nu säger jag "YIPPIE!!"

Jag har just kommit hem ifrån en ovanligt lång arbetsdag, som avslutades med det största kakkalas jag någonsin skådat. Det var kassvis med kakor, och då snackar vi den största varianten av blå Ikea-kasse och inte EN, nej minst tio stycken ... men det tänker jag berätta om i morgon :-)

Nu tänker jag berätta något helt annat. Så jag börjar om ...

Jag har just kommit hem ifrån en ovanligt lång arbetsdag. Min älskade make tog, iförd långkallingar och med en målarpensel i handen, emot mig med ett stort leende och orden ... "Har du sett den? Den ligger på matbordet."

Och där låg den. Mitt allra egna exemplar av tidningen YIPPIE. "Sidan 22 till 28". Med rubriken ... FORMTOPP I STARRED ...!

Nu hinner jag inte skriva mer ... jag ska läsa om mig och min familj i tidningen ... en gång till ;-) ... och sedan ska jag sova.

På återhörande! :-)

Kolla HÄR, sidan 22 den som vill.





söndag 17 november 2013

Så här kan det se ut när man ramar in en handduk.

Lägg märke till den toffelprydde fotografen och annat smått och gott som finns med i speglingarna ... eller nej, försök att sålla bort detta istället.

Ramen är en Ribba från Ikea. 50x70 cm.
Jag behöver väl knappt säga att en svart variant av ram skulle passa precis lika bra. De är förresten på rea, family-pris, just nu på Ikea.

Ytterligare ett tips vill jag ge er. Passa på att köpa en vit flisfilt och klipp den i samma mått som handduken för att kunna lägga den mellan handduken och baksidan. Det tyckte jag blev bra, för det gjorde att tyget spändes ut lite bättre än utan filt.

fredag 15 november 2013

Den här kollektionen har jag kallat "Fålar Fem".

Det är alltså EN av de nya kollektioner, av brickor/skärbräda, som kommer i december 2013.
Brickorna är av samma goda kvalitet som mina skärbrädor. De är tillverkade i Sverige av svensk formpressad björk. Och de tål maskindisk.


Jag har låtit tillverka brickan i tre olika modeller. En variant, den med två fålar på, som är 15x32 cm. En bra liten fikabricka eller uppläggningsfat. Själv tänker jag att mina glöggkoppar i glas kommer att göra sig fint på den.
En annan liten variant är 20x27 cm, liten fin fikabricka, se nedan. Detta tryck kommer också som skärbräda, med det snitt som är klassiskt ;-) för Formskrubben.
Även en stor rund bricka väntas. "Fålar Fem" på 38 cm i diameter!

Första veckan i december hoppas jag att vi ska kunna börja använda dem, hörrni!!
Jag längtar!





Inkastad i verkligheten!

På en turkosmålad barnstol, mitt inne i ett kök som befinner sig under renovering, står en fortfarande nattlinnesklädd liten formgiverska. Ja, yllekoftan och renoveringssandalerna är också på. Hon var precis på väg att dricka sitt förmiddagskaffe då hon plötsligt kom på att ljuset i hennes nya kök, just precis NU, var perfekt för att fota den nya brickkollektionen.

Så här står hon nu. Balanserande. Och med fikat uppdukat på målade lister och foder.

Listerna ska sättas upp senare under dagen precis som bilderna som också senare ska läggas ut!

Nu offrar jag min ateljé ...

... flytten har börjat men är inte färdig ännu. Ateljén ska, som tur är, inte så långt. Bara tvärs över övre hallen, och in i Tingssalen.
Tingssalen är redan full av mina arbeten. Jag har (tyvärr?) en förmåga att sprida ut mig och jobba lite överallt. Nu ska jag försöka att begränsa mig, flytta in allt i Tingssalen och hålla mig där. Undra om det går?

Och ingen här hemma är ledsen. "Vi har fått en tv-rum, vi har fått ett TV-rum" sjunger Anna-Klara medan hon hoppar upp och ner i soffan, som vi har burit in i gamla ateljén.
Vårt nya TV-rum är "litet" till ytan med har en rymlig volym. Till barnens stora lycka finns ribbstolar på väggarna, det är 7 meter i takhöjd och en gunga i en takbjälke och så är det varmt och skönt (vilket vi inte är så bortskämda med här). Som sagt, ingen är ledsen. Det är bara "myset" som saknas ... måste fixas!

söndag 10 november 2013

Kökshandduk med tryck - Fågelträdet!

Jag måste erkänna att jag är rätt så stolt över mina nya kökshanddukar med trycket som jag kallat - Fågelträdet. Jiiiipiiiiipipipi!

Trycket är i tvåfärgat screentryck, vitt och svart, tryckt i Sverige. Jag har gjort dem i två olika färger, senapsgul och rödrosa. Suuupersnygga färger tycker jag!! Halvlinne.
Finns i webbutiken redan nu!




Jag har ramat in dem också. Jag skickade efter ramar med Sofilojkan från Ikea, 50x70 cm, som passade perfekt. Jag valde vit ram, men svart skulle säkert bli minst lika snyggt. Tyvärr har jag ingen bild på det just nu. Formskrubbens fotoutrustning är ganska knapp, så det ljus som finns inomhus räcker sällan till. Det är solens ljus som måste tagas till vara, så utomhus är bäst. Men som ni säkert vet är det inte särskilt många timmar med solljus, uppe i norr, vid den här tiden på året, så man får ta till alla knep man kan komma på. Jag ska försöka fota det någon annan dag. :-)

Välkommen till butiken!

Ännu mer fågelträd!

Nu i rostrött tryck, på kuddfodral i hellinne. Öko-tex.
Fodralet är 50x50 cm, tänk på att innerkudden aldrig ska vara mindre än fodralets mått, för att kudden skall bli riktigt snygg. Och fjäderkudde är bäst tycker jag. Dragkedja längst ner.

Det är bara till å surfa in i butiken och beställa, för den som vill. Välkommen! :-)





Mysigt kvällspyssel.

Det skulle bli något litet, ulligt och gulligt. Men att det skulle komma att bli till denna grad av gullighet kunde jag inte ens ana.

Sanningen är den att resultatet, till en början, blev alldeles för stort. Så, jag tog och stoppade den i tvättmaskinen, drog på 60 grader och tröck på startknappen.

Ut kom en lite, liten dockmössa ett par timmar senare. Jag fick dra och slita i den för att, i alla fall, få den att passa på huvudet till denna lilla docka.

Glad blev dockan och den lilla mamman.

Ett nytt, lite större, försök väntar!

Till världens SÖTASTE far!

David, vem är väl som du?
INGEN i hela världen!
TACK för att du är våran PAPPA!!!
Och vad ger man då till en så söt pappa?
Jo, stora karameller fullproppade med lakrits, choklad, och mint. "Mamma ä dä lörda i da" undrar Nisse förhoppningsfullt. "Nej Nisse, men det är farsdag och det är nästan som en lördag!" svarar jag.

Jag passar på att gör lite smygreklam för Formskrubben, när jag ändå har er på tråden. Brickan du ser på bilden kommer snart att börja säljas, både i Formskrubbens egna butik här på nätet och i butik ute på stan. Rymlig härlighet, 38 cm i diameter. I december kommer de tillsammans med mycket annat!!

fredag 8 november 2013

Mormors sängdraperi!

Vackert!!
Mormor hade en sådan säng som man fällde upp på väggen varje morgon, och så drog hon för draperiet. När sängen var nerfälld kunde man förstås också dra för draperierna så man fick en liten koja där bakom. Mysigt!

Ja, det är detta ögongodis man har blivit matad med som barn. Inte konstigt att man har fått smak för färg och mönster ;-)

onsdag 6 november 2013

Jag är så otroligt glad över min nya sjal!

Ni som har träffat mig under de senaste dagarna vet att jag ständigt har haft den på mig ända sedan jag fick den. Varm och skön och mysig för nacke och hals.

Det är Karin E Sondell i Härnösand som har stickat den till mig. Näverstickning kallas tekniken. Min mormor stickade också i näverstickning. Hon förklarade ofta hur man gjorde när man gör just det men även om jag har lärt mig otroligt mycket av henne så gick denna kunskap aldrig in i mitt huvud. Men Karin kan, och nu har hon stickat det till mig!!! TACK Karin, jag är så glad!!

Garnet är ett flerfärgat garn som heter Noro och det är japanskt. Garnet är helt underbart, en blandning av lin, ylle och silke. Varmt, mjukt och med en fantastisk lyster, kan man tänka sig något bättre?? Och så färgerna!!! :-) Hon hittade två nystan till mig annars är det tyvärr i princip omöjligt att få tag i. Hemslöjden har dock ett flerfärgat garn som påminner om detta, det heter Fame trend och är en blandning av ull och lin.

Mormor stickade vantar i näverstickning. Jag hade ett par sådana när jag gick i högstadiet. Plötsligt en vinter försvann en av vantarna. Så tråkigt!! Men som många andra historier har även denna ett lyckligt slut. En vårdag, flera månader efteråt, fick jag plötsligt syn på några bekanta färger i en snödriva vid badhuset hemma i Timrå. MIN VANTE! Den hade legat inbäddad i snö där hela vintern och nu tittade den plötsligt fram i solljuset. Och vem hittade den? Jo, JAG! Sjukt bra, eller hur?

Vanten var förstås blöt och stel men alldeles hel och fortfarande lika fin!

lördag 2 november 2013

Längst in i Formskrubbens allra heligaste ...

... pågår det just nu lördagsjobb, pianospel, tecknande, mekanobyggande och lite annat. Allt på en gång!

Alla helgons dag.


I ett fruset och dimmigt Starred.

Ett hål!

Ett stort, skitigt, kallt och otrevligt hål ... så har det varit i vårt kök under den senaste tiden. Varje morgon har David hoppat ner i hålet och jag har tejpat igen alla dörrspringor utifrån. Men det där dammet, det letar sig ut i alla fall, och lägger sig som ett chokladbrunt täcke över allt och alla.
Förra lördagen var det, passande nog, en radioteater på P1 som hette "Pojken som aldrig slutade gräva" av och med Mattias Fransson. Bra tycker jag och den blev liksom lite extra rolig i sammanhanget ... jag började att undra över om David någonsin skulle ta sig upp igen.

Men äntligen har han gjort det, tagit sig upp alltså, och vi börjar se en ljusning. Vår snickare, Lasse Faijerson, har också varit med och kämpat med att först gräva grop och sedan för att vi ska komma upp i rätt nivå, på ett säkert och varmt sätt.

Nya bärlinor, nya golvbjälkar, ny isolering och nytt golv är nu på plats. Ljuvligt, fräscht!! Golvet vi har valt är ifrån Klockestrandssågen i Kramfors. Breda fina golvplankor. Hur vi ska behandla dem har vi inte bestämt oss för ännu. Såpaskurat? Linoljat? Lackat? Ja, vi får se ...
Nu hoppas vi att vi ska slippa frysa om fötterna i vinter!