onsdag 28 augusti 2013

30årsjubelar blev förärad med 6 pack!


Ja, jag känner mig riktigt nöjd och hoppas att han känner det samma :-)

Tack för en mycket trevlig och god fest!

Jag kan knappt tro det är sant, men det ser inte sämre ut ...

"MAMMA TITTA! Det är en sån hära!" Anna-Klara står på huk invid en liten växt som växer i sandkanten på stranden. "Vaddå? Menar du renfana?" undrar jag. "NEJ! En sån här som blir stor!" "Menar du en buske?" försöker jag då. "NEJ! En sån där stor som växer på strander". Då tittar jag lite mer noga och då ser jag ju genast "Jaha, en PALM?!" "JA! Den kommer att växa och bli STOR" ... Anna-Klara tror att vi ska få palmer på Starred Beach, och JA! jag börjar nästan tro det jag med ...


lördag 24 augusti 2013

Dags för fönstren!

Vi har 29 stycken, fullstora, och som ni ser är de verkligen i behov av renovering. Om, i alla fall, några blir fixade i sommar så är vi glada.


Jag tror att resultatet kommer att göra susen!


fredag 23 augusti 2013

Starreds strand.

Jag tycker att det är väldigt vackert här där vi bor, vilket förstås bidrar till att vi trivs så bra. Och den här stranden gör inte saken sämre. Den är ganska liten men fantastisk om man frågar mig.

Jag vet inte hur många bilder jag har fotat i denna riktning, med samma motiv och med samma modeller och ändå är ALLA så olika. I förrgår tonade en fantastisk himmel upp sig. Jag tyckte att det såg ut som en STOR vinge, med mjuka vita dun, som bredde ut sig över oss.

I morgon är det lördag. Vem vet, det kanske blir en tur till stranden!?


onsdag 21 augusti 2013

Nu är det bara att hoppas på fortsatt torrt och vackert väder ...

... för nu ryker vårt tak!


Och att ingen ramlar ner eller att inte någon nedanför får något i huvudet och ... att det ska bli tätt och fint och färdigt någon gång.

Tänk vad mycket man kan hoppas på ;-)

... han måste ha umgåtts för mycket med hönsen.

Jonathans sommarlov är slut. Sommaren då?

Det verkar inte så! Peppar, Peppar ... i går fick vi en varm sommardag till, med bad och sandlek.

Och badkungen Jonathan nöjer sig inte bara med att bada i sjövattnet. Nej, han tycker att det är riktigt skönt att även ta sig ett rejält sandbad ...

Vi kan gärna fortsätta så här hela augusti ut och sedan kan vi tänka oss ett soligt september och ett oktober med hög och klar luft.

tisdag 20 augusti 2013

Fenomenalt!

Pettson och Findus har alltid varit en av mina stora favoriter. Vem gillar INTE dessa välskrivna och helt fantastiskt illustrerade böcker? Vi har lätt kunna sätta oss in i hur katten här hemma tänker, även om hon är mer tantig än Findus. MEN efter det att vi skaffat höns har berättelserna i böckerna vuxit ytterligare, de har fått en helt ny dimension. Man förstår verkligen att författaren, Sven Nordqvist, vet vad han skriver om.

När jag går omkring här hemma i grönsakslandet, har jag ständigt en skara höns omkring mina fötter, rumsterande bland nysådda frön och planterade växter. De springer efter in i huset, rensar rabatter inte bara från ogräs utan ALLT. De vill hela tiden vara där man själv är ... "ska ni gå och fiska och vandra i berg så följer vi med!" DÅ känns det som om man befinner sig mitt i en av böckerna. Man blir liksom automatiskt som Pettson ... "Jasså? Då har jag väl gjort det själv då" tänker jag när jag ser de katastrofala planteringarna ... ;-)

I går kväll kastades jag in i en helt annan berättelse. Jag möttes av en skock sällskapssjuka ullbollar när jag svängde upp på gården, vid niotiden. När jag klev ur bilen kom de rusande emot mig, för att sedan stanna och beta bland leksaker, sandlådor och gungor.

Efter att jag larmslagit kom svärfar. Med lite kraftfoder i en hink är det alltid en enkel match att få dem dit man vill. Sugna brudar det där.

När jag hade burit in de sovande barnen ifrån bilen och kom ut för att ta in alla kassar och packning möttes jag åter igen av samma syn. Ute IGEN!?

Jag hade inget kraftfoder till hands så jag grabbade tag i en liten hink från sandlådan och la lite grus i botten. "Skrammel, skrammel" ... det fungerade precis lika bra. I samlad flock kom de galopperande mot mig. Medan jag sprang mot hagen, med flocken efter mig, kom jag plötsligt på att jag inte hade öppnat den. Var skulle vi ta vägen? "Vi måste stanna!". Jag insåg också att "de tror verkligen att jag har mat med mig, lämnar jag hinken på marken så kommer de att stanna men de kommer också att tugga i sig gruset. "Jag måste hålla upp hinken! Vad göra? Stanna? NEJ om jag stannar och håller upp hinken så de inte når att äta kommer de att trampa ihjäl mig, HJÄLP!" Det var bara att fortsätta att springa, i cirklar på gräsmattan. Paniken hann infinna sig under de sekunder som jag sprang där, med en trampande fårskock jagande efter mig.  "Å fåret Shaun, Å fåret Shaun, när det ska lajas är det ingen som kan klån ... " jag befann mig plötsligt mitt i ett avsnitt av Fåret Shaun ...

Åter igen kom svärfar till undsättning. Han fick lätt fåren på andra tankar. Vi förstod var de smitit ut ur hagen och kunde stänga till ordentligt.

"... hans ideal, så fenomenal! Jag mår så bra mig fåret Shaun!"

måndag 19 augusti 2013

Hur kunde vi missa?!

"... och ni har firat femårig bröllopsdag i sommar" sa Linda till mig idag. "Va? Har vi?" ... och så började vi räkna ...
"JA!"

Och vi som inte har firat över huvud taget. Illa! Det borde firas med pompa och ståt varje år. Vi får trösta oss med att det faktiskt känns som ett inre hjärtefirande varje dag ... för min glädje över att jag få leva mitt liv tillsammans med mannen ni ser på bilden här ovan, den bara växer och blir större och större!

David jag älskar dig!


lördag 17 augusti 2013

Ett litet steg närmare självhushåll.

Varning! Detta är inget för vegetarianer och köttkänsliga. Men betydelsefullt för den som bryr sig om hur djuren mår och behandlas.
Ni kan vara lugna ni andra också, det får bli ett bildlöst inlägg. Även om jag har en hel del bilder, från det jag tänker berätta om, som jag tycker är riktigt vackra. Och bilder på livs levande små söta lamm vill man inte heller se i detta sammanhang :-(

Vi har alltså slaktat våra första lamm i veckan. En mycket lärorik dag med hårt arbete. Vi gjorde det här hemma på gården, med en mycket erfaren granne som hjälp. Eller hjälp och hjälp ... det var han som gjorde jobbet och vi som möjligtvis hjälpte till. Slaktaren berättade att djur som man skickar iväg för slakt kan få stå upp till en vecka, utan mat, på en slaktbil. Tätt tillsammans med andra djur. Det vill jag inte ställa upp på. Våra djur fick äta gräs, andas frisk luft och skutta omkring bland stock och sten, ända tills den stund det var över. Ska jag fortsätta att ha djur, som ska gå till slakt, så är det just precis så här jag vill att det ska gå till.

Jag var inte med på själva dödandet, men alla andra moment. Det kändes som att just dödsögonblicket skulle bli för mycket för mig. I övrigt klarade jag det bra, nu tänker jag på det känslomässiga. Jag visste hela tiden att baggelammen skulle gå till slakt, och av den anledningen har jag nog inte upprättat någon relation till dem. Mammorna tycker jag det skulle kännas mycket värre att behöva ta bort. Tur att det inte ska ske på mycket lång tid.

Jag har dessutom bestämt mig för att ta hand om skinnen på egen hand. Jag ante i förväg att det skulle innebära en hel del jobb, men förstår nog inte riktigt ännu hur mycket slit det verkligen kommer att medföra. Jag vill verkligen lära mig!!! Jag vill ta hand om hela djuret. Bilder på detta lär jag nog visa er senare.

Idag har vi styckat. Vi hjälpte först svärfar med ett av hans får och fick då se hur det skulle gå till. Sedan styckade jag och David vårt egna. Nu doftar det gott ur ugnen, en liten provbit steks bland vitlök och timjan där inne.

Okej då. Bild på ostekt mat klarar ni väl av? ;-)

Just precis, ett litet steg närmare självhushåll är vad det är. Det känns så underbart!


torsdag 15 augusti 2013

Det går fort att måla när man inte måste göra jobbet själv!

Framsidan är skrapad och borstad idag.


Färgen står och väntar för att strykas på i morgon!

I dag har jag lärt mig minst två saker.

1. Man skall inte sätta saftmajan på spisen och sedan gå ut och klippa gräs och spika upp djurhudar för torkning och ... och ... och .... Då kan man ha saft på hela köksgolvet när man kommer in igen.
Trettonåringar kan gallskrika!

2. Man ska inte bli överentusiastisk och spara fårtarmar i en bytta på diskbänken, för att man tror att man ska göra jättesupergoda lammkorvar. Det jäser så lätt i rötmånaden. Och när man öppnar byttan detonerar en stinkbomb som sprider en helt outhärdlig stank i hemmet.
Surströmming, släng dig i väggen!

Vad mer har jag lärt mig idag? Jo, man ska alltid laga mat för minst en familj extra.
Och säkerligen en hel del annat!

Så här fina och fräscha var tarmarna i går. De doftade verkligen ingenting. Men när jag idag lyfte på locket idag, hade tarmarna plötsligt svällt upp så de fyllde byttan ... BläÄÄÄ!

Insaltade fjälster finns att köpa för att stoppa korv i. Det känns som ett säkrare kort.

Vi lyfter på en takplåt och ... hoppsan!

Vi märker att det inte finns något underlag ... eller vad man ska säga?

Kanske inte så konstigt att det har regnat in och att smältvatten har sökt sig ner i innertaken?

Då borde vi kunna fixa till det, till det bättre nu.

onsdag 14 augusti 2013

Vilken dag!

Ni anar inte vad jag har gjort idag ... det ligger i en skottkärra i garaget ... jag är supertrött. Jag berättar senare ...

Det lilla projektet som vi sedan gjorde på kvällskvisten var rena barnleken i jämförelse. Barnlek i flera bemärkelser ... till exempel så var det väldigt roligt. Jag har ju alltid gillat att bygga koja. Jag gillar konstruktion och byggsatser. Det här är den största jag hittills har varit med att göra. Och då vill jag säga att den inte är färdig på bilden, den har nu en våning till!

Det var första gången den sattes upp i sin helhet, alltså ALLA bitar måste med.

Snart ska vi ha ett tak som håller vattnet utanför huset. Skönt!

Och så lite ny färg. Fint!

tisdag 13 augusti 2013

NU



Mitt i denna vildvuxna trädgård ligger det, MITT HEM. Jag sitter där inne vid frukostbordet, mitt i allt, med en kaffekopp i handen. På bordet, mitt i röran av kladdiga filtallrikar, smuliga mackor, halvtorkad färgglad trolldeg och pepparkaksformar står en bukett med spretiga lysgula blommor. Jag tittar på den och njuter. Jag drömmer.

Så vaknar jag till, jag lyfter blicken och ser mitt kaos. En kaos av kläder, leksaker, disk och tyger. Jag stiger upp, kliver över några brädhögar för att komma fram till tvättmaskinen, slänger in en tvätt till innan jag kliver tillbaka. Jag flyttar på några tidningar och tapetrullar för att kunna ställa tillbaka stolarna kring bordet. Plötsligt tronar alla drömmar, mål, måsten och påbörjade, men icke slutförda, projekt upp sig som stora, fullkomligt oövervinnerliga hinder. Hinder som jag tror att jag måste komma över för att kunna börja leva. Jag sjunker ner.

Men så slår det mig, det är ju just livet som gör att det ser ut som det gör. Just livet som kommer i vägen för att jag någonsin ska bli färdig, för att jag ska uppnå det perfekta. Kan en obotlig kreativitet och vilja vara i vägen?

Jag känner DEN, känslan, och jag tänker DEN, tanken.
Åh vad jag älskar mitt hem, min familj och det liv jag lever!

Att min blick heller fastnar på vackra färger och blommor istället för det damm och skräp som jag kanske borde ta hand om, det gör mig tacksam.

Jag vill se möjligheter framför alla måsten och jag vill aldrig bli färdig!

måndag 12 augusti 2013

En mormor är förstås nödvändig i de flesta sammanhang

I går bar jag och mamma in vävstolen. Den vävstol som jag räddade från att hamna på soptippen, när dess förre ägare skulle flytta. En släpvagn och en svåger hade jag till hjälp. Tänk vilken tur att man ibland råkar befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle och att man dessutom vågar klämma ur sig det man tänker och känner. "VA? Ska du ha den här mormorgrejen?" frågade en av flyttkillarna lite spydigt, han tyckte att han var väldigt rolig. Det enda roliga enligt mig, var att jag fick en vävstol med mig hem på kärran. Överlycklig! Nu får jag väl öva mig så att verkligen kan bemästra den när jag så småningom blir en mormor.

Den här vävstolen är absolut alldeles riktig, komplett, stadig och bra. Den är dessutom jättesöt, den tar inte mycket plats och den blir perfekt att väva dukar, gardiner och annat roligt i.

Han hade kanske lite rätt ändå den där killen, för jag behövde förstås en mormor för att komma igång. Vi "drog på en rumpa" som vi hade sedan förut, det är så det heter när man sätter i varp i vävstolen. Allt det där har jag hjälpt mamma med förr, men man kommer inte ihåg allt mellan varven och man måste vara två för att utföra det arbetet, tror jag. Sedan "solvade" vi ... dvs vi petade in alla varptrådar i trådarna som sitter i tramporna så att rätt trådar åker upp och ner när man trampar ner pedalerna, det har med skälet att göra som du förstår. Och så in med alla trådar i skeden som sitter i bommen. Och till sist knyta fast och veva runt och greja.

Sedan var det bara att sätta i gång. OJ vad sneda och vinda kanterna blev till en början, men ännu mera OJ vad ROLIGT det var!

Jag bara övar mig nu, men tycker att det är lika bra att göra något roligt och fint på samma gång. En randig kudde i röda och rosa lininslag, blir mitt första projekt.

Här står den nu, min lilla skatt! Ja, den kom inte längre in än till hallen. Dubbeldörren in till salen, där jag tänkt ha den, var lite barrikaderad för tillfället. Men som tur är lever min make med devisen ... "a happy wife is a happy life!" så då måste han ju tycka att en vävstol i hallen bara är väldigt bra ... ;-)

lördag 10 augusti 2013

Brasa, grammofon, luffarslöjd och lammkorvspizza.

I bland bara hopar sig härligheterna, helt utan förvarning!
Det har varit en skön dag idag. Regn, och faktiskt också lite höst, i luften. Det har medfört pyssel både ute i garaget och här inne.

På eftermiddagen satte jag på en grammofonskiva, Djungelboken, och gjorde upp en brasa i kakelugnen. Anna-Klara tog som på beställning fram pyssellådan, med ståltråd och pärlor. Så medan det sprakade både lite här och där, började vi att vira ståltråd. Till ingen nytta, men till stort nöje. Kul!




Men bäst av allt var ändå att David bakade pizza, med lammkorv och svarta oliver till middag. :-)


fredag 9 augusti 2013

Strandkvällar.

I går kväll var vi ensamma nere vid sjön, Anna-Klara, Nisse, Kurran och jag. Det hade blivit kallare och lite blåsigt, men med en flisfilt i solstolen var det underbart. Sköna stunder det där.

Det är då jag börjar att längta till hösten. När jag ska sitta där påklädd och bara njuta av friska kalla vindar. Titta, lyssna, tänka. Hoppas att det kommer att bli av.

Jag vill bygga mig en liten stuga där nere vid sjön. Bara som ett litet skjul som jag kan ha lite grejer i, leksaker, sköna stolar och sånt, så jag ska slippa ha ett helt flyttlass med mig varje gång jag går ner. Undra om det skulle få vara i fred? Drömma kostar ju inget ... en ny kaffetermos ska jag i alla fall utrusta mig med.

I går kväll blev en till mössa påbörjad.

Min underbara prinsessa, Glas-Klara ...

... med sin glasklara stämma som skär genom diamant.

Tänk att det kan rymmas så mycket i en så liten kropp. Så mycket tankar, känslor, vilja, förmågor, planer, drömmar och kärlek. Inte konstigt att det kan bli lite kamp om utrymmet. En människa är nog egentligen mycket större än vad som får plats där inuti. Tur att man kan få lyfta på locket och låta det pysa ut lite då och då.

<3

onsdag 7 augusti 2013

Kvällsvirkning

Om det är någon som undrar över varför min disk fortfarande står kvar på diskbänken, så är det bara för att Jonathan har beställt en mössa. Med riktigt stora maskor går det fort att fixa och det är mycket roligare än att diska :-)


...  och nu är den klar! Morsan mannekängar.

Det återstår bara att hoppas på att den faller honom i smaken.

Nu ska jag gå och sova. Resten tar jag hand om i morgon när jag är pigg!

Mums!


Vad gör man med sådana här nu då?

Samma visa varje är ... de är stora och fina, roliga att odla, men tyvärr tycker jag inte att de smakar något. Så vad i hela friden ska jag ha dem till?


I går försökte vi att grilla skivor av dem, men inte blev dom godare för det ... Är det någon som har ett tips på tillredning, så tas det glatt och tacksamt emot.

Annars får jag väl bara njuta av att se dem växa, jag har ju fullt av andra gröna växter i min trädgård som enbart är till för syns skull. Så då måste det väl gå lika bra att ha även dessa för den sakens skull. :-)

söndag 4 augusti 2013

Idag fick jag lov att sluta klaga!

Jo, jag brukar klaga på att det inte går att hitta roliga tyger på loppis längre. För tio-tolv år sedan drällde det av dem, men nu ... näe.

Idag fann jag dock en guldgruva. Nu har jag både julgardiner, bonader och sommardukar. Några axplock kommer här.


Det sista är lite solblekt men ändå fint!