När rosorna är så mogna att det går att skaka ner kronbladen i korgen, då tar jag dem. Det måste förstås vara doftrosor, men jag bryr mig inte om vilken sort. Det är dock fint om man har ett par olika sorter så att det blir lite skiftande nyanser på bladen i purrin.
I morse plockade jag och Anna-Klara. Nu har jag lagt rosenbladen på ett tyg uppe i tingssalen. Där får de ligga ett tag, jag rör om i dem då och då så de torkar ordentligt.
Jag har en korg med rosenblad, från Vänna, som jag torkade för nästan tio år sedan. De doftar ännu när man rör om i dem. Jag har även doftpåsar kvar sedan dess, och de doftar också. Kul tycker jag. Men egentligen tycker jag inte att behöver spara dem så länge. Stor del av nöjet är ju upplevelsen att få plocka och torka. Det är en härlig kvälls och morgonsyssla, när solen ligger lågt. En vacker syn. Goda dofter. Förstklassig romantik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar