fredag 15 mars 2013

Aldrig lika eller alltid lika olika?

Dom här är ju i alla fall, olika men ändå lika ... jag tänker på färgskalan ...
Ett välkänt men ack så mysteriöst fenomen. Hur kan det bli så? Hur kan det vara så totalt och så utbrett? Varför slinker det aldrig med en till av samma slag? Hur kan det vara så vattentätt?

Jag brukar peppa med att ... "ja, men de är ju blommiga båda två" ... "Jo, det går bra, ränder här och ränder där" eller "dom är ju i alla fall nya båda två!" ... "Titta! Samma färg!". Det händer att det ibland är helt utan framgång, men även den minste och mest tjurige kan tvingas kapitulera när det inte går att frambringa vad som önskas. Och så fort att strumporna väl sitter på plats är det aldrig någon som klagar eller mår dåligt över variationen.


Hemma i Bandsjön brukade vi spela strumpmemory i strumplådan. Vad hittar man inte på för att försöka skapa lite ordning? Men här, hemma hos oss, går ju inte ens det. Memory kräver mer än bara ett enda stort virrvarr, det krävs att det någonstans där ner faktiskt finns två av varje slag.

Och när jag och Anna-Klara plötsligt hittar TVÅ LIKA, och näst intill kostar på oss ett liket glädjetjut, ja då visar det sig att ... dom är ju INTE HELLER LIKA!

Vi får trösta oss med att, det är härligt att alla är unika!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar