Jag hör hur avverkningsmaskinerna kommer närmare. De går dag som natt. Jag ser hur timret transporteras bort, i stora travar, på timmerbilar i långa rader. Det känns här sorgligt. "Kom tillbaka med skogen!" ropar vi efter dem, men ingen bryr sig.
Undra när vår stora gran, med kojan under ryker ... kanske i natt :-( ... Och tänk om ALLA älgar kommer bo här, hos oss nu, eftersom vi är de enda som kommer att ha en pytteliten skogsdunge kvar på denna sida av Gussjön? Hur ska jag då våga gå ut med soporna på kvällen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar