Japp.
Jag har verkligen full förståelse för mig själv som känner att jag egentligen avskyr sådana här aktiviteter ... eller jag kanske ska säga att jag är "lite tveksam" till sådana, för att inte verka allt för tråkig ;-). Men, jag vet, det är bara att hålla god min. Och det gjorde jag.
För att ha en lite mer positiv framtoning kan jag tala om för er att jag känner mig mycket tacksam över att jag valde just badrummet som aktivitetsutrymme. Jag kan nämligen avslöja, det som inte den här bilden avslöjar, att jag inte i min vildaste fantasi hade räknat ut hur det skulle komma att se ut efteråt. Lite tröst fick jag dock när Nisse tittade upp på mig med sina allra valpigaste ögon, under lugg, och sa "låååt mamma" (förlåt, mamma) när jag förklarade att det INTE var tillåtet att "måla" dvs smeta av sina händer mot väggen.
Om det nu, redan tidigare, vilade ett blått skimmer över vårt 70-tals badrum så kan jag berätta att skimmret, efter denna händelse, nu är höjt till skyarna! Blått golv, blått handfat, blå handdukar, blå duschkabin, blå kläder, blå barn, blå mamma ... (nej det var inte så allvarligt att jag kippade efter andan) ... blå luft att andas.
Men efter att de skrubbat varandra rena på ryggen och jag hade hällt ut det BLÅ skurvattnet i toan och dragit i spolknoppen var allt som bortspolat ... frid och fröjd igen.
Bara liiite blåfärg hade bitit sig fast i skinnet och lämnade rosor av minnen kvar. Tur att man byter skinn lite nu och då. Och att Anna-Klara har vattkoppor så vi ändå bara ska stanna hemma några dagar till ;).
Jag måste bara meddela att ... vi klarade gardinen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar