söndag 30 september 2012

En höstmorgon i ett sent september.

Det inte så glamorösa arbetet med att städa hönshuset är just avklarat och lönen ligger i fickan. Och den är mödan värd vill jag lova.




Tack små vänner!

lördag 29 september 2012

"Min lilla mysgubbe!" säger jag ... "NEJ! Ninna Tlätterman" svarar han varje gång, för det är vad han heter enligt honom.




Jag frossar i bilder av en av mina gullungar.
Helt galen och helt underbar är han!

Inspiration.

På broderikursen har vi fått till uppgift att besöka ett museum, en hembygdsgård eller något annat vi kunde tänka oss skulle ge oss inspiration till broderi. Uppgiften innebar också att vi skulle fota och skissa. Jag tänkte att länsmuseet Murberget borde vara en plats som kunde ge mig något så vi gjorde ett besök där, nu i veckan som var.

Hmm ... jag vet inte. Att gå på museum med två små barn är inte direkt något jag längtar efter att göra igen. Jag borde ha förstått det innan. Men ett väldigt mysigt lekrum hade de som barnen lekte sig svettiga i och som gav mig massor med inspiration till att bygga och inreda lek och upplevelserum ... men nu var det ju inte det jag skulle göra.

Den största behållningen för mig var 40-tals köket och kammaren i ett av husen på museiområdet. Husen var egentligen stängda men vi hade tur, en snäll museipedagog släppte in oss så vi fick kika lite. Det gav mig massor av inspiration, till mitt egna hem ... men inte till något broderi ...

Så jag vandrade vidare. Genom "helgon och demoner", genom "forntid", "medeltid" och "modern tid" men inget jag såg väckte någon broderilusta inom mig.

Men så till sist, på det mest oväntade stället, tändes dock ett litet ljus ... på den svartvita utställning med bilder av konstnären Bengt Lindström. I ärlighetens namn måste jag säga att jag aldrig har gillat hans konst, varken hans grälla färger eller hans uttryck, även om jag annars tilltalas av det naivistiska och även själv har ett naivistiskt uttryck i det jag gör. Men dock kläcktes det en idé just där. Det jag fick, för min inre syn, var en form (ett sätt) i vilken jag skulle kunna presentera något som jag egentligen redan har tänkt på här hemma och som jag samlat material till, men som jag inte har vetat hur jag riktigt skall använda. Nu vet jag ... kanske ... spännande va? ... vi får se om jag väljer att "broderar" ut just den idén. ;)

"Galopp, galopp, galopp ..."

Visste du att det är så en häst låter? Det här med "gnägg" och "prrrr" verkar vara förlegat.

Anna-Klara har gjort ett superklipp på Erikshjälpen. Jag var uppslukad av att inte missa något fynd på klädstängerna så jag brydde mig inte så mycket om min dotter som ropade och ropade ifrån barnhörnan. Till sist fick hon dock min uppmärksamhet och då fick jag se min glada lilla unge uppflugen på en häst i vild galopp. Så grymt nöjd! ... för att inte säga totalt förälskad. Jag bestämde mig med det samma och för Anna-klara rådde det inget tvivel om att det skulle bli affär av.


I den här rasande farten hinner jag inte med att blogga ... "hoppla!"

måndag 24 september 2012

Pumpaskörd, ett tungt men roligt arbete!

I natt har det varit riktigt kallt. Allt i landet hänger slajmigt och tråkigt då det har frusit. Så vi bestämde oss för att tro att pumporna är färdiga nu.


Dom är ju rätt så roliga att plocka in, det blir liksom så mycket på en gång.

De små får vara prydnad i fönstret, även om de är riktigt goda att äta också.

Hösttrivsel!

"Hon måste ha en glad mun!"

En glad mun är beställd och fixad. "Och så måste hon ha tänder" ... men där gick gränsen.


Och medan jag fixade läppen så designade och sydde Anna-klara en kjol av det som fanns kvar på bordet. Knappen hjälptes vi åt med att sy fast, och att trä i tråden i nålen. Men resten klarade hon helt själv.

Men när kjolen var färdig tittade hon på den och sa ... "det är en sån där som man ska ha på ´amren´ när det är kallt" ... jag har fått en pulsvärmare!


Mamma är imponerad och Anna-Klara själv är minst sagt rånöjd. ;)

söndag 23 september 2012

Lilla Rosa.

Hon måste ju få en presentation i färdigt format också.
Här är hon på tåget, på väg hem, med väskan full av garner. En mycket harmonisk och stillsam figur, men med glimten i ögat, märker den som bemödar sig att lära känna henne :).


Uppgiften var trasdocka. En sådan gör man väl av någonting gammalt?

En avklippt socka blev en poncho (jag nålfiltat en liten turkos kant), en gammal strumpa fick bli till ett par strumpbyxor, en kjol fick hon av ett jeansben (på vilket jag broderade fritt), tröjan är sydd av ett linne, en "avklippt tå" blev till en hatt på huvudet och lite restgarner gav ett par skor. Inget köpte jag nytt även om en del av resterande material var oanvänt innan Rosa blev till.

Munnen, den kom aldrig. Jag försökte men fick inte till den som den skulle vara. Hon är en söt och glad varelse, men en söt mun blev snörpig och en glad mun blev liksom larvig ... hmm ... jag känner att jag måste försöka igen.

En superrolig uppgift tycker jag!

Värsta färglada veckoslutet!

Jag var inte helt säker på om det var dröm eller verklighet ... ett tag trodde jag nästan att jag hade kommit till himmelriket. Men jag vet nu ... jag var vaken och jag befann mig på jorden, vid en fjällsjö tillsammans med andra väldigt levande och glatt arbetande människor!


Jag vill, men jag kan inte delge känslan jag känner inom mig. Jag orkar inte, i bland blir det bara för mycket av det härliga. Sol, eld, växter, vatten, kokning, doppning, sköljning och tvättning, lyckliga ögon, kantarellsoppa, fjäll, kalla friska vindar och höstens varma färger och så
garn, GARN, FÄRG, FÄRG!






Att få vara tillsammans med människor som delar ens intresse är stort tycker jag.

Beviset för att man verkligen förstår varandra visar sig när garnhärvorna skall delas upp i gruppen. Utan att någon enda en ifrågasätter, räknas varenda millimeter tråd. Inte för att man missunnar någon annan att få en garnmillimeter mer. Nej, det är för att man förstår värdet i materialet och vill se till att ALLA ska få så mycket som möjligt!

23 trådar per färg, fick vi var och en. Dessa, underbara växtfärgade garner, har vi nu tagit med oss hem för att brodera med tills nästa gång vi ses. Jag varken kan eller tänker dölja min lycka!

Men HUR ska jag någonsin kunna bestämma mig för vad jag ska göra?! Det finns ju så många möjligheter. :)

måndag 17 september 2012

"Hola Rosa!"

Jag frågade Jonathan vad han trodde att hon heter. Jag hade redan bestämt mig. Han tittade ganska länge, sedan sa han "Ros" ... "VA?! Syns det!? Hon heter Rosa!" ... eller känner han bara sin mamma väldigt väl?

Jag ska läsa "BRODERI" på Hållands folkhögskola i höst! Gissa om jag är lycklig!!! Hur glad som helst!!!! Och hör och häpna, första uppgiften hette "Trasdockan" kan det passa mig bättre? Man ska alltså skapa en tygdocka i traditionell eller modern tappning och i de material man själv önskar. Enda kravet är att broderi finns med och mönstret till själva kroppen är givet. Kläder, hår, ansikte osv är bara att brodera ut.

Vilken beslutsångest. Det är som om det vore världens viktigaste beslut som ska fattas. Vilka ögon, hur dant hår och i vilken ålder hon skall vara? Inget har hittills blivit som jag från början hade tänkt mig. Men det börjar ändå utkristallisera sig vem hon är. Och jag känner mig mycket nöjd. En dam i övre medelåldern eller "i sina bästa år" skulle man kunna säga. Och namnet som sagt, det har jag sett in i hennes ögon och fått ;) ... ROSA.

Hon har inte fått några läppar ännu. Vad tror ni? Ska de vara stora fylliga eller en liten smal mun bara? Och ska hon få ögonfransar också? Glasögon?

En liten grön hatt på hjässan, sitter i alla fall på plats. Kläder är på väg. Jag har brådis nu!

Vi ska ha med våra dockor på första träffen, nu i helgen som kommer. De ska då presenteras för varandra. Åh, vad spännande det ska bli att få se vad de andra har skapat. Tänk att det finns fler än jag som tycket att sånt här är roligt ... det ska bli roligt att se vad det är för kufar. :))))

En har jag redan koll på ... hon är en av mina äldsta och bästa vänner, Anna-Panna, Jippiiii!

söndag 16 september 2012

Mysig dag med mysiga människor!!!


Äpplen från gården, ekologiska kläder och närproducerat kött. Och så en lektion i att vi måste köpa svenska mjölkprodukter. Vi måste värna om vårt eget jordbruk!!! Visste ni att Icas mejeriprodukter produceras utomlands!?




lördag 15 september 2012

Skissboken.

Den jag köpte för att skissa av mig alla idéer och tankar i. Den är snart full.

Men inte är det jag som har fyllt den.

Vi jobbar mycket på uttrycket "tillsammans" här hemma. Att "göra saker tillsammans", hälla mjölk i glaset, hälla ur vattnet ur badbaljad, knäppa på sig bilbältet ... och att "ha saker tillsammans", dela med sig. "Tillsammans är bra!"

Tidigare var det mest Anna-Klara som behövde "träna" på begreppet. Nu är det Nisse som vill göra allt själv, helst utan hjälp av omgivningen. Och såklart att han får göra det, det är ju en mycket viktig del i utvecklingen. Men ibland går det inte riktigt som man vill. Som när en dragkedja krånglar, jackan inte stängs som man tänkt och man helst vill lägga sig ner på golvet för att sparka och gråta i frustration. Då är det så bra att kunna säga "vi gör det tillsammans" och så funkar det (dock inte alltid;)). "Tillsammans kan man lyckas!" ... eller verkligheten: tillsammans kan vara en smart överlevnadsstrategi ... ;)

Vad har det nu med min skissbok att göra? Jo, det verkar ha kommit till min tur att lära. När jag får se att Anna-Klara har fyllt i alla mina (för mig värdefulla) skisser med mörkblå märkpenna, då går jag i taket. Men hon tycker att "vi kan ha den tillsammans! :)" ... "AAAA ... grrrrr ...".  Åh ... vad ska jag göra? Skadan är ju redan skedd. Och när jag ser ju hur koncentrerad och noggrann hon är när hon jobbar då smälter jag. Är det något jag har svårt att sätta stopp för så är det just detta, konstnärliga och finmotoriska arbetet.

Naturligtvis får hon inte rita vidare på mina skisser. Hon får titta på mina och sedan göra sina egna. Och se vad som växer fram. Planer till en lekborg som hon vill bygga. Sånt här går ju inte att motarbeta. Och även jag får lära att "Tillsammans är bäst!"

ps. men jag tänker ändå skaffa mig en alldeles egen skisskok som ingen annan får låna ... så det så. ds.

fredag 14 september 2012

Spöregn och äppelkok.

En tråkig regndag? Nej, regn är inte tråkigt om man har ett torrt och varmt hem att krypa in i. Och vi kan glädjas åt att vi bärgade lite av äppelskörden i går. För då behöver vi ju inte vara sysslolösa heller ... ;)

Kan man koka äppelsaft i saftmajan? Det återstår att se. Jag tänker testa idag. Jag ska förstås dela äpplena först, så locket ligger riktigt på. Någon slags äppeldricka borde det ju bli av det hela. Kanske kommer en uppdatering om resultatet för den som undrar och inte vill testa själv.

Vi har inga stora, fruktbärande, äppelträd själva ännu. Men både min mamma och Davids föräldrar har. Så äppellösa är vi, tack och lov, inte!

ps. Jag har sett att det finns saftmajor, uppradade, i parti och minut på Erikshjälpen ... om någon önskar en till en billig penning. Vet förstås inte hur det är där Du bor ;) ds.

"Och vad önskar herrskapet till frukost?"

"Macka med leverpastej och fil med två sorters flingor, piggelinflingor" ... "Ehh? ... jag ska se vad jag kan ordna, fröken ... Och herr´n då?" ... "Wiil å macka med pillapillaot å meck" ... "Ja, fil, philadelfiaost och mjölk har vi ... ett ögonblick."

Förväntansfulla små strultussar ligger och väntar. 
"Nu kan ni titta!"


God morgon!

torsdag 13 september 2012

Stranden.

Stranden en solig och varm sommardag, det är lyx. Men stranden en solig och varm höstdag, det är ännu mera lyx!


Inget bad förstås, men lek i sanden. Och den som känner Nisse blir inte förvånad när jag säger att han i ett obevakat ögonblick svirade om till bara skinnet.

Härligt!

onsdag 12 september 2012

Jutten föjståju!

Och jåstig, jåttäten och med livsfajlig stjöm.
Men undejbajt vackej!!! 
... måste alltså jenovejas! Men huj jöj man en lampskäjm? Måste fundeja.

Den lägger jag gladerligen till listan av renoveringsprojekt.

tisdag 11 september 2012

"Huvudsaken är att man håller sig flytande och att man lär sig att njuta av det som ÄR livet"

Någon som jag tycker mycket om, sa till mig idag ... "Men du Anna! Om man bakar bullar, då håller man sig inte bara flytande, för då simmar man och då kan man inte baka samtidigt. Rubriken stämmer inte inte! ... grrr ..."

Men jo, det gör den visst!

För att jag ska hålla mig flytande måste jag bry mig om det jag tycker är väsentligheter. Mitt i alla krav och alla mina tankar om tillkortakommanden måste jag få ägna mig åt det som jag tycker om, det som ger mig livskvalitet, för det gör att jag flyter upp.

Jag ska ta ett exempel:
För någon är det viktigt att man har ordning och reda. Man städar och gör fint. Kläderna förvarar man strukna i garderoben. Superlätt att hitta, så skööönt. Ett ordnat hem ger njutning och ro. Toppen!

Mina kläder ligger, nytvättade men dock ostrukna, huller om buller på en säng som vi inte använder. Det är bara att grabba åt sig ett plagg, enkelt! ...? Strykbrädan, den blir inte så mycket använd. Jag behövde den dock någon gång i somras. Jag letade men hittade den inte. Jag funderade resterande dela av sommaren var den kunde vara, den är ju ganska stor och svår att tappa bort tycker jag. Men har man nog rörigt så ... plötsligt fick jag syn på den. VA?! Mot väggen i vardagsrummet stod den. Varför hade jag inte sett den tidigare? Jo, därför att den är en oväsentlighet, helt enkelt. ;)

Fast egentligen är det inte riktigt sant. Jag önskar verkligen att vårt hem och våra kläder var i ordning. Det skulle förenkla livet avsevärt. Men jag lyckas inte. Och den tid jag lägger ner på att, i frustration, simma runt för att hålla mig flytande i mina högar, stryker någon annan, lätt, sina kläder och hänger upp på galgar i fina rader. Jag borde ju ta och kliva upp, och istället för att ligga där och kämpa för att flyta så borde sätta igång med att stryka. Jag kliver upp .... men jag gör någonting annat istället, något som får mig att njuta ett ögonblick. Som att baka bullar! eller virka en liten kissekatt eller kratta i en rabatt medan jag lyssnar på fåglarna :) ... och sedan måste jag hoppa i och simma vidare ett tag.

Alltså, så fort jag kom upp till ytan, i går, så kastade jag mig, rosig om kinderna, in i ett härligt bullbak :) och när det var klart så låg jag andlös på golvet. Jag kravlade mig ut för att andas igen, jag ålade mig in under en buske i hopp om att ingen skulle se mig :(. Och DÅ! råkade jag titta upp och ... "Men oj!, titta där, en klase med röda bär, vinbär!" Så jag steg upp och pep in för att hämta en skål som jag kunde plocka dem i. Och snart puttrade majan glatt på spisen :). Under tiden hade barnen halv slagit hjäl varandra och dessutom hunnit riva större delen av huset (vilket är ganska stort;)) och jag kom på att "snaaaark, vad gör jag nu, jag har ju inga flaskor till min saft?????" :( ... då gick vi till grannen och fikade bullar med dom :).

Ena stunden undrar jag över hur jag ska överleva ända tills jag ska dö ;) och i nästa stund hoppar jag och dansar i köket ... "jag rimmar på från underground-nivå, siktar mot toppen så högt jag kan nå ... jag är .. jag är .. jag är " ... ja, efter det så är jag inge mera ;)

måndag 10 september 2012

Bullbak!

Att baka på ett turkost bord är en njutning för ögat. Alla som inte har testat borde genast måla sitt bord turkost för att få uppleva det.
Det är inte ofta som det blir bullbak här hemma, men idag blev det ett! Kanelrosor och släta bullar med pärlsocker på.

Kanelrosor blir fina och är enkla att göra. Du kavlar bara ut degen som vanligt, på med den fyllning du önskar. Vik över halva degen så att fyllningen täcks och kavla ut lite till. Skär degen i remsor som på bilden och sedan är det bara att "snurr, snurra, runt, runt" så har du en liten ros.

En smart person som dessutom har lite bullvana ser genast att så här höga bullämnen kommer att jäsa upp och tippa när de gräddas ... men min man har lärt mig att man inte ska lyssna till någon som säger att någonting är omöjligt. Så jag lyssnade inte till mig själv. Jag testade i stället och det gav mig flera höga fina toppiga bullar! ... och några ... eller ganska många tippade, supergoda. ;)

Men egentligen tycker jag att inget slår en stor slät bulle med pärlsockar på.

Hösten.

Den kom tidigt i år. Men vad gör det? Den är ju så härlig!


När man stiger ut på trappan en tidig och klar sensommarmorgon, och man känner att luften är kall och att det är så lätt att andas, då rinner "renfanestressen" (Stor- och Lillbandsjöuttryck) plötsligt bort och lämnar inte ett enda spår. Man accepterar att sommarens långa fest är över.

Nu går vi en ny tid till mötes! Naturen byter skepnad, den går in i sitt allra mest sprakande färgläge, för att sedan tonas ut till en lugn och stilla blå och silvervit ton.

I vår trädgård har lite av hösten redan kommit, den har jag tagit in och satt på bordet. Det här blir vår första höst i Starred. Den sista av årets fyra årstider som vi inte har upplevt här ännu.

Jonathan har tänt en brasa, så nu kryper vi in.
Ljuvligt sköna höst, välkommen!



Bilderna är från någon helg tillbaka.

söndag 9 september 2012

Han gjorde det inte lätt för oss ...

.... när vi frågade vad han önskade sig i födelsedagspresent.

Först hade han ingen aning. Men så smög det fram ... "det vore ju trevligt med något som är oväntat så jag blir riktigt överraskad ... och om det är något som jag tycker om och som jag kanske behöver ... och så är det bra om det inte är så dyrt ... ;)"

Hmm ... "Oh, tack, tack ... tack för tipset, nu känns det mycket lättare, tack tack, det ska vi nog kunna ordna ;)" Det var bara att låta de små grå sätta igång, för inte skulle han få sätta oss på pottan, nog skulle han få något som uppfyllde detta!

Jag och Anna-Klara och Nisse arbetade stenhårt, från klockan nio på morgonen till klockan fem på eftermiddagen, med en liten paus för lunch och något litet fika. De var förvånansvärt hjälpsamma hela tiden, vi gjorde ju en överraskning för pappa!!! :)

"Men ni får inte berätta för pappa" försökte jag påminna om med jämna mellanrum. Hur skulle de kunna låta bli?

På kvällen kom Ulla och hjälpte oss att göra girlanger och morgonen efter dukade vi upp med tårta och allt möjligt smarrigt ... på golvet ... men vart??? Jo, mitt i hans present! Va, jag fattar inget?!

Vi gick upp för trappan ... "JA, MÅ HAN LEVA, JA, MÅ HAN LEVA ... GRATTIS!"

Han fick sina paket. Ett för varje ord ... något så oväntat som prickiga kuddar från Nisse, något så överraskande som en inslagen rosa ballong av Anna-klara, något han behövde snygga hyllor med metallkonsoler ... "förvaring behöver man ju alltid". Något han gillade, var en supersnygg skrivbordslampa "men vad ska man med en skivbordslampa till om man inte har något skrivbord ...?". Något som inte är så dyrt är ju papperskorgar på IKEA. Allt var ganska överraskande. I sista paketet hittade han en lapp. På lappen kunde han läsa "FÖLJ OSS!"

Pappa tog Anna-klaras hand och med papperskorgen över huvudet fick han följa henne ........... fram till trappan som leder upp till loftet på vinden.

Han hade fått ETT ALLDELES EGET RUM! ... med tårta och girlanger och plats för alla hans hobbypryttlar som varit nerpackade i år och dagar. Och INGET hade han misstänkt och alla hade lyckats bevara hemligheten.


Gissa om det var oväntat, om han blev överraskad, om det var något han gillade och behövde!
Och vad hade det kostat? ... lite slit bara ;)

... livet fortsätter ... :)



måndag 3 september 2012

Textila smycken blir mina små slöjdares nästa uppgift.

Här är en liten inspirerande snigel i ull, med pärlbroderi. Vem skulle inte vilja hitta den i hatten? Gärna jag i alla fall. :)

Att ta fram en smyckeskollektion blir alltså nästa uppgift för mina elever. Att inspireras av världen runt omkring, av smått och stort. Materialet är tyg, garn, ull, tyll, pärlor, paljetter, tråd och annat vi kan komma på.

Här ska skapas "Haute couture"!

Lycka!

Jag pratade med David i bilen, på väg hem.
"Åh, det var så härligt att komma hem idag, det är sååå fint hemma" säger han till mig.
Ehhh ... mer rörigt, tycker jag när jag kliver in genom dörren.

Han såg vädret, ljuset, platsen, hela vår fria härlighet ;).
Lycklig är den som kan fokusera på RÄTT saker! ♥

Och för den som inte vet ännu, så är vi en renoverande familj. Det är alltså inte misär ni ser när ni ser detta kök ... det är bara lite påbörjade projekt och funderingar. ;)

söndag 2 september 2012

En liten pumpauppdatering ...

... de stora är som fotbollar, det är inte den sort som är på bilden. Många är de, cirka 20 stycken små och fem stora. Vad ska jag göra med dem nu då?

Roliga att odla är dom i alla fall och vackra tycker jag också ... och faktiskt lite goda med ... om man känner efter.