tisdag 31 juli 2012

Jag tycker att den är värd en medalj ...

... för att den har vuxit sig så fin!

Jag har aldrig sett en så här stor mårbackapelargon tidigare, och nu står jag här och är till och med mamma till den. Nu förstår jag hur stolta de känner sig, föräldrarna till en OS-medaljör ;)

Höga förväntningar ...


... på frodiga stockrosor, skira rosenskäror och maffiga solrosor. Det var försommarAnnas drömmar. Kolla här!

Men var tog de vägen, mina drömväxter?

Jo, de fick flytta. Sånt händer ibland. Skälet var enkelt, det var inte godkänt att vattna i dräneringen. Jag gav mig direkt. Det kunde man väl inte tro?

Nu växer de på ett annat ställe, men blommar inte ännu. Det måste bli en lång sommar så att vi hinner med.

Jag tycker dock att min favoritrabatt håller ändå, vildvuxen precis som det ska vara. En underbar pion, riddarsporre (visst är det?) och rosenskäror som är på gång ... lite krut är kvar, än är det inte slut på fyrverkeriet! ;)

Min vän.

Hon pushar mig varsamt men bestämt framåt, hon låter det ta den tid det kräver. Hon har siktet inställt på målet. "Säg till när du vill sluta" säger jag "jag vill inte sluta, jag vill att vi ska bli färdiga" svarar hon. Sakta men säkert pressar hon mig vidare ... till bristningsgränsen ... och det är då, när jag har kapitulerat helt som det börjar hända saker. Det som händer är underverk.

Jag börjar slänga, kasta, rensa ur, det ryker ur både näsborrar och öron och jag bara tuffar vidare och vidare och vidare. Hon jublar, hejarropen rungar som från en hel hejarklack. Jag känner att jag gör rätt, jag vill mer, MER, MER.
MOT BEFRIELSE!

När man har en hög, med rena ostrukna och ovikta kläder, som är så stor att det helt enkelt har gått över styr. När man måste simma fram i högen för att hämta fram något och det känns som att man (på riktigt) ska snärjas in, dras ner av trasorna och drunkna. Då är det en sann lycka att man har en driven fyrbarnsmamma som världens bästa vän. För då kommer hon farande och tar tag i det hela, jobbar till midnatt, reder ut, rensar upp och fixar till ens liv.

Och vad lycklig man blir när man plötsligt hittar kläder som man saknat i snart ett år ... så vida det är ens egna, barnens fina nästan oanvända och urväxta kläder kan ju snarare svida en aning.

En full trave, trådbackar med kläder per barn, mer behöver man väl inte? I alla fall inte de små. Jag har kommit fram till att allt ska användas flitigt, tvättas och användas, tvättas och användas, tvättas och användas, helt enkelt slitas ut snarare än att sparas och sparas tills det till slut är för smått, bara för att det är för fint för att användas. Till vem sparar man?


Nu borde jag bara sätta små skyltar på trådbackarna också, så att någon fler än jag kan sortera in kläderna på rätt ställen.

Vi rensar bort mer än vi sparar. Några flyttkartonger med kläder upp på vinden. Några till Erikshjälpen och lite i brasan.

TACK för att DU finns min vän!


måndag 30 juli 2012

Jordgubbar!

Hemma hos mormor, i Bandsjön, dignar jordgubbslandet med härligt röda gubbar. Det brukar alltid bli en riklig skörd där, men i år slår den rekord tror jag. De är inte stora, men väldigt många och söta. Och det bästa av allt är att man får äta så mycket man vill.


Här hemma äter barnen upp jordgubbarna redan som små vita och hårda kartar. Hittills har jag hunnit smaka på en röd och mogen liten gubbe själv. Nästa år ska jag försöka ha landet lite mer avsides. Det är ju liksom både trevligare och godare för alla om man äter dem när de är riktigt färdiga. Och stort ska det vara, så man får äta massor när det väl är dags! Faktum är ju att det i princip sköter sig självt ;) ... eller?

lördag 28 juli 2012

Kan disken slå rot? :/

"Att bygga bo till sin familj sitter djupt rotat i ett manshjärta" svarar David lite skämtsamt men ändå på allvar, när jag påtalar min tacksamhet över hur han kämpar med att fixa vårt hem.

Jag undrar bara varför inte städa, diska och laga mat sitter lite djupare rotat i mitt hjärta, det vore så mycket enklare då ... jag vill bara göra annat ... :P


fredag 27 juli 2012

Kvällsarbete ...

... han har smugit ut och byggt en liten altan på baksidan ...

... men han är visst inte ensam ... för fler små tassande fötter smyger omkring.

Det är bara precis som vanligt att vi är ute allihop och pysslar, helst enda in på småtimmarna ... om vi fick ...

Soptippsfynd!

Åka och slänga skräp är bara trist, har jag tänkt ... så det kan ju David få göra ;) Men så i dag föll det sig så att jag hängde på eftersom jag ändå skulle till stan.
Och nu ska ni få höra ... jag gjorde två fantastiska fynd med det samma!

Ett pensionärspar hade, som de flesta på sopstationen, en hel kärra med skräp med sig. "Skräp?!?" tänkte jag när jag sneglade förbi den. Nästa gång jag gick förbi tog jag mod till mig och frågade ... "den där stolen, den är jättefin tycker jag ... om ni har tänkt att kasta den skulle jag kunna få den då istället?" ... "och den där lilla dockvagnen, den är superfin!" Ja, såklart! ta dem sa kvinnan. Som tur var hade vi fönsterrutorna nere på bilen och Nisse hejjade glatt varje gång mannen gick förbi med ett nytt skräp för att kasta. De hörde också jublet inifrån bilen när jag höll upp dockvagnen för att visa barnen. Så alla på stället blev liksom nöjda och glada.

Ja, ni ser här hur jag har radat upp fyndigheterna från de närmaste dagarna. Trappa, helt gratis under jorden. Järngaller helt gratis i garaget. Stol och dockvagn helt gratis på soptippen. Madrassen på stolen halva reapriset på Åhléns. Blommor, typ döda så jag fick betala ett symboliskt pris, på coop ... de lever efter några enkla återupplivningsförsök! men ska inte stå i hink.

Är det inte otroligt?! Nu får nog inte David åka ifred till tippen, i framtiden ;)

Lite fix är kvar på trappan. En plåt ska sitta invid dörren och sedan kan vi göra färdigt den upptill och invid husväggen.

torsdag 26 juli 2012

Ett härligt dagsverke - en stentrappa!

I det närmaste helt planlöst arbete. Jag hann aldrig med att skissa, vi testade oss fram istället.

Vi hittade ett nergrävt och övervuxet stenblock. "Snyggt!" tyckte jag ... och David lika så ... "men omöjligt att flytta på förstås" ... "vi kan ta traktorn och lyfta med" sa David. Men traktorn orkade inte. Då tog vi den flera tusenårigt gamla "enkla maskinen" istället - hävstången. Och vet ni det fungerade! I över fyra timmar har David och jag kämpat med EN och SAMMA sten. På tjurighet kommer man långt, och tillslut fick vi den dit vi ville.


Sedan gick jobbet som en dans. Ni vet, när man har lyftat en sådan väääldigt stor sten så känns alla andra stora stenar plötsligt väldigt små och hanterbara.

Anna-Klara och jag har lagt stenpussel och skottat grus nu på kvällskvisten. Superkul!

Och tolv timmar senare står jag nu här på min stentrappa.

Den är inte helt färdig dock men den tar sig ;) Och den har inte kostat oss en enda krona, inte ens en liten tår, bara några droppar svett ... men jag köpte deo i går så de svettdropparna måste ha kommit i från David ;)


Morgonbarn, morgonhöns, morgonskörd. God morgon i Starred kan bli en god lunch också ... :)




onsdag 25 juli 2012

Vallgraven är klar!

Nu har vi kämpat på med grävningen i två dagar. "Ska ni ha en vallgrav runt erat hus?" undrade Adam i morse. Ja, bor man i ett slott så ... fast det är nog bara jag som tycker att det här är ett slott ;).

Dräneringsslang är nerlagd och slang som leder bort dagvatten från taket. Så nu kan det få börja regna om det absolut måste.

Vårt gruslass som vi skulle få levererat idag, det hamnade hos någon annan, snopet. Det finns tydligen fler Zetterlunds här i bygden, som inte heller var hemma när grusbilen kom. Men vi ska få ett nytt i morgon. Så då ska vi lägga i det sista gruset och sedan är det bara att gräva igen och fixa till det lite snyggt på framsidan. Nu borde vi kunna så gräs också. Jag har ju velat göra det länge men tvingats inse att allt har sin tid och ibland måste man vänta ...

MMmmmmmmuuuumms :)



Nu har vi härsat vårt hö!


Tror ni att vi klarar oss i vinter? ;)

Nisse och jag hämtade det med fyrhjulingen och vagnen. Och Anna-Klara var sedan med och hängde upp. Nu hoppas vi bara att den lite mörknande himlen inte skall släppa ifrån sig något regn ...

tisdag 24 juli 2012

Dränering och entréfundering

Hur går det här egentligen? Jag tycker att det har varit dåligt med uppdateringar på sista tiden. Sanningen är den att sedan David fick semester finns det inte en chans att hinna med ens en liten stund vid datorn, så jag hinner inte berätta om alla våra små och stora framsteg här hemma :).

Idag är det dränering som gäller. Vi har hyrt en liten grävare. Den är rolig att köra, så det jobbet går hittills lätt. Svårt är det dock, jag har nog spelat för lite TV-spel för att kunna manövrera skopan i mjuka rörelser med spakarna. Men det går! I går mättes tiden noga så att jag och David fick köra lika mycket, men idag vinner nog David :).

Vi planerar vår nya entré samtidigt ... det är ju smidigt att göra det i samma veva. Vi hade först planer på en, inte stor men, lite större trall på framsidan, som man skulle kunna ha en liten kafémöbel eller korgstol på. Men så igår när vi var och skulle köpa material så kände jag plötsligt, NEJ! Vi måste vänta lite. Och lite senare på kvällen, när vi satte igång med grävmaskinen, så såg jag plötsligt hur det ska vara. En liten anspråkslös entrétrappa, nästan bara som ett trappsteg in. Och klättrande rosor på väggen intill ... OJ vad jag kommer att bli nedröstad angående rosenplanteringar i dräneringen ... men vi får se vem som vinner ... och jag har en lösning som kanske kan godtas ;).

På gaveln, där vi har tagit upp en dörr för groventré, där ska vi bygga en liten glasveranda. Så vinden fångas upp och man kan ställa vagnar och stövlar mm. Men det bygget har vi tänkt vänta med till nästa sommar, i år ska vi bara bygga golvet till den. Roligt!

Nu ska jag ta blocket och gå ut och skissa i SOLEN! ... jag kanske måste leta reda på mina barn först bara ... :)

söndag 22 juli 2012

Jag är helt enkelt helt fullkomligt såld!

Jag önskar mig verkligen sådana här!
Jag har ju gjort det länge, väääldigt länge, men idag kände jag att det är ju på riktigt! :O

Och vet ni vad? Jag tror faktiskt att jag skulle klarar det! :) ... jag måste bara fixa lite först ... ;)

Vi hade en jättemysig dag på rotsjögård, igår. Anna-Klara, Nils, Adam, Eliah, Anna, Ulla och jag.


Ulla gjorde sig bekant med det äldre gardet. Hon kände att hon ville satsa lite på pensionärerna. Vi  fascinerades mest av de små, som var färska för säsongen.


God soppa, mackor och gårdens egna ostar festade vi på medan vi var där. Ja, lite glass och bullar blev det också. ;)

Och jag har bestämt mig, jag ska bli bonde när jag blir stor ... men jag ska bara ha små, små söta och väldigt snälla djur. :)


lördag 21 juli 2012

Lite mer äggsnack när vi ändå håller på

Att hämta in äggen är en av morgonens stora höjdpunkter. Det är alltid lika spännande att titta in i redet, man vet ju aldrig riktigt säkert vad man skall få se. Om det kommit något. Och sann glädje rusar genom kroppen när man får syn på ett litet ägg :). Förhoppningsvis finns det två ägg i redet, annars blir det lätt slagsmål om vem som skall få ta det.

Det är med stor andakt de bärs in. Försiktigt, försiktigt, måste man gå och stanna på varje trappsteg på brokvisten för att se till att man håller balansen. Så tvättar vi av dem och sedan lägger vi dem i en äggkartong som vi förvarar i kylen.

De har lite olika färger, precis som våra hönor. När de ligger i halmen ute i redet ser de rosa ut, men i handen snarare bruna. Vissa har små vita fläckar på sig. De är ganska små, mindre än de man köper i affären. Men i små händer ser de stora ut.
Äggulan är så vackert gyllengul. Det beror på att de betar grönt, om jag har förstått rätt. Och smaken, den är helt fantastisk! Jag visste inte att det var sådan skillnad. Men nu vet jag.

Våra ägg är de godaste jag någonsin har ätit! ;)

Husets ägg invid vår husvägg

Vem har lagt en massa potatisar här in vid husväggen? ... var min första tanke när jag såg dem. Jag höll på att slå det höga gräset omkring ladugården.

Men det var förstås inte potatisar. Det var nio stycken jättefina små ägg som en av hönorna har smugit iväg och värpt i hemlighet. Det känns nästan hemskt att ta dem, men vad ska man göra? Det är ju trots allt för att få äggen som vi har dessa små fina hönor.

torsdag 19 juli 2012

Det känns som om vi har jobbat både dag och natt i en evighet nu. Men det är bara i en vecka.

I vilket fall så har vi fått väldigt mycket gjort och vi är väldigt trötta.

Vi har haft snickare Lasse hos oss och när han och David är i farten så händer det grejer. Lasses barn har också varit med och hjälpt till. Och i dag hade vi barnvakt så även jag kunde vara med i bygget. Det är ju så roligt att vara med! Egentligen önskar jag att jag kunde vara det hela tiden, på alla moment. Men jag är glad för det som blir.

Det vi gjorde idag var alldeles nytt för mig. Armering till grundplattan och så najade fast golvvärmeslangen. Ni som gjort detta jobb förr vet hur det känns i ryggen efteråt.
Tre olika slingor med varmvatten kommer att värma oss i vintet ... plus de i elementen. David provtrycker dem just nu. I morgon kommer betongbilen. Över fyra kubikmeter betong skall pumpas in.

Nu måste vi sova snabbt om vi skall ha en chans att klara av morgondagen. :)
Sov gott önskar två trötta men glada själar ...


söndag 15 juli 2012

MAMMAAAA!!!

Plötslig ligger han ner och ropar på mig, jag blir rädd och springer fram såklart ... då är det bara lite trevligt smultronplock som är på gång. Pjuuu ... ja, ett knallrött litet smultron, drypande av sötma, kan det vara värt att dyka för ... så jag är gärna med!! :)


Idag var det, de lite mindres tur att göra auktionsfynd

Som denna lilla "musservis" i porslin med vackert målade blommor. Kan det vara 40-50-tal? Mamma hade en exakt likadan när hon var liten, där av gissningen, såvida hon inte fick den när hon var sexton år vill säga ;). Hon har en kopp kvar, nu har vi fyra, lika många fat, två små tillbringare och några andra diversepryttlar.

Köpet var helt omedvetet. Allt samman låg i en konsumkasse, som i sin tur låg i en "fyndlåda". Jag ropade in den för en tia! ... bra auktion det där. Även det lilla bordet, som är med på bilden, låg i och två fantastiska ... hmmmm ... proslinsvanar som jag nu måste ha i barnkammaren ;). Det jag köpte lådan för gick inte upp till förväntningarna, men tänk vilken tur man kan ha ändå. :)

I övrigt gick alla dagens fynd till de mindres lycka. Allt för lek med sand och vatten. Jag hoppas kunna visa er, mina planer för detta, lite senare i veckan.

Ge inte upp, solen finns!

När himlen är regntyngd och allt känns oändligt grått, då ser jag den.
Den är liten, men dess lyskraft räcker till för att få mig att skina upp.

Den är liten men samtidigt så ståtlig.
Den är värd att se.
Den är värd att skänka ett leende, det leendet är ju ändå fortfarande ditt.

En liten fibbla som kämpar för att lysa upp vår tillvaro, är värd att njuta av en smula.

Tänk, solen finns, vackert skinande i dikesrenen!

lördag 14 juli 2012

Undersökning av nöjes- och upplevelseutbudet i närområdet fortsätter

Denna gång tog vi oss till Gussjöbygdens stolthet, dansbanan Gussjönoret. Vi var dock där när ingen annan var där ... det regnade ju, annars är det nog fullsatt ;).

Undersökningsgruppen bestod av Axel, Jonathan, Anna-klara, Nisse, Sofia och Anna och vi gav godkänt på varmkorv, hambugare och strips bland vaxdukar, ljusgirlanger och plastblommor.

Visst är det väl ändå något speciellt med sådana här gamla, halvt uppblötta masonithus? En svensk nationalskatt som ej får falla i glömska ;).

Fredag den 13:de

Skrockfull, det är jag verkligen inte. Men lite läbbigt var det dock igår när David påtalade att det var fredag den 13, förr värre otursdag har jag sällan skådat.

Anna-Klara var den som var mest drabbad. Det började med att vi hittade ett (enkrona) stort infekterat sår i hennes hårbotten. Superkonstigt. Jag kammar ju henne varje dag, hur har det kunnat uppstå och bli så stort utan att vi märkt det? Det sved och gjorde jätteont, om det inte blir bättre tills på måndag så får vi besöka vårdcentralen. Men inte nog med det. Rolig lek slutar inte alltid i samma anda. En krock med kusinen medförde en sönderbiten och lite uppsvälld läpp ... och massor av grååååt, det är ju så läskigt med blod. Det gick förstås över, men en stor uppsvälld läpp är tydligen väldigt känslig och lite senare på kvällen var det dags igen. Lite hopp i sängen ett nertrill med islag i sängbordet gav en blödande läpp igen och även näsa denna gång. Det blev ingen tacos för den tjejen den kvällen, hon ville alltså inte ha för det sved och gjorde ont. Hoppa i sängen, det var redan förbjudet sedan tidigare.

I övrigt så har tuppen tappat stjärten. Grannens hund kom flygande fram och högg den på vår uppfart. Så kan det gå när fyra hönor retar en fågelhund. Lilltuppen var inte ens med på retet. Den satt snällt hemma på garageuppfarten och väntade medan hönsen helt ogenerat och hänsynslöst kacklade över på granntomten. Ändå var det han som fick åka på däng. Jag bevittnade hela händelseförloppet med hugget, kutade fram till hunden som faktiskt släppte sitt offer efter mitt rytande och tuppens flaxande. Sedan flydde tuppen. Vi kunde inte hitta den. Men efter någon timma kom den åter och satt utanför hönshuset och väntade på att bli insläppt. Jonathan var där och kollade till den, "Mamma, tuppens svans ser ut som en aväten majskolv och den blöder lite" Såååå vidrigt äckligt, stackars liten. Men han ser ändå ut att må bra, han äter och dricker, och vi tar hand om en skadad tupp lika väl som en oskadd.

Är det otursdag så är det, och visst finns det något mer att skrocka över, om man nystar vidare. Så som tidernas utskällning. Jag har aldrig varit med om dess like, helt hysteriskt och jag hade inte gjort något som kunde uppröra någon så kolossalt. Det var varken olagligt, sårande eller omoraliskt snarare lite olyckligt kanske någon kan tycka ... eller tydligen JÄTTEHEMSKT! ... det här med hur andra människor känner och reagerar kan men inte riktigt råda över. Som tur var kom David till min undsättning. Det var alltså jag som var offer för utskällningen, inte den som skällde. Jo, jag försökte med några fåniga försök att säga ifrån. Men det är ju bara dumt att misslyckas och så otroligt onödigt att vuxna människor ska stå och skrika åt varandra så jag lade ner med det samma.

Mitt i händelsen tyckte jag inte att det var så hemskt men så här i efterhand känns det jättejobbigt. Jag är ledsen för det helt enkelt. Personen som utförde "dådet" ;) kommer sannerligen aldrig att läsa detta. Men om denne ändå skulle göra det så må det vara hänt. Jag tänker att den personen nog inte har det så lätt med sig själv. :(

Har jag glömt något? Nej, det får nog räcka såhär ...

onsdag 11 juli 2012

Hela familjen i lek med riddare och monster

Nisse fick en jättefin borg av mormor i födelsedagspresent. Här om dagen fick vi hem den till Starred. Jonathan sprang genast upp på vinden och letade fram kartongen med sina borgar, riddare och hemska drakmonster. Jag letade reda på den riddardräkt som jag sydde till Jonathan när han var fyra, den var lite stor på Nisse, men den funkade även på denna lilla prins.


Är det inte dags för lite mer lek som ljuvligt tappra och smidiga prinsar och vackra, starka och modiga prinsessor ... och tvärt om?

tisdag 10 juli 2012

Pippilotta Viktualia Efrai... nej visstja, det är ju Anna jag heter

Men ett Villevillekullabord har jag i alla fall så det är inte konstigt att man förväxlar oss lite. ;)

Man får se det från den ljusa sidan, den där sidan som säger att ingen kan beskylla mig för att vara en fegis :/. Nehej, jag är nog snarare lite övermodig på vissa ... lite olika fronter ... Nisse fick också vara med och jag tror att jag glömde den där pappen som man brukar rulla ut på golvet innan man börjar ... jag säger inget mer.


När det gäller färgvalet så tänker jag inte bittra ner mig i att jag nu har ett lysturkost köksbord, jag tänker fixa till lite istället. Jag vet ju inte hur det ser ut på era bildskärmar men på min är det blåare (snyggt!) än verkligheten ... som är mer superstarkmintgrönturkos. Nå ja, det ska bli så grymt snyggt, när det är klart! :)

Jag har skrubbat golv och barn. Snart kommer David hem. God kväll!


Sommarstad i regnväder

Jag gjorde verkligen ett försök ... men att stå och äta glass på torget i hällregn gör inte att man känner sig mer som "alla andra" ... snarare späder det på känsla av knepighet och att man ständigt råkar välja "fel läge" liksom, så det blev ingen glass.

Inte där, men på McDonalds! Och vet ni vad? Det var nog bara jag som inte tyckte att själva glassätandet under vår sommarutflykt till stan, Härnösand, blev riktigt så mysigt som jag hade tänkt.

Regnglass och vanligt folk

Vi låg och drog oss en liten stund innan vi klev upp. Vi pratade om dagen, om vad vi ska göra. Jag föreslog ... "Om det är vackert väder, om solen skiner, så kan vi åka till stan och då kan vi köpa glass". Anna-Klara sätter sig spikrakt upp i sängen och utbrister "JA ja ja som andra människorna gör!!!" ... känner hon sig så annorlunda? ;) ... och hur visst hon något om de andra? ;)
Vi drog upp rullgardinen, ååå det regnade :( ...... men vi får nog försöka vara lite som dom "andra människorna" i alla fall idag.
Godmorgon förresten! :)

måndag 9 juli 2012

Bönstöd

I morse var vi ute i regnet och räddade ladugårdsväggen ifrån sly som växer för nära. Vi hade full regnmundering, så man tycker att vi borde gå säkra från myggen också, men nej.
Titta på stackars lilla Nisses panna, helt stampad, och Anna-Klara och jag ser liknande ut. Jag tror att det är knotten som anfallit oss denna gång, det är helt gräsligt. De biter i ögonen till och med. All hud som varit blottad bränner som eld.

Nu på eftermiddagen tog vi vara på slyn som vi rensat bort. Jag skalade grenarna och satte upp dem som stöd för bönorna i landet. Jag hade egentligen tänkt mig en lite mer avancerad klätterlösning för dessa, men varför krångla till det? Och när materialen bara låg där på gräsmattan intill var det en självklar lösning. Jag surrade först med ståltråd och lindade sedan om barken som jag tagit bort.



Det var inte bara jag som tyckte att denna arkad blev lyckad.

Hoppas bara bönorna gillar den också!

En basilikakryddad omelett

Anna-Klara äter aldrig så friskt som när det serveras pasta med pesto. Till lunch idag har hon även ätit upp Jonathan och Davids portion, eftersom de inte var hemma när det begav sig, men jag hinner koka mer innan de kommer.

Till pastan hade vi en omelett med basilika i, smarrigt smarrigt, tyckte jag men inte barnen. ;)

Nu har vi producerat hela sju stycken ägg här på gården. Inte illa va?! :)