lördag 30 juni 2012

Vi drog till Lockeby gårdsbutik i morse!

Ett riktigt mysigt ställe med massor av fina saker. Som dessa små söta dunbollar till exempel. Bara två dagar gamla! Jag förstår dock inte hur de har kunnat få plats i ett ägg. Den här lilla kycklingen som Anna-Klara håller i är kläckt ur ett blått ägg, den enda hönsrasen som lägger blå ägg berättade Jessica, som äger stället. Hon sa naturligtvis vad rasen heter också, men det har jag redan glömt. Någon som vet får gärna fylla i.



I övrigt så tänker jag varje gång jag är där att ... "nästa gång ska jag åka SJÄLV" ... så jag hinner titta på någonting. Min tid går mest åt till att jaga och säga ... "ajaj, nej, stop, man får inte röra, bara titta med ögonen" ... men helt utan resultat. En ensamtur skulle i och för sig kunna bli lite väl farlig med tanke på hur mycket jag då skulle hinna få lust att handla ...

En liten present lyckades vi i alla fall fixa innan klubborna var uppätna och färden vände hemåt igen.

Hitta till butiken!

fredag 29 juni 2012

En kamp emot blommor och gräs, den borde man väl vinna?


Ja, säg inte det ... att man borde vinna alltså. Det är inte så självklart på alla ställen ...




... inte där hundkexen växer sig stora som träd, humlen har hittat in i hallen och pilduschen plötsligt har blivit över fem meter hög ...

Men hur kan man förklara krig mot något så underbart som blomstrande växtkraft? Jag vill bara sitta ner och njuta av grönskan, känna doften av nektar och supa in alla lysande färger med mina ögon. 

"Det här behöver vi väl inte ta bort? ... och det här väntar vi med!" ... "Vänta nu, fööörsiktigt! ... här någonstans ska det finnas en mycket speciell blomma ... frågan är bara var?"


Nej, jag måste skärpa mig! ... när jag har så många arbetsvilliga, i olika storlekar, som står till tjänst. En gemensam insats, på bred front, är en förutsättning för att vi överhuvudtaget skall klara av att vinna tillbaka stället ur naturens klor.

Jag måste låta det gå. Istället njuta av de glada, vackra människorna som jobbar och sliter med sina kroppar.

Och av att alla arbetar efter bästa förmåga, av att få se förnöjsamheten i deras ögon, när de ser sina egna fantastiska framsteg. Proffsnivå!

En avslutande bastu med bad kan väl vara på sin plats? Det får bli herrarnas njutning. Vi kvinnor, och de lite krassliga, stannar hellre, för lite mete, på bryggan.


Tack för en dag i paradiset!

Mitt i djungeln, den stora djungeln ...

... där leker de sötaste små barnen!



Men alla törs inte stiga på, inte riktigt ännu ...

onsdag 27 juni 2012

Jo, vi undrade vart den hade tagit vägen, medan vi vandrade där över stock och sten.




Men trots att vi inte kunde hitta själva vägen så dök ändå Lokan upp till slut. Lika ljuvligt som alltid ...


... lite mer inbäddat, i en romantisk grönska, än vanligt bara.

Och plötsligt visste vi det vi egentligen alltid vet ... att det är det mest underbara stället på jorden.

I morgon ryker grensaxar, röjsågar och vattenflaskor fram, här ska tas i besittning!

tisdag 26 juni 2012

Tuppen är här!

På självaste midsommarafton ringde min vän Stina och frågade om jag ville ha en tupp av henne. Alltså vilken fråga! Svaret var givet och leveransen snart avklarad. :)
En liten dvärgkochintupp, två år gammal. Svart med mörkgröna stjärtfjädrar tittade, med förvånad uppsyn, fram ur sitt fraktemballage. Så många höghalsade damer på en och samma gång var nog inte vad han räknat med. Jag förstår om han funderade över hur han skulle kunna ta kommandot på stället, men det verkar som att han har lyckats. Ett riktigt utställningsexemplar är han faktiskt, Jonathan har döpt honom till Kawasaki ... "mamma, han har ju till och med rätt färg!"


Hönsen blev lite mer sturska när de fick en tupp i gården. Idag har de till och med vågat sig ut. De spatserar helt ogenerat omkring i en liten kacklande grupp, springer en springer alla, vänder en vänder alla ... och så barnen efter ... Så söta och roliga tycker vi!


Underbara Lala.


söndag 24 juni 2012

Vi har haft vår första trädgårdsfest!

Ååååh ... och nu sitter jag här och gråter inombords för att jag inte har några foton ... jag hade ju inte tid med det ... det var fullt upp med gräddtårtor, ansiktsmålningar, hattar, kaffekoppar, ljudanläggningar, hönor och filtar.

Men eftersom det här med foton uppenbart är väldigt viktigt för mig ;) så jag måste ut och ragga, för att se om jag kan få bilder av någon annan.

Lycka är dock att jag lyckades med dessa två små foton på min kära lillasyster Karin. Med dessa och tillsvidare säger jag "soo long"

Två dagars mycket god midsommar!

Avslutade vi med en härlig middag. Både rökt och grillat, folieinbakat, kokt, hackat och skuret och allt vad det var. Mätta blev vi i alla fall och det kommer vi att bli i dag med, tack vare min dåliga beräkningsförmåga.

Men även om det var mycket smarrigt så utgjorde det dock bara en viktig detalj ... Tack gode Gud för att du kom på det där med familj, vänner och förmågan att ha roligt!

torsdag 21 juni 2012

Rabarbermaräng!

Ännu har vi inga egna ägg, men vi är rätt så bra på att göra av med massor av denna vara ändå. Idag, dock i en ovanlig form, maräng.


Receptet hämtade jag i Annas (Bergenström) pajer. Först gjorde man ett pajskal som man förgräddade. Jag valde som alltid "latmajas pajdeg" med smält smör, så man slipper kladda. Sedan i med rabarberbitar, socker och majsenamjöl och in i ugnen igen. Och till sist dit med en maräng på fem äggvitor och grädda vidare. Jag strödde lite vaniljpulver på toppen, det är det som är svart på bilden.

Visst hade det varit snyggt att få till en sådan toppig "snurrmaräng"?! Men jag är nöjd med detta molnlandskapsfluff också.

Och så lite vaniljglass till förstås.

Jag börjar genast att fantisera om vad man skulle kunna gömma i marängen nästa gång ... :)

Du har kommit alldeles rätt!


I alla fall om du skulle till Gull, Maj, Rapphönsel, Lill-Kajsa och Estell.

De har dukat upp med finaste porslinet trotts att de går över både koppar och fat. Och kärlen är alltid välfyllda så länge Nisse är ute.

Idag har de även satt upp en lite gardin för att inte deras husse skall slå huvudet när han stiger in. En noga och smakfullt utvald textil. ;)

Se så flott det blev!

Jag älskar mitt köksfönster!


Hönsräddaren i natten.

Gråtande, väckte Jonathan mig mitt i natten.
"Hönsen har kommit ut ur buren!"
Jag störtade, yrvaket, upp mot fönstret. Jag hann få en skymt av en stor svart katt, med vit teckning i ansiktet, som gled fram över gårdsplanen. Jonathan hade vaknat med en konstig känsla och tittat ut.
"Nej, vi glömde låsa dörren!"
Vi kastade på oss kläder och sprang ut, rädda för vad vi skulle få möta.

"En, två, tre ..." hönor, kunde vi räkan till ganska snabbt. En hade flugit upp på buren och satt sig där, den måste fått en rejäl adrenalinkick för att kunna klara ett sådant språng. En höna satt på en staketpinne och en hade själv gått tillbaka in i buren.
"Ingen i huset, var är de andra två!?"

Jonathan var panikslagen och grät. Vi letade. Så hittade vi ännu en liten höna, hon hade kurat ihop sig i det höga gräset och satt osynlig och orörlig. Jonathan lyfte henne sakta. Hon tittade upp på honom och jag såg att hon tänkte "... äntligen kommer du, min räddare ...".

Vi letade vidare för att hitta den femte och sista hönan. "Där uppe!" ... hon hade kamouflerat sig i grenverker på ett träd och visade inget täcken på att vilja bli upphittad. Hon gjorde motstånd när Jonathan skulle försöka lyfta ner henne, men det gick tillslut.

Alla var räddade och till synes oskadda, vi kände oss lättade men samtidigt skräckslagna över vad som skulle kunna ha hänt. Vi stängde dörren ordentligt omkring dem och gick sedan tillbaka in för att försöka sova några timmar till.

Vilken natt, vilken dramatik, vilken ruggig rysare!

Dubbla galler och en kurs i självförsvar kanske borde bli dagens skola.

onsdag 20 juni 2012

" ... titta får ni höra och lyssna får ni se!! ..."

Nu är de äntligen här, våra små fjäderfän!!! Och åh så roligt det är, superduper, barnsligt roligt!
De anlände i går kväll. De var först en aning skygga, bara en av dem vågade sig ut och spatserade omkring i buren, de andra satt och tryckte tätt intill varandra.

Men i morse var det andra bullar, ett virrigt kacklande och rännande hit och dit. Det var nästan omöjligt att få fast dem.



Men skam den som ger sig. Jonathan har tillbringat större delen av dagen tillsammans med sina nya vänner och det har gett resultat vill jag lova.

Att han var en sådan kung på hönstämjning borde jag kanske ha förstått, men att hönsen var så lättlärda det var väl ändå lite överraskande?


Och cirkuskonsterna befinner sig på en hög nivå.

Undra bara vad som skall hända i morgon?

tisdag 19 juni 2012

Det myggfria lugnet ...

... kan nu infinna sig även för mamman och pappan i denna familj.




Jag tänkte att det vita, skira, skulle ge oss lugn och harmoni, men sällan förr har jag väl skådat en så omtumlande aktivitet. Och jag förstår det ... för vad skulle man möjligtvis kunna finna mer inspirerande, i detta läge, än att svira in sig i denna sirliga gardin? Ge sig hän, snurra runt, studsa upp, flyga fram och sväva upp bland molnen?

måndag 18 juni 2012

Kom å köp ...

... konserverade syrener, kottar, maskrosor, "pär i backe"-frön och mycket mer!

På Starreds gårdsbutik har vi alltid bra priser ... det kostar bara några smågrus.

söndag 17 juni 2012

... söndagsstress ...

... här går allt i 350 km/h ... Hjälp! Jag är ju farträdd.

När jag slog upp ögonen i morse så visste jag hur mitt hönshus skall se ut. Det är ju i och för sig på tiden med tanke på hur länge och hur mycket jag har tänkt på detta. Och med tanke på att de små hönorna kommer på tisdag, fem bruna Lohman, och vi ännu inte har något riktigt husrum för dem är det ännu mer på tiden.

Nu vill jag bara ut för att skynda mig att förverkliga bygget! Men först ska jag slänga i mig lite kaffe, och sedan ska jag göra allt annat som man ska hinna med på en söndag  ... eller vänta lite ...

... varför ständigt denna stress genom livet? Jag gillar det inte, det passar mig inte.

Dra i bromsen! Saktar in! Njut av buketten som Anna-Klara och Nils har plockat på morgonen ... "det heter hundkex" :)

Men vänta lite nu igen ... det som går sakta gör ju mig ännu mer stressad. Hur gör man för att varva ner?

Det studsas och snurras och trillas och trollas när studskonstnären Jonathan är i farten.



En "line" kan se ut såhär ... en linkon japan-grabb, cork 5, mållbergare, backflip, cork 7, frontflipp, misty, flatspin 5, 720 eller ett försök på 900 ... ja, kanske inte allt på samma gång då, men med några studs mellan kan det lyckas!

lördag 16 juni 2012

Läskigt läskande

Den där juicemaskinen, vilken grej! Visserligen blir den inte använd allt för ofta, den är superjobbig att diska och den tar upp ett helt köksskåp till förvaring, men det är det värt! Färskslungad juice är nog det godaste som finns. Det misslyckas aldrig!


Idag testade vi att göra juice på rabarber. Vi blandade i lite äpple och apelsin också, men mest rabarber.

Det drog ihop sig lite i käkarna, syrligt och åh så läskande!

fredag 15 juni 2012

Och så kommer en helt enkel och väldigt lyckad köttfärssås

Mums, ibland lyckas det lite bättre.

Lök brukar aldrig vara någon hit i kombination med barn ... i alla fall inte med mina. Men smaken vill man ju åt. Det gamla välbeprövade knepet att riva löken är inte så tokigt, men jag har inte gjort det förut. Jag har istället tjurat på och tänkt att de förr eller senare kommer att vänja sig.

Men så i går kapitulerade jag. Jag tog fram min lilla matberedare och hackade upp löken i minimala bitar. Jag passade på att kasta i två vitlöksklyftor också och så en näve med timjan och så mixade jag. Jag kokade lökröran med en tetra passerade tomater och två buljongtärningar. Köttfärsen fräste jag, utan kryddor, i smör. Sedan blandade jag ihop alltihop och lät det koka ihop.


Som vanligt när jag lagar mat så improviserar jag ... på gott och ont ... och denna gång var det GOTT!

SUPER GOTT tyckte barnen, oj vad de åt! :)

Så, nu så har vi gjort det!

Små frön av ärtor och bönor, sallad och lök, morötter och rödbetor, spenat och rädisor, ligger redo för grodd nere i jorden. Även jordgubbarna är på tillväxt i jord och gräsklipp och pumpaplantorna har fått komma ut allihop.

Det var ett tag sedan jag och Anna-Klara fick en sådan härlig stund tillsammans. Hon har varit så duktig och så koncentrerad.

Nästa år får landen dock bli minst tre gånger så stora. Inte ens hälften, av vad jag hade planerat, fick plats och då hade jag ändå satsat på en avskalad version.


Nu är det bara att vänta ... nöjda över vår insats ... vi hoppas på en mycket lång och varm sommar, med små strilande nattregn. Det vore toppen!