måndag 28 maj 2012

Välkommen hem ...

... till oss!
Men ta på klättrarutrustning alternativt grottkrypardräkten.

Ja, jag visste inte heller vad som var upp eller ner. Men nu har jag rett ut det hela.



David och två andra killar har kämpat hårt medan vi har varit borta. Flera kubikmeter jord har de handskottat ut ur grunden. Otroligt!

Vi hade 270 i takhöd innan nu har vi sänkt ner till 370. Katedral eller jordkällare beror på synvinkeln.

Nedersta varvet stockar är helt ruttna på viss ställen. Dessa måste vi byta ut. Och när vi nu har öppnat golvet, förstår vi varför vi har frusit i vinter. Vi tar nog lite mer isolering denna gång!

I dag kommer en byggnadsvårdsexpert för att hjälpa oss att fatta några viktiga beslut.

Min vanliga tågtur trogen, Sundsvall - Göteborg ... eller skall jag kalla det för mitt oturståg?

Vi fick springa, på nolltid, mellan våningar och spår, över viadukter och genom hallar för att byta till Sundsvallståget. Jag har gjort det mången gång förr, då med "bara" ett barn, vagn och väskor. Jag har även gjort det samma, höggravid, och med två barn, vagn och väskor. Nu har jag gjort det med tre barn, vagn och väskor. Tur att Karin och Noomi var med denna gång!

Innan hissdörrarna gick igen hörde vi hur en "herre" (läs viktig gubbe) förklarade, lite nedlåtande, för sin kvinna "De var från landet". Han måste ha förstått det när han såg hur effektivt och blixtsnabbt vi packade in oss i, den minimala, hissen. Inkilade barnvagnar, staplade väskor, mammor och barn längst uppe på. Alla måste med samtidigt, inte en kubikcentimeter var outnyttjad. Handlingskraft!

Är alltid tåget mellan Göteborg och Stockholm minst 25 minuter sent? Eller är det bara när jag är med? Och varför lägger de då alltid avgången för anslutande tåg till Sundsvall endast 30 minuter efter?
Men inget ont som inte har något gott med sig. På det här sättet får vi ju alltid åka gratis. Över 60 minuters försening medför pengarna tillbaka. Resultatet blev 120 minuters försening. Vad med för det då?

Nu på morgonen har jag fått höra att mamma, som skulle åka med tåget efter oss, från Göteborg och hem, kom hem klockan 8 på morgonen i stället för klockan 24 kvällen innan. Undra vad hon får för ersättning? Tack och lov att jag slapp sitta på perrongen och vänta så länge med mina barn ... :P

Hejhej! Nu är jag alltså här igen. Jag har bara haft lite semester :)

måndag 21 maj 2012

Mina barn!!!

Klockan är ett. Båda barnen sover och här sitter jag i solen på trappan och snoppar av bladknoppar från vidjor som jag plockat. Till och med blektårna har fått komma ut i ljuset, värme mmmmmm. Men jag gör något mer ... jag gruffar ... med en bred och djup rynka mellan mina ögonbryn, gruffar jag, helt kopiöst och obegränsat mycket.

Och varför då rå? kan man undra. Jo, det är så synd om mig som har så jobbiga barn. Jag är såååå trött. Dom bara gnäller och gnäller, och bråkar och bråkar. Dom vill aldrig det jag vill och jag vill aldrig det dom vill :/. Säger jag nått så gör de precis tvärt om. Varför?

Jag tänker att "jag måste börja jobba ... jag måste ansöka om dagisplats, så jag slipper detta"

Vad är det för fel? Det var inte alls så här jag hade tänkt att det skulle vara. Det är inte såhär jag kommer ihåg att det var när jag var liten och mamma var hemma. Som jag minns det så lekte vi och hade roligt hela dagarna. Mamma ordnade allt för oss, klädde på och klädde av, fixade mat och fika, gick med oss på utflykter och servade oss på alla tänkbara sätt. Och vi lekte och lekte i det oändliga. När jag föreslår att vi ska gå på utflykt så vill inte Anna-Klara följa med. Och när jag ska göra ordning fikat så hittar Nisse en färgburk med falurödfärg och hinner med att börja måla innan jag märker något. Man kan tappa lusten för mindre.

Dagis, det har jag egentligen inget emot. Men som en lösning för jag inte orkar med? ... det är ju mina egna barn! Jo, så är det. Och vet du vad? Jag vet massor av mammor som känner det samma. Som har valt att börja jobba för att de inte orkar vara hemma. Faktiskt inte för att de älskar sitt jobb. Jag vet massor! Varför ska inte jag få göra det samma?

Å, då tänker jag genast ... "Vad är det med dagens mammor? Är vi för klena för att ta hand om våra egna barn, fast vi till och med har ambitionen att vilja?! Eller är det fel på våra barn? Jag menar förstås, på hur vi uppfostrar våra barn. Till odrägliga ungar som inte lyssnar ett skvatt på oss föräldrar? Eller är det så att vi älskar våra barn så oerhört mycket och är så rädda om dem att vi inte vågar fostra dem ... och att avsaknad av fostran ger följden att vi inte orkar med dem."

Törs man skriva sånt här? Så politiskt okorrekt. Det är väl inte bara mammor som är hemma med barn? Men ändå lika verkligt. Det är ju bara mammor jag har pratat med. Jag kan egentligen bara tala för mig själv. Och ingen som inte känner igen sig behöver ta åt sig. Mina tolkningar av andras tankar och känslor är förstås utifrån hur jag själv känner och upplever.

Ni hör själva ... det är nog dags för mig att börja jobba, ta en liten andningspaus. Problemet är bara att jag inte vill missa den här tiden, nu när de är små. Jag vill vara med dem!! Men den här ständiga förhoppningen, den som är min käpp och stav som jag klamrar mig fast vid och som gör att jag orkar dra mig vidare, förhoppningen om att det ska bli enklare bara de blir lite större verkar aldrig besannas. Det verkar snarare bli det motsatta.
Jag kapitulerar .......... jag brukar göra det så här emellanåt ... sedan tjurar jag på ett tag till.

Under tiden som jag sitter här och gräver ner mig själv så växer ett litet staket fram. Lite vingligt än så länge. Är det ilskan som gör det mån tro? Stackars mig! ;)

Och annars då, när jag är så där glad och säger att jag älskar att vara tillsammans med mina barn, ljuger jag då? Nej inte ett endaste dugg (det gör jag sällan, för jag är så dålig på det) så komplex är vår tillvaro bara.

Om någon inte förstår det så vill jag bara säga att jag ÄLSKAR mina barn över allt annat, jag tycker att de är det mest underbara som finns ... precis som alla andra mammor också tycker!!!

Kram till alla kämpande föräldrar! Jag ser upp till er alla, trötta som pigga, hemmajobbande som bortajobbande.

"Jacka! Jacka!"

Nisse står och donderar i hallen. Hur kan en så gullig liten unge vara så bestämd? Han vill gå ut. NU!

Men klockan är vara strax efter sju. Mamma ska diska och Anna-Klara tittar på Alfons Åberg. Han får ingen jacka helt enkelt. Då smiter han ändå. Både "pappa och Oa" har ju klätt sig och gått ut. Varför får inte han?

Som tur är smiter han inte så långt. Jag håvar in honom ganska lätt. Vi står en stund på bron och tittar på en sädesärla som sitter på rabattkanten. Den vickar skojigt, upp och ner, på stjärten. Fascinerande tycker Nisse och han verkar inte så ledsen längre. Om en liten stund går vi ut på riktigt.

söndag 20 maj 2012

Sävstaholm och Oranie

Det kommer att bli våra framtida äpplen. De första.

Sävstaholm är ett jättebra mosäpple, har mamma sagt. Men det är gott att äta ifrån trädet också. Jag kommer förmodligen aldrig slå in äpplen i små papper för att förvara dem i jordkällaren (den är förresten vattenfylld) så vi satsar på sånt som är moget tidigt och gott direkt.

Oranie vet vi inget om. Förutom det vi läste på Wikipedia ... "äppelsort (dessert- och matäpple), med okänt ursprung, vilken fanns i Sverige och Finland före 1850 och anses ha spridits från Skåne. Mognar: sep-nov Zon: I-V. Pollineras av bl a: Gyllenkroks Astrakan, Transparente Blanche, Säfstaholm. Beskrivning: Saftigt och sött kött som kan bli klart. Bär tidigt och sedan rikt."

Eftersom inte Granny Smith fanns ;) så ville Jonathan köpa ett Rödluvan. Kanske blir det ett sådant vi tar nästa gång? Annars är det ett Astrakan Gyllenkrok som står på min önskelista ... så här emigrerad, från mina fäders land, till andra sidan av världen. :)

Jag hade tänkt mig en riktigt romantisk stund med David nu i kväll. Jag hade sett framför mig hur vi tillsammans, i solnedgången, skulle plantera våra träd, medan vi höll varandra i hand ;) ... men solen har redan gått ner och det ser inte bättre ut än att jag får göra det själv. Först åkte Jonathan och han på träning och höll aldrig på att komma tillbaka, och nu vägrar de små att sova så han får byta av mig och fortsätta passet vid sängkanten. Men det går nog ingen nöd på honom för det ... han har ju sin smart phone. Och värre saker än detta har jag ju också klarat av på egen hand ;)

Här ska grävas!! Jippiiii! :)

Lite uppdatering:


Han kom ut, min prins ;) så vi fick vår stund tillsammans :)

Sov så gott nu kära vänner.


Önskningar som aldrig bleknar bort.

Det finns några saker som jag alltid har önskat mig. Bland annat stockrosor och ett eget växthus. Eller alltid och alltid ... jag var ju förstås tvungen att lära mig tänka först ;)

Vilken tioåring går och drömmer om ett eget växthus? Jo, det är nog några. Och jag förstår er! Nu är jag snart 40 år och jag äger fortfarande inget. Jag har ingen egentlig förklaring, jag har ju varit vuxen nog länge för att hinna fixa mig ett kan man tycka. Nästa år HOPPAS jag.

Och så detta med stockrosorna ... ? Det frågetecknet är ju större. Vad kostar de? Jo, 55 kronor styck. Fleråriga. Idag slog jag till!!! Jag äger just nu två stycken plantor som jag hoppas skall blomma i sommar. Det var blandade färger och jag hoppas så innerligt att dessa som jag valt är rosa. Åh, vad jag känner att jag älskar rosa. ;)


Jag har grävt om rabatten på framsidan i dag på eftermiddagen. Jag hade egentligen tänkt att strunta i det i år, men så gjorde jag det ändå. En pion stod där sedan tidigare, den var jag oerhört försiktig med. Jag har en väldig respekt för pioner. De är så ljuvliga! Två riddarsporrar tycker jag mig kunna se också, dessa står såklart kvar. Och så massor av pärlhyacintlökar och krokus. Vissa av dem fick flytta lite på sig, men alla finns kvar. Resten det försvann, vilket var det mesta. Jag har silat jorden genom mina händer och jag hoppas att alla små rötter är bortplockade. Spännande att se resultatet senare.


Så till planen och till sådd och plantering. Två solrosor på ena sidan om fönstren, de ska ju bli 5 meter höga enligt vad Jonathan läste på fröpåsen ... men nej, dessa små gängliga plantor tror jag inte riktigt på. De har nog inte fått tillräckligt med jord/näring helt enkelt.

Mitt emellan fönstren skall stockrosorna pampigt få trona. Tur att jag inte har några gardiner, för nu kanske jag har chans att njuta av dessa även inifrån :). Jag har också sått en annan favorit, rosenskära och så nattviol. En pumpa fick också trängas där i. Vilken favoritrabatt! Jag har inte tänkt en sekund på när vad kommer att blomma och så vidare, men snyggt kommer det att bli! ... bara allt kommer ... :)

I helgen berättade min svärfar att han hade hört att vi människor, som lever nu, kommer att kunna bli uppemot 130 år gamla. ;) Jippi!! :) Då gör det ju inte så mycket att jag har väntat så länge med mina stockrosor och det brinner ju inte i växthusknutarna heller. Jag tror att jag förstår varför jag, helt omedvetet, har väntat så länge med dessa stockrosor. Det är nog meningen att jag skall uppleva MINA första just HÄR, i Starred, i vad jag hoppas skall förbli mitt hem tills jag dör om si då där 100 år. :)

lördag 19 maj 2012

Hej alla golvspecialister och alla andra också!

Vi har börjat riva golvet i tvättstugan och hela huset har fått en doft av jordkällare. Men det är väl inte så konstigt när jord och annat material som inte sett ljus på hundrade år kommer i dagen? Några små växtligheter hittar vi också, men inte så farligt tycker jag.

Att besluta sig för hur det nya golvet skall konstrueras känns däremot mer ångestladdat.
Vi har lekt golvkonstruktörer nu på morgonen och kommit fram till följande lösning. Makadam, isolering, gjuten betongplatta med golvvärme, golvspån (för att det inte skall kännas så hårt), golvmatta (vi vill inte ha klinkers i detta gamla och kanske rörliga hus).

Sånt här är riktigt läskigt tycker jag. Jag vill veta exakt hur allt kommer att fungera med mögelsvampar, värme och fuktiga ångor. Men är det möjligt?

Några fundering har vi. Ska ångspärren vikas uppåt eller neråt ute vid husgrunden? Uppåt blir enkelt, men neråt känns mest rimligt va?

Kanske att den nedersta horisontella isolerskivan skall få gå ända ut mot stenen och att vi ställer den vertikala skivan på den sedan. Detta eftersom stenarna i grunden är väldigt ojämna. Men då måste vi "täta" så att inte gruset sakta med säkert rinner ut mellan dem. Just precis nu kom jag på att man kanske kan använda en markduk där. Så att hela grusbädden kan andas. Det känns inte bra att täta muren, burr burr ... Jag skall genast gå och förtälja denna tanke för min make. Jag återkommer med svaret.

Idéen blev positivt mottagen.  Vi måste förstås dränera på utsidan också.
Vad tror ni om det hela?


En liten bild på rivningen får avsluta.


fredag 18 maj 2012

Det är ju ganska trevligt med sådana här ytliga ingrepp.

Hela vedboden är inte färdig ännu. Men jag bjuder ändå på ett litet smakprov.

Ena sidan, om dörren, är klar. Jag använde mig av gamla brädor ifrån husfasaden, sådant som de tog bort när de satte in den nya dörren. Jag lappade alltså bara på där nertill. Helt och rent blev det. Du ser samma vägg, före och efter, här bredvid. Ja, jag blev tvungen att tänka till lite, eftersom det inte är så lätt att skruva i ruttet trä.

Jag bytte även ut dörrfodret. Man ju lura ögat lite genom att sätta dörrfodret lite rakare än själva huset och väggen. :) Vipps så var "vebon" uppriktad ... :P

Lite gräsmatta här framför vore önskvärt. Jag kollade upp priset på utrullningsgräs idag. I Sundsvall kan man köpa för 50 kr per kvadratmeter, eller 40 kronor om jag ville ha mer än 75 kvadrat. Underarbetet som måste göras är det samma som vid sådd, och det skulle också gå på ett par .. tre tusen. Så, det blir nog gräsfrö och väntan för oss.


Två små värdefulla tips!
De gamla brädbitarna räckte till två blomlådor också. Första är ditsatt, med jord i botten och massor av gräsklipp uppe på. Jag har sått doftärtor som skall få slingra sig upp för snörena som jag satt upp. Jag har även planterat tre gängliga solrosor där i. Och så en av Jonathans jättepumpor.

Jag hade inte försått ärtorna så de sådde jag direkt på plats. Jag tyckte dock att det kändes konstigt att peta ner ärtorna direkt i gräsklippet bara. Så jag finulade ut en liten lösning. Kanske ett litet tips ... nu ska du få höra, och se vad du tror.

Jag tog några tomma pappersrullar och delade dem på hälften. Så fyllde jag dem med jord och tryckte ner dem långt ner i gräsklippet. Jag sådde sedan precis som vanligt i dem, två cm djupt. Sedan lade bara lite gräsklipp över. Nu är det bara att vänta och se! :)

Här kommer nästa lilla tips ... vilket jag känner mig mycket nöjd och glad över att få dela! ;)

Jonathans jättepumpor har stått inne i värmen och blivit just jättestora. När jag nu satte ut en av dem tog vinden genast tag i dess stora sköra blad ... problem. Utomhus temperaturen är dessutom betydligt lägre än den temperatur som den är van vid, det är också lite av ett problem. Så för att det inte skall bli en för stor chock för plantan så fick den ett eget litet växthus. Jag läste om någon som fått tipset om att lägga godislådor över sina små plantor. Jag valde en balja från Ikea, eftersom jag hade en sådan. Jag lade några stenar vid sidan så de inte skall blåsa bort.

I morgon kollar vi hur den jättelika plantan mår.
Sov så gott!

Jag har förvandlats till en riktig argbigga!

Jag tänkte ju bara försöka ha det lite fint här hemma ... men helt utan resultat ... både vad gäller städning och det där med argbiggan.

Nej, det är ändå ingen som vet var leriga stövlar ska stå, att jackor ska hänga på krokar, tvätt ligga i tvättkorgar och att nytvättade kläder skall ligga kvar på sina platser tills dess de skall användas på riktigt. Eller att det är dammsugaren som suger upp damm, sand och grus, att det är med trasor man torkar rent eller att kastruller inte diskar sig själva och att det är i diskmaskinen som den övriga disken blir ren. Det är BARA den här argbiggan som vet.

Ja, ni förstår ju själva vad som händer när inte argbiggan är närvarande i mig ... då är det ABSOLUT INGEN som vet ... hopplöst! 
FRUSTRATION! ... till ingen nytta. För om du kom hit skulle du förmodligen inte kunna se att jag faktiskt har städat ... i går och i förrgår och ...

Är det så att alla ni glada människor, jag syftar på DIG, som har sådan fin ordning och reda och skinande rent där hemma, egentligen är argbiggor ni med?

Nej jag förstår nog hur det är ... det går bara helt av sig själv hemma hos er va? ... grrrrr ;P

onsdag 16 maj 2012

En liten skönhetsoperation kan man väl kosta på sig?

... nej såklart inte på mig ... även om jag också håller på att bli lite porös och pösig, på mina ställen, så är det vedboden som vi lägger krutet på.
Jag kallar det skönhetsoperation eftersom det bara är ytan som fixas, operationen kommer knappast att ge den ett längre liv i annat avseende än att vi kanske kan låta den stå kvar ett litet tag till.


Jag önskar ofta att jag skulle ha tagit bättre "före-bilder", det glömmer jag och så kan jag inte visa på förändringen sedan. Nu har jag redan börjat att måla, men visst ser man i bortre kanten att den sjunger på sista versen.

Att den är utrutten i nederkant är ingen överdrift.

Vi har redan tidigare rensat, eldat och burit bort massor av bråte som låg mot väggen. Det är förstås den som orsakat skadan. I kväll har jag grävt bort det "sista" och i  morgon ska jag fortsätta förvandlingen. Det kliar i fingrarna, jag vill helst NU!! Men nu är det dags för annat.

David han fixar fint, "regn och vindtätt kring vår nya groventré. Här skall det inte bli något fall för argasnickaren. Tur att vi har sett alla avsnitt så att vi är riktigt avskräckta.

Visst blir det fint!? Men den över brädan i dörrfodret skall bytas mot en längre, hälsar han.

När nya, nymålade,  brädor kommer på plats inser man ganska snart att det skulle bli väldigt fint om vi målade om hela huset. Projekten avlöser varandra. :P

I kväll har några av pumporna fått flytta ut ...

... i mitt miniväxthus som jag byggde i fjol. Ingen tar miste på att det är av gamla fönster. Tomaterna trivdes bra där förra sommaren, men de blev alldeles för höga, och höll nästan på att spränga huset. Pumporna får bara låna det ett slag, sedan är tanken att tomater ska få flytta in även denna sommar. Hoppas att jag hittar någon lite mindre och buskigare sort i år.

Några gurkfrön har också fått komma i jorden. Hoppas att de hinner ta sig, jag känner mig lite sent ute :).

"Jag behöver några tegelstenar. Har du sett några?" sa jag till David. Men han hade inte det. Så började jag gräva i rabatten, bredvid växthuset, för att rensa och fixa lite, och vad slår jag spaden i? "Kling, kling" en tegelsten ... och en till ... och ännu en ... ja, jag fick så det räckte till.

Är det inte fantastiskt att det man behöver kan ligga under ens fötter? Det känns nästan lite för bra för att vara sant. :)

Ja, HURRA, vi bygger en fågelholk ... eller två!

När vi hade rensat och städat i hallen i morse, så kände vi att vi var värda att få göra något riktigt roligt. Vi gick ut. En fågel flög förbi. Och DÅ visste vi ... vi ska bygga fågelholkar!

Det behövdes inte ens någon övertalning ... ALLA VAR MED! Småbitar av brädor hittade vi i en gammal brädhög, vissa redan rödmålade till och med.


Mäta och rita är inget för oss. Här bygger vi bara efter känsla. En lång "tub" som vi sedan sågar av i två holkar. Det är ju så pappa Gösta brukar göra.

Anna-Klara både sågar och skruvar ... och fotar. Nisse placerar ut skruvar, sågar och övervakar. Att "hålla i", är en viktig uppgift när man skall såga, annars går det inte.



Det blev ganska stora holkar va? Men det finns väl stora fåglar som vill ha sig ett bo också kanske? :/

"Hur ska fågeln komma in?" undrade Anna-Klara. "Vi ska borra ett hål". Men hur stort ska hålet vara? Det ska vi ta redan på. Kanske vi får rådfråga morfar i det ärendet.

Nöjda med resultatet. Vilar de sig.

Senare i dag ska vi måla. Bara pappa kommer hem och visar vart han har ställt färgen. "Vi måste måla inuti" tycker Anna-Klara. Men det skippar vi ... vi tapetserar inte heller ;)

Nässelföljetongen fortsätter, nu med pannkakor, man behöver ju inte göra det mer avancerat än så.

Skönt va! ;)

Det fick bli pannkakor med nässelmjöl, till lunch idag. Gott!

Tre par arbetshandskar och en balja tog vi med ut i morse. Resultatet blev att just nu ligger en ny laddning med nässlor och torkar i ugnen. Lite större denna gång.

Nej, jag ska inte bli som "nässeltanten" som Josephine har läst om i Allers ... bara nästan ;) ... och bara för en liten stund :). Och jag vill gärna hitta hennes hemsida.

Det finns ju så mycket att lära sig. Det är roligt! :)

måndag 14 maj 2012

En äkta "vi tar vad vi har i kylen och titta vad bra det blev"- lasagne.

Mitt första nässelmjölsanvändningstips får bli en lasagne.

Till två formar använde jag:
2 paket färska pastaplattor
3 paket bacon
En liten brieosttårta.
5 dl creme fraiche
1,5 dl grädde
4 ägg
2 rågade matskedar nässelmjöl
1 "liten" matsked timjan

Ja, det var väl det jag hittade.

Jag stekte baconen knapriga och skar jag brieosten i skivor.

Övriga ingredienser blandade jag sedan ihop till en röra och varvade så allt samman mellan lasagneplattorna i gratängformarna. In i ugnen på 200 grader i 20 minuter, eller vad som står på lasagneplattorna.

Vi åt den med sallad, tomat och gurka.

Riktigt smarrigt, godkänt av familjen!:)

Nässelmjölet.

En deciliter nässelmjöl blev det av två liter nässlor, så jag gissade ganska rätt tidigare. Detta blev resultatet av vår skörd och torkning. Vi måste nog ut och plocka lite mer, man kan ju inte påstå att det var jobbigt på något sätt. :)


Massor av c-vitamin och järn, men även fullspäckat av andra nyttiga ämnen. Rena hälsokuren om man skall tro allt man läser.

Förra sommaren gjorde jag en pesto på nässlor. Det är ju roligt att testa! Tyvärr minns jag inte var jag hittade receptet. MEN sedan läste jag någon stans att det inte skulle vara nyttigt för små barn att äta nässlor. Så jag kastade bort den. Men vart har jag läst det? Jag hittar inte igen den informationen någon stans nu. Är det någon som vet? Man vill ju inte att hälsokuren ska vara skadlig ;).

ps. Jag använder naturligt vis bara späda nässlor.

Och här ser det ut som "hej kom och hjälp mig!"

Men jag tror att jag får lov att fixa det själv. En av mina värsta farhågor blev besannade ... att hela denna tvättstugetömning skulle ske helt ostrukturerat och oorganiserat ... jag är så NÖJD på strul och stök sedan tidigare. Observera att nu syftar jag på tömningen av innehållet i tvättstugan, inte själva rivningen som vi fått fantastisk hjälp med. Allt detta har vi orsakat helt själva.

"Var är min jacka?" "Var är mitt busskort?" Var är ... var är ... var är ...?" "Jag behöver en mössa! ... eller så kan jag ta en keps!" Var Jonathans frustration mitt stressen i morse. Men det mest komiska/tragiska av allt var hans nästa konstaterande ... "Jag hittar ingen ting bara för att ni har städat!!!!" ... STÄDAT?! Stackars barn, vi har uppenbarligen inte bara rört omkring på hans saker, vi har tydligen orsakat kaos och rört ihop begreppen för honom också.

Jag hade ju sorterat, organiserat, jag visste var allt var ... och här står jag nu, åter, mitt i ett virrvarr, i en hall som är totalt översvämmad av diverse prylar. Hundra barnoveraller, stora skåp, smutsiga stövlar, vedkorgar, två barnvagnar, pallar, skor, barnstolar, lampor, vantar, tvättmedel, skruvar, mössor, pantinsamling, muttrar, väskor, blomkrukor, färgburkar, sittdynor, penslar och rollrar ... Jag får ont i magen, jag mår illa, jag vill bara kasta bort allt! Jag orkar inte lyfta eller flytta på en enda pinal ...

Jag som skulle njuta av soppa i dag. Skärpning, uppryckning, problem är till för att lösas ... :P Då tar vi det en gång till ...

"Hej, kom och hjälp mig!"

Dagens projekt blir en nässelsoppa ... eller ska det kanske få bli en paj?

Tänk vad mycket pyssel det kan vara med att göra en liten soppa. Nu kan det förstås bero på hur omständligt man väljer att göra det.


Jag var väldigt snabb när jag plockade mina späda små nykläckta nässlor i går, gräs, lite löv och stjälkar kom med in i all hast. Jag tog bort det värsta och så bredde jag ut dem på en diskhandduk för att de skulle få torka under natten. Nu på morgonen har jag rensat bort lite till och så fortsätter vi torkningen i ugnen, varmluft 50 grader. När de är torra hoppas jag enkelt kunna dra av bladen från stjälkarna.

Bokstavligen håller de på att gå upp i rök där inne i ugnen. Mina två liter nässlor har snart förvandlats till endast en deciliter, men då med massor av smak och näring.

Det doftar helt ljuvligt, av varma nässlor, i hela köket!
Jag känner mig som en liten glad ponny när jag öppnar ugnsluckan och sticker in mulen. Som om just nässlor var det godaste jag någonsin ätit. Nu längtar jag efter min soppa eller vad det nu ska bli ... i vilket fall skall jag äta med njutning och omsorg.

söndag 13 maj 2012

Här ser ni grabben ...

... som har fixat gräsklipp till mamma ... jag menar som har klippt gräsmattor halva dagen. Och som har fått sitt första sommarjobb, som förste gräsklippare både här hemma och hos grannen. Visst ser väl det ut att passa? ;)

Vi har haft en mycket härlig dag ute i dag. Jag har hunnit gräva om rabatten utanför husgaveln. Krattat och samlat ihop gräsklipp. David har schaktat ut några jordhögar som låg och var i vägen i trädgården, de kom till när vi grävde ner vår värmekulvert. Vi hann också bygga en liten mur av de stenar som kommit upp i samband med grävningen. Oj, vad fort det går att fixa saker med en traktor, men oj vad mycket skada den också kan göra på kort tid. Gräsmattan var lite spårig innan men nu är den sju resor värre. Det måste skaffas matjord, jämnas till och sås eller rullas ut nytt gräs.

Ja, det var fler killar som blev glada när de fick köra traktor ... nämligen samtliga. Jag tog mig en sväng jag med, då vid Davids sidan. Men sedan nöjde jag mig med att stå bredvid och dirigera ;).

Fönstermarodören.

Tänk att han ska hela tiden hålla på och greja i fönstren den här lillnissen. I dag blev han till och med arg på mig för att jag satt på den stol som han hade tänkt att använda sig av för att nå upp. "Backa! Backa!" var hans uppmaning medan han drog argt i stolen. Jag steg upp för att se vad han menade. Han drog stolen fram till fönstret och klättrade upp.

Man kan ju nästan tro att han aldrig får gå ut, men så är inte fallet ...

Jag längtar tills dess att ja kan ha lite fint i fönstren och jag slipper oroa mig för att allt skall rivas ner hela tiden.

Med lite vilja så kunde man faktiskt känna lite vårvärme idag.

Visst har väl våren stannat upp lite va? Är det ovanligt kallt eller har vi bara blivit bortskämda med värmen som plötsligt uppenbarade sig i Mars? Idag trotsade Anna-Klara kylan för en stund och plockade vitsippor i kortärmat, Nisse var lite mer klädd än så. Men sedan var det åter på med overall och mössa ... för än är det vinter kvar ... sa jag ;). Några blåsippor har jag inte hittat i Starred.

Arbetsbytardag hos oss, våren 2012.


Här sitter vi nu, fullständigt utmattade men ack så glada!

Vad har vi fått ut av dagen då? Jo, MASSOR kan jag berätta! :)

Vi har fått en grovingång, rakt in i det som innan idag var en tvättstuga och som snart skall bli en sådan igen. Vår tvättstuga är alltså tömd och en vägg är riven. Vilket jätterum det blev. Nu kan vi planera den precis som vi vill. MYCKET bra jobbat killar!

Och så har vi fått en liten hönsgård. Min tanke har varit att bygga ett separat, litet och gulligt hönshus med tillhörande bur. Nu har jag dock landat i att det måste bli så enkelt och lättfixat som det bara kan bli, annars är jag rädd för att det aldrig kommer att bli av. Så vi har spånat fram den enklaste möjliga lösningen ... hmm.

Eftersom den här "skräckladugården" skall stå kvar en sommar till så blir det just i den som våra blivande hönor får bo, hoppas att den inte rasar över dem ;). Ett litet bås skall byggas inuti, allt i återvinningens tecken, alltså man tager vad man haver och lappar och lagar. Härligt va? ;) Vi startade med värpreden igår. Men vårt primära projekt var själva inhägnaden utanför. Till den hade vi köpt nytt material.

I slutet av dagen åkte vi och tittade på ett "hönseri" här bortanför oss och insåg då att vi faktiskt har byggt en mycket "gullig" liten hönsgård. Men då inte gullig i samma bemärkelse som pittoresk utan gullig som i liten. Den kommer att räcka till för hönorna, men vi lite större människor får ducka när vi hälsar på. :) Tanken är att den bara skall rymma 3-4 hönor och att de bara skall vara där inne när vi inte är hemma. De ska ju springa fritt i trädgården i vanliga fall.
BRAVO tjejer!

Nu är det flera veckor till nästa gång. Jag längtar! :)

fredag 11 maj 2012

I morgon smäller det!

Hemma hos oss. För nu är det vår tur att få utbyte av arbetsbytardagarna. Utbyte får man förstås varje gång i form av trevlig gemenskap, men nu ska några ogjorda sysslor..... här hemma också bli gjorda.

Sex vuxna och tre ungdomar, i hårt arbete. Fika, lunch och en avslutande middag. Kul! :)

Männen ska få ta upp för och montera in en ytterdörr, riva tvättstuga och bära tunga saker. Vi kvinnor ska måla bokhyllor och bygga hönsgård mm. De yngre förmågorna ska kanske få baka muffins och fixa för maten.

Just nu spöregnar det men i morgon hoppas vi på vackert väder!

torsdag 10 maj 2012

Mega mjuka gigant, kolossen!

Ett fantastiska garnnystan fick jag på min födelsedag! Helt i min smak, och i roliga Jonathans smak också eftersom han hade köpt det.

Ni har väl hört visan "hejjon, fejjon, fallerallera" i den byggde de ett rungande skepp av en kråkas skrov och sydde 18 par skor av dess skinn osv ... det där har man ju liksom alltid tyckt varit lite väl överdrivet ;) ... men efter denna blå uppenbarelse är det som om jag kommit till större insikt. Allt kanske inte alltid är och ser ut som man tror. FÖR av detta ENDA nystan ... ja, nu svindlar det så fantasin tryter ... måste man väl ändå kunna få till någonting i den storleksordningen, va? Jag tänkte börja med en sjal, sen tar jag en poncho och så tjocksockar till hela familjen. Kanske att man kan isolera huset med detta? Som en gigantisk tjocktröja att dra på när kylan biter i? Jag har ju dessutom fritidssysselsättning för hela livet nu  ... TACK Jonathan!  :) Och tack för att du valde den rätta färgen! :)

En liten parentes för frisyren ... jag ska klippa mig i DAG ... jag vet att man inte kan ha pippilotter när man fyller 38 år ... men jag måste ju passa på nu innan hårtestarna faller ... och egentligen tycker jag att man får ha PRECIS SOM MAN VILL! :)

Det är min dag i dag!

Ojoj ... ni ska bara veta vilken dag jag har fått uppleva idag ... och ändå är klockan bara tre. Jag vet inte om jag tidigare har upplevt att en dag har varit så mycket min, som denna, tidigare.

Egentligen känns det som om den här härligheten började redan i går kväll. Anna-Klara kunde inte somna, allt var sååå spännande, trots att det bara var mamma som skulle fylla år. Hon blev tvungen att komma över till vår säng. Hon låg så nära. På samma kudde. Så hörde jag något i örat, ja hon hade nästan krupit in i örat ... "sjjysjjysjjjsjjjuuyyysj" ... "Va? jag hörde inte, säg det lite mer långsamt" ... "Mamma, sjjuysjjsjobbarhandskar med blommor påsjjuysjjsyyajsj" ... "Men Anna-klara, du lovade ju att inte säga något" hörde jag sedan barskt från andra sidan sängen.

Åh ni skulle ha sett hennes blick ... en sådan intensiv och allvarlig blick. Den vek inte bort en sekund, hon bara tittade och tittade rakt in i mina ögon. Jag kunde nästan se hur hon försökte få bort det hon just hade sagt ... men det gjorde ju inget för det var ju precis vad jag önskade mig! :)

Ivern satt i även morgonen efter, redan innan hon var klädd var hon ute. Nisse och jag klädde oss inne men Anna-Klaras kläder fick vi ta med ut. Hon hade ju också fått ett par!

Vid tiotiden, knackade det på dörren. Jag möttes av tre härliga leenden som gratulerade. Så blev jag utkörd ur köket. "Du får gå upp! :)" Jag lydde, och tur var väl det, för när jag väl fick komma tillbaka in i köket var kalasens kalas uppdukat där. Så omsorgsfullt och fint. Jag fick äran att fira med detta gäng. Kärlek!!!


... historien är långt ifrån slut här, jag har så många fler godingar att berätta. Om härliga människor och roliga upplevelser från dagen. Men nu så här klockan tolv, på natten, är jag så härligt utmattad av allt kalasande. Så nu måste jag sova bums!

... Jag återkommer i morgon. Sov gott! :)

tisdag 8 maj 2012

Första Starredsgäddan är uppdragen ...

... av Jonathan såklart!

Det är inte så tokigt att ha sådana här fiskevatten tvärs över lägdan :)

måndag 7 maj 2012

Den bruna räddaren i nöden.

Vi blev bara tvungna att göra chokladbollar helt hastigt och lustigt. För vad gör man inte för att inte en treåring skall somna och sova middag klockan kvart i sex på kvällskvisten? Man slänger ut ett lasso och håvar in en idé, första bästa, man uttalar den innan man ens har tänkt efter ... för det får bara inte hända. Skönt att det bara blev chokladbollar! :P Skulle olyckan vara framme och det skedde så vet man ju att man har en lååååång kväll, för att inte säga natt, framför sig. Men den här lösningen gick ju toppenbra. Alla är nöjda och glada och nu har vi en efterrätt också. :) ... frågan är bara ... Hur mycket fisk kommer de nu att äta till middag? ...



Är det någon som har missat det där superbästa sättet att göra chokladbollar på? Om man inte vill bli så kletig alltså. Kolla HÄR då.

Pumpakärnorna har tagit sig ...

... och jag funderar på att redan sätta ut någon av dem. På vinst och förlust!


I natt var det frost. Men precis vid husväggen kanske det går, om jag lägger över dem på natten? Okej de får bo inne en helg till, men sedan ...

 Det här är bilder från min pumpaskörd 2002. Oj! ... det är alltså redan tio år sedan ... vad gammal jag känner mig nu ...

Dessa plamtor hade jag försått utomhus, under tak men öppet i övrigt. Jag vet inte om det var en varm vår det året ... jag minns inte ...