... men inte alltid så lugna och blida som man kanske kan tro.
Det fäktas, helt livsfarligt, med blompinnar. Inte ens fotografen går säker. Och blomjorden, den sprutar i det raska arbetet.
För mig går det inte alltid lika härligt ;) vilt och snabbt fram. Mina stackars pelargoner har ännu inte kommit i ny jord. Jag har inte kommit mig för helt enkelt. Jag har heller inte haft hjärta att klippa ner dem så mycket som jag förstår att jag borde ha gjort ... för länge, länge sedan.
I kväll gjorde jag det dock. Jag bet ihop och kapade, i alla fall, den ena. Den andra ska få förbli lång och gänglig. Vi får se hur den växer till sig ... jag råkar ju vara av den tjuriga sorten som måste testa själv för att bli övertygad.
Nu återstår bara att hitta två riktigt stora krukor, som kan duga att plantera om i. Men det får bli i morgon.
Sov gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar