Smygbak

Visst ja! ... jag höll ju på att städa barnkammarn ... men så råkade jag ta en liten paus och då råkade jag slänga in ett öga på Josephines blogg ... och då gick det ju som det gick ... då råkade jag förstås börja baka i stället. Oemotståndligt!

Jag gjorde det med största diskretion ... men ack ... "Hej mamma! Vad gör du för SMARRIGT?" hörde jag snart ifrån dörröppningen. Opps! lite läskigt, som att bli påkommen med något man inte får göra. Jag tittade dit och får se, en liten figur, inte fullt en meter hög, stå där och se, bara helt, lycklig ut. "Ja, kom får du se ... du får vara med".
Och titta! Där kommer det visst en till på släptåg, ännu lite kortare ... "Kom in du med".

Jag gillar bröddegar som man inte måste ta upp på bakbord och knåda. Det här tar man direkt ifrån bunken till plåten, och plattar ut, skär och naggar. Det skulle ju vara vetemjöl i också. Men tyvärr verkar det vara slut, allt går åt så snabbt. Det fick bli bara rågsikt. Resultatet blev därför lite mer kompakt än förväntat, men det blev mycket "smarrigt" ;) ändå!

Den fina duken har jag, så passande, fått av Josephine. Den har hon gjort såklart. Jag bakar ofta med tro och hopp också, men gärna med kärlek ... det känns så bra. Du borde göra fler sådana Josephine. :)

Var så goda alla sportlovsfirare för nu är det kvällsfika!