onsdag 21 mars 2012

Jag har varit frånvarande någon dag.

Någon som har märkt?
Helt ofrivilligt var det i alla fall. Jag fick ett plötsligt behov av sjukvård, en plötslig operation och inläggning. Nu är jag plötsligt tillbaka här hemma. Bara som mig själv, helt vanlig igen.

Ja, ett litet bihang har jag fått förstås. En urinpåse som är fastsatt i en påse på benet, med tillhörande kateter. Något roligare hade jag kunna tänka mig. Men denna är tillfällig tack ock lov. På fredag hoppas jag vara helt fri igen. Det känns nästan som att jag har genomgått ett könsbyte ... tror jag ... för nu kissar jag med hjälp av en artificiellsnopp som sitter nere vid knäet. Ja, så långa snoppar kanske man inte ens gör på konstgjord väg, men du förstår nog att fokus inte ligger vid att det är nere vid knäet. Än så länge är det bara Anna-Klara som har fått se hur kisseriet går till och jag tror att vi stannar vid henne. Det är nog förresten bara hon som är riktigt intresserad ;).

Kan man inte skriva om sådant här, på ett sånt här ställe? Men sluta läs då ;). Det jag varit med om är någonting som inte är så ovanligt ... trots det, inte desto mindre jobbigt. Rätt vad det är, kanske du själv ligger där ... och snart är du fjättrad vid en kisspåse. Då förstår du att det kan hända vem som helst. Det jag kan konstatera är att sjukhuset är fullt av duktiga och snälla människor, som tar allvarligt på saker och som därför får en att känna sig trygg. Och som dessutom är så bra på att få både obekväma och helt onaturliga situationer att kännas naturliga och omärkvärdiga.

Orsaken till hela sjukhusvistelsen utelämnar jag här. Jag hade kunnat skriva om det, om jag hade velat. Men det vill jag inte. Det kanske kan uppfattas som att jag skojar bort det hela ... men det gör jag inte ... jag bara överlever ...

Nu är jag hemma med min kära familj. Tacksam över insikten att jag är lyckligt lottad!

7 kommentarer:

  1. Men ojdå...krya på dig o ta det lite lugnt...om du nu klarar det;) kram /EL

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva! Just det är svårt ... att ta det lugnt :) men jag ska försöka. Saknade förresten virkningen när jag bara låg där flera timmar, helt ostört, i en sjukhussäng ;)
      Kram!

      Radera
  2. Nämen Anna - oj då! Hoppas det inte är något allvarligt och att det som sagt går över på ett litet kick. Tråkigt att höra! Önskar dig ett snabbt tillfrisknande...
    kram!

    SvaraRadera
  3. Ajsing då! Då förstår jag ditt smått kryptiska sms om att det blir bättre att ses nästa vecka. Och jag som trodde att det var för någon rolig anledning! Krya på dig, bästaste du.

    SvaraRadera
  4. Hej finaste Anna. Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt, att du snarast är återställd och kan fortsätta med din kreativa och mysiga vardag med familjen och allt annat som vanligt. Tänker på dig, kram.

    SvaraRadera
  5. Anna kramar om och saknar dej förståss Skönt att det finns så bra sjukvård här Har dej i mina böner Kram igen!

    SvaraRadera
  6. Tack snälla, fina ni för er omtanke ... det är av betydelse!! Nu ska jag försöka komma igång igen ...
    Kram!

    SvaraRadera