måndag 16 januari 2012

I dag har jag återupplevt ytterligare en tjusning med att bo på landsbygden.

Jag stod vid diskbänken, jag tror att jag höll på att koka lite kaffe, när plötsligt en bil kom upprullandes på gården.
Ett litet kort, snabbt och välkänt "TUT TU TUT"
fick mig att genast kastas trettio år tillbaka i tiden :O ... jag höll på att kasta det jag hade i mina händer, springa fram och för full hals ropa ... "Mamma, Barbro är häääär!!" ... för så hette vår posttant på den tiden. Jag var, som du kanske förstår, helt oförberedd på händelsen men fann mig snabbt. Jag stoppade ner fötterna i skorna och sprang ut. Det var exakt samma tut nu som då och det var exakt samma klädsel nu som då. Alltså min ... eller mammas ... lila plyschbyxor, näbbstövlar och en kofta som jag lade omlott och kurade ihop kroppen inuti, jag kunde ha varit min mamma för just trettio år sedan. Men det här, det var jag ;).

Det visade sig dock att det fanns en liten skillnad, förvånansvärt nog hade servicen gått framåt sedan dess. Barbro, hon steg aldrig ur bilen, hon bara vände sig om och fiskade upp någonting där bakifrån som man fick ta emot genom den nedrullade vindrutan. Den här brevbäraren, steg ur och bar upp paketet på bron till mig. Fantastiskt! Det kan väl bara vara i sköna Starred som sånt här händer än i dag? Hemma i älskade Bandsjön är denna typ av lantbrevbäring bara ett ljuvligt minne blott.

Nu när jag vet detta behöver jag ju i princip aldrig lämna min borg, nu kan jag ju beställa allt på postorder här framöver ... ;)

1 kommentar:

  1. ..mamma är lik sin mamma...det stämmer bra. Vänta bara ska du se det blir bara mera med åren.....Kram Borghild

    SvaraRadera