Pyssel med pussel!

Morfar, Nisse och Anna-Klara sorterade ALLA spel och pussel i måndags.

De lade dem i olika plastpåsar och satte en klämma på, så att de inte skulle blandas igen.

Ett sådant arbete kan var tidsödande eftersom vissa pussel måste läggas ett antal gånger av vissa, och flera spel måste spelas med någons egendiktade regler. ;)

I dag var det ordning och reda när det skulle pusslas. Men vet ni vad det bästa är? Allt är komplett, härligt va?! :)

Ny vecka, nyfyllt kylskåp!

Det liknar nästan mejeridisken på Ica när man kollar in.

Här ska vi inte behöva gå hungriga. Allt det viktiga är på plats, mjölk, fil, smör, ägg och lite annat. Sån fantasi har vi! ;)

Nu har Milko, vårt mejeri, köpts upp av Arla. Vad innebär det? Jag vet inte riktigt, men jag känner på mig att jag inte gillar det i alla fall. Tidigare har jag, så långt det har varit möjligt, varit noga med att handla Milkoprodukter. För att gynna våra bönder här i trakten. Jag är mån om att vi ska behålla ett öppet landskap och ett levande jordbruk även här i Västernorrland.
  
Jag handlade tydligen inte nog mycket ;(

Jag minns när jag var liten, och vi skulle åka till min faster några kilometer (kanske en mil) bort, då tävlade alltid jag och min storasyster Maria om vem som kunde räkna flest djur på sin sida av vägen ... den sida man satt närmast. Överallt gick kor och hästar och betade. Maria vann för det mesta, jag undrar om hon inte visste på förhand vilken sida hon skulle välja ;))). Nu ser man inte en ko så långt ögat kan nå. En och annan häst finns dock.

Men vem vet, jag är inte så insatt i frågan om mejeriihopslagningar, det kanske är något som blir till det bättre i förlängningen? Hmmm ... ?

Alldeles förfärligt bra loppis det där!

Idag åkte vi 1,5 mil åt "fel" håll. Det vill säga, ännu längre bort i från stan, istället för mot stan som vi annars gör när vi ska någon stans. Vi hamnade i Viksjö, och på en loppis där. Barnen sov så vi tänkte att vi passar på, vi rusar in i omgångar. JAG först! :)

Jag forcerade genom rum efter rum, men skannade, naturligtvis, av allt för att inte missa något av intresse. Jag tycket att det gick riktigt fort. Ja, alldeles för fort. Jag hade nog kunnat fyndat rejält, typ köpt upp halva stället om jag hade haft lite mer tid på mig. Men som tur var (tack gode Gud!) kom jag bara ut därifrån med tre små fynd, en grön lampskärm med frans och en liten porslinsburk med lock till mig och en skomakarlampa till David, som han tidigare har önskat sig. Allt tillsammans under hundringen. Så var det Davids och Jonathans tur, vilket gick ännu fortare. Snart var de tillbaka ute i bilen igen. Dags att åka hemåt.

Då visade det sig att mammi hade varit inne lite väl länge på loppisen. Hela bilbatteriet hade nämligen laddat ur, eftersom pappi glömt att stänga av lyset på bilen. Inte ens en liten suck gav bilen ifrån sig, när nyckeln vreds om. Hmmm ... då blir det svårt att starta och åka hem.

David stegade in tillbaka i butiken. Startkablar var tanken, men ut kom han istället med en jättelik karl. Kan ju funka det med ibland?! ;) Arbetshandskarna hade han i högsta hugg. "Nej, nej, vi rullar igång istället" sa han. Det valet borde man ju förstått av enbart hans uppenbarelse. Det var en självklarhet med denna kolossala steglängd! Jag och Jonathan hade inte en chans att hänga med ... när han klev iväg ... puttandes bilen, med David och småbarnen i, framför sig. ... "Vänta! Glöm inte oss, små puttarna!" ... Nerförsbacke? Det behövde knappast han.

Oj, oj, vilken bra utflykt detta visade sig bli. Till Viksjö åker vi nog snart igen!

Vissa behov upphör liksom aldrig ... det går helt enkelt inte, att bara stänga av.

 Inte ens vid toarenovering ... det är bara att gilla läget.

Syssla efter syssla trär vi upp på livets tråd. Åh vilket vackert halsband det blir! ;) Och så den här mannen då som tycks fixa allt ;)

Tur att det mesta ligger på en nivå som gör det möjlig!

Utsikt från vår brevlåda!

Jag kan inte se mig mätt på den här vyn ... färger och ljusspel ändras hela tiden. Idag är det lite dunkelt, blåsigt och mycket snö i luften.
Den lilla svarta fyrkanten, där nere i hörnet, det är Jonathans busshållplats. Den enda på ett par mils avstånd som har busskur att gå in i :). Där bakom finns ett bad. Det längtar vi tills vi kan besöka.

Glada och Anglis

I dag har vi varit till "Glada och Anglis" för första gången. Ja, de heter ju egentligen Saga och Agnes.
Vi tränade hela vägen dit ... "GGLLAADDAA och ANNNGLLLIIISSS ... GLLLAAAGAA och AAANNGGNNIISS ... ... ... SSSSAAAGGGAAA och AAAGGGNNNEEESSS"

... när vi kom fram till huset sa Anna-Klara "nu kan jag säga SAGA och AGNES" och jaa, uppenbarligen! :)

Våfflor, hallon och grädde blev vi bjudna på, mums! Jättemysigt, var det och vad tiden gick fort! Å vad vi är glada över att det finns så fina tjejer här i Gussjö!

Alla knep är bra, förutom de dåliga ;)

För några dagar sedan funderade jag på hur jag skulle lyckas klippa Anna-Klaras lugg. Att det skulle gå smidigt till, det begärde jag inte av mig själv, inte heller att det skulle bli rakt. Kravet var enbart att inte blodvite skulle uppstå ;).

Nu är det gjort!
Snabbt, lätt, smidigt!
Undrar du inte hur jag gjorde? ;)

Jo, först så åkte jag till Birsta för att köpa en balja och en flaska med badskum. Sedan spolade jag upp ett skumbad ... så högt som det bara var möjligt. Så pallade jag upp min smartphone på den lilla pallen, framför karet, och satte på Pettsson och Findus. Anna-Klara hoppade i och kände in badet. Under tiden gjorde jag mig beredd med sax och kam. Så tittade jag henne lugnt i ögonen, medan jag kammade, och sa "efter badet kan vi gå ner och titta om vi har något godis, godis, GODIS, GODIS ...


Jag tog inga risker, utan tog till alla bra knep på samma gång.
Och det funkade! Pettsson satte potatis, hönorna grävde mask, Findus hoppade omkring och vi badade och klippte luggen. Nu sitter hon här både glad och i ny frisyr. Godisen har hon glömt bort, men den kommer den med, jag lovar! :)

Återupplivar mitt badrum ...

... åter igen. Hur många gånger kan det vara praktiskt möjligt?

I går var vi på Ikea och handlade en till balja. Är 65 kronor priset på det badkar som vi behöver, så kan vi minsann unna oss varsitt istället för att sitta och trängas. Ja, det blev förstås lite till, när jag ändå var där ;). I kassakön började jag att räkna efter vad kalaset skulle gå på och naturligtvis beklagade jag mig över slutsumman. "Oj, oj, flera hundra kronor" och då hade jag ändå skippat badrumsspegeln eftersom den kostade ett par hundra den med. "Ja, du skulle ju kunna gå in på Marbodal och beställa dig en badrumsinredning ..." sa Sofia "... så får du se vad det landar på" ;) Sant! Man är ju inte speciellt dyr i drift om man tänker efter.

Så här otroligt flott blev det ;). På förra stället hade vi helkaklat och bubbelbadkar ... dvs bubbelpool för sådana som är en 70-80 cm höga. Det kan man tycka är lyx, men det går ändå inte upp emot detta. Ett äkta 70-talsbadrum! som dessutom är dubbelt så stort som det förra, och kanske tre gånger så stort som det flickrum jag hade under min uppväxt. Det jag vill komma fram till är att dess möjligheter går alltså inte av för hackor! Men vi spar på krutet till rätt tillfälle.

Lat? ... nej då!, det finns bara så mycket annat, som är mycket roligare, som man kan göra ... och tiden är ju som känt är, begränsad.

Man skulle ju kunna ledsna på den där högen med kläder. Den som man måste plocka ner från sängen varje kväll och upp på sängen igen varenda morgon ... Man skulle ju kunna ta och plocka bort den på riktigt någon dag ... Eller så sticker man helt enkelt bara in fötterna under den och märker att det går precis lika bra att sova i ändå ... I alla fall om man är lika trött som jag ... Sov gott!

Utmaningar som puttar en mot gränsen ...

I går försökte jag lära 11, 11-åringar att virka, alltså 11 stycken och alla på samma gång. Ni skulle bara veta hur det låter när man gör just detta ... öronbedövande, eftersom alla vill ha och behöver hjälp just precis NU på en gång!
Bäst som jag befann mig där, i ruschen, mellan garnhärvor, knutar och förtvivlat ropande barn, med viftande virknålar, så började jag fundera på vad jag egentligen höll på med ... ? ... "tangerar inte detta till att vara kamikaze?" ... eller vad är det, det heter?

I dag gjorde jag det igen ... Men nu handlade det inte om 11-åringar, och inte om 11 stycken eller om virkning, utan om något helt annat. I dag var det bara två, en 1,5-åring och en 3-åring, som jag satte tillsammans, i en alldeles för liten badbalja. Ett lustfyllt, livligt och högljutt badande satte genast igång. Så hörde jag någon ropa. Jag hörde knappt vad personen sa, men trots det vet jag precis vad ... "NEEEEJ, ni får inte stänka så att det kommer vatten på golvet!". Det var JAG. Och golvet var ett gammalt våtrumsgolv som lutar lite tokigt på sina ställen, vattnet vill gärna rinna ut mot dörren. Vad inbillar jag mig? Att så små, glada och livfulla varelser ska kunna bada utan att plaska och spilla på golvet? Verkligheten fungerar inte så, vattnet gick i vågor och forsade stötvis över baljkanten. Uppgiften att hålla dessa två i schakt eller att avbryta den roliga leken, med livet i behåll, tycktes vara omöjlig. En flod av vatten ringlade sig mot dörren. Det måste stoppas  ... kamikaze?!

Detta är bara två exempel. För, det mesta som jag företar mig, för tillfället, tenderar att kännas som att "detta blir nog det sista jag någonsin gör", som att det ska ta kol på mig för gott. Varför utsätta sig själv för sådant? Varför, gång på gång, kasta sig in i sådant som sedan tycks vara omöjligt att ta sig ur? Hur dum får man vara?
Men händelserna påminner mig även om någonting mer... Det får mig att tänka på ett citat som jag ibland återkommer till i mina tankar: "... vi är en familj av dårfinkar ... det har vi alltid varit ... Men värre är det för dönickarna, för de lever inte!" ur dårfinkar och dönickar av Ulf Stark. ... jag känner tydligt att jag LEVER!

"Men det där var väl inget?!" har du redan tänkt, Du, starka människa. Och du har nog rätt. Förmodligen är det bara en känsla, som beror på lite tillfällig utmattning ;). Alltså sånt som går över? Hur som helst, jag styrde upp "planet" där under slöjdlektionen, jag valde att överleva, och styrde senare på kvällen hem mot Starred. Även dagens bravader tog jag mig igenom med flaggan vajande i topp. Så nu sitter jag här, fortfarande alldeles livs levande! Och vet ni vad? Nu längtar jag tills i morgon då jag ska få vara med mina små galningar till barn igen. Och jag längtar till nästa tisdag då jag ska ha nästa slöjdlektion och 11, 11-åringar ska fortsätta att virka. För trots all avgrundsklagan och mitt tillkortakommande i det febrila kutandet fram och tillbaka för att visa och hjälpa ... så rungade ett enhälligt (i alla fall nästan) "NEJ! ..." när jag meddelade att lektionen gick mot sitt slut. "... inte redan!" Och DET får mig att vilja fortsätta, att åter kasta mig ut! KRAM till er små vänner!

Lördagskvällen är räddad ... nu kan du virka en bikini!

Men bara en liten en ... det går snabbare så :)

"Vilken fin bikini du ha fått, Anna-Klara. Med en blomma på också!" sa David till Anna-Klara. Hon tittade på honom sedan pekade hon på bikinibyxorna och sa ... "Pappa, det här är ingen bakini, det är trosor ... så pekade hon på överdelen ... det HÄR är en bakini". Inte lätt för pappa att veta, han är ju kille ;)

Jag gjorde såhär:
Överdel
Varv 1. 40 löpmaskor (lm) eller så många som krävs för att nå runt magen på dockan. Slut till en ring med en smygmaska (sm)
Varv 2-6. Virka en fast maska (fm) i varje löpmaska varvet runt. Byt färg varje varv. Om det behövs så fortsätt några varv till på liknande sätt.
Varv 7. Axelband. Virka en fast maska genom båda maskbågarna, virka sedan 14 lm, hoppa över 12 maskor, virka 14 fm, virka 14 lm, hoppa över 12 maskor, virka 1 fm genom båda maskbågarna.
Fäst alla trådar. Klart!

Trosor
Börja med en rund platta under rumpan. Hela plattan i samma färg.
Varv 1. Virka 6 lm slut till en ring med en smygmaska.
Varv 2. Virka 2 fm i varje luftmaska, totalt 12 maskor (m)
Varv 3. Virka 1 fm i första maskan (m), 2fm i nästa m, 1 fm, 2 fm ... osv varvet ut, totalt 18 m.
Varv 4. *Virka 1 fm i första m, 1 fm i andra m, 2fm i tredje m*, upprepa varvet ut, totalt 24 m.
Varv 5. *Virka 1 fm i första m, 1 fm i andra m, 1 fm i tredje m, 2fm i fjärde m*, upprepa varvet ut, totalt 30 m.
Varv 6. *Virka 1 fm i första m, 1 fm i andra m, 1 fm i tredje m, 1 fm i fjärde m, 2fm i femte m*, upprepa varvet ut, totalt 36 m.
Varv 7. *Virka 1 fm i första m, 1 fm i andra m, 1 fm i tredje m, 1 fm i fjärde m, 1 fm i femte m, 2fm i sjätte m*, upprepa varvet ut, totalt 42 m.
Varv 8. Nu ska du göra hål för benen. Virka 1 fm genom båda maskbågarna. virka sedan 10 lm. Hoppa över 10 m virka sedan 4 fm genom båda maskbågarna. Virka 10 luftmaskor, hoppa över 10 m, virka sedan fm hela varvet ut.
Varv 9-13. Byt färg. Virka fm hela varvet runt. Byt färg varje varv.
Varv 14. *Virka 7 fm, hoppa över en, virka 7 fm, hoppa över en* upprepa varvet ut.
Varv 15. Virka fm hela varvet.
 Fäst trådarna. Klart!

Blomma
Varv 1. Virka 6 lm slut till en ring med en sm.
Varv 2. 12 fm omkring ringen.
Varv 3. Kronbladen. *Virka 4 lm, 2 dubbelstolpar (dst) i nästa maska, 4 lm, en sm i samma maska som dst. 2 sm* upprepa tills du fått 5 kronblad. Avsluta med sm.
Fäst trådarna. Sy fast på trosan!

Lycka till!

Nu smäller jag snart av ...

... minns ni den där hermelinungen? Den var ju såååå söt! Men titta här, finfrämmande igen!

Ugglebäbisar slår nog alla rekord.

Sånt som vi har på sopkvasten här hemma, på en helt vanlig lördag :). Inte så illa tycker jag och alla de andra också i familjen ... inklusive katten ... som nu plötsligt kastas IN istället för UT.

Det är morgon i Starred.

En helt vanlig morgon. Klockan är halv sju. Pappa har redan åkt till jobbet. Det är tjugo minuter kvar innan Jonathan ska gå till bussen. I dag hinner jag springa ut och hämta ved, jag passar på medan Nisse myser i storebrorsans knä, det gillar de båda två lika mycket. Det är annars svårt att göra sådant när jag är ensam med de små, men ibland är jag tvingad, för ved måste vi ju ha.

Nu är det ljust på morgonen om man jämför med hur det varit tidigare. Men Jonathan klär sig fortfarande med reflexväst innan han vandrar iväg genom detta magiska snölandskap. En liten ficklampa, en sådan med blått starkt ljus, hänger vi på tummen. Den dinglar när han går och ljuset reflekteras i snön så han syns tydligt. Det finns faktiskt en gatlykta nere vid Jonathans busshållplats, det är lyx här, men tyvärr fungerade den bara första månaden vi var här.

God morgon allihop!

Varför göra det krångligt när man kan göra det enkelt?

Jag fick denna underbara bild, tillsammans med texten:

"Vad är det du brukar säga om uppfinningsrikedom?

Jag tänkte i alla fall på dig i dag vid lunchtid ...

... att man inte har upptäckt dess korvbrödshängare tidigare?!" 

Jag älskar nytt tänkande! Och det är det enkla som är genialt säger jag!

Och till dig som inte har någon vedspis säger jag kort och gott ... "Ta en större platta!"

Så alla korvkokare ... varför ska vi göra det krångligt när vi kan göra det enkelt? :)

Tack för tipset älskade syster, Karin! :)

"Mamma, gockan sejde bakini" ...

... det måste ju betyda att hon behöver en bikini, vad annars?
En bikini var beställd och en bikini blev tillverkad, på gröna mattan i lekrummet medan Nisse sov middag.

"Den ska vara rosa och inte grön" ... just färgen rosa har hon faktiskt koll på, men grön, det kan vara vilken färg som helst.

En rosa och vitrandig bikini med en liten blomma som dekoration!

Ibland får man ju bara FÖR roliga uppdrag! :)

Vardagssysslor

Här i Starred bryr vi oss inte om könskvotering eller politisk korrekthet. Här ägnar karlarna sig åt motorer och stora maskiner och vi kvinnor åt handarbete och små maskiner ... med andra ord det vi har lust med :)

Se bara vem det är som sitter klistrad vid rutan när traktorn skottar vår gård.

Tänk vilken upplevelse att få sitta så nära men ändå helt skyddad. Av ansiktsuttrycket, som speglar sig i fönsterrutan, att döma är nog denna upplevelse fylld av både skräck och förtjusning.

Fast en del sysslor delar vi lika på, vi tre hemma varande. Nisse bara älskar att "batta" (torka med trasa) ... och att diska, till mammas stora förtret. Men jag biter ihop och står ut för husfridens skull.

Man kan ju hoppas att just detta håller i sig upp i åldrarna ...

Tre virkande tjejjer och en sovande lillkille ...

 "Mamma, ja vill åsså suuu, ja vill åsså suuu ...!"
Så låter det hela tiden nu så fort jag tar fram något litet handarbete och tror att jag ska kunna fixa med något ett litet slag. Det är väl bara att fixa något så hon kan "su", helt enkelt ... varför skulle jag inte?

Igår tappade hon bort en nål i lekrummet, spännande ... undra om den ligger i den mjuka lurviga mattan ... eller i någon säng? Om, så är fallet så lär vi väl märka :P.

Idag lyckades hon också tappa bort nålen minst hundra gånger, trots att jag tänkte att "NU ska jag ha koll" och hon fick sitta stilla vid köksbordet hela tiden medan hon arbetade. Men vi hittade den. Ända tills sista gången hon tappade den ;). Nu är den helt borta.

Typiskt att tråden skall åka ur nålen hela tiden. Men med tungan rätt i munnen så ska det nog fixa sig.

En liten bakelse blev vårt gemensamma projekt. Det blir nog fler sådana projekt här framöver! :)

Den tredje virkande tjejen var Sofia. Åh vad mysigt vi hade när vi satt där och virkade i takt med köksklockans rogivande pendelslag.

Sötsaker till de söta :) ...

... sötsaker som håller i längden.
Välkommen till Anna-Klara på kaffe o bullar!

... det kan hända att hon redan har smakat på bullarna själv innan ... ;)

Vill du också virka en bulle?

Du behöver ett lämplig  "brödfärgat" garn och ett garn som kan utgöra bullens fyllning. Vilken storlek bullen får beror på tjockleken på garnet. Jag valde att virka själva bullen i dubbelt garn, men inte fyllningen.

Gör som jag, gör så här:
Varv 1. Starta med 101 luftmaskor (lm).
Varv 2. Virka 1 fast maska (fm) i varje luftmaska börja i andra maskan från nålen. Det blir alltså totalt 100 fm.
Varv 3. Virka hela detta varv i båda maskbågarna på föregående varv. Virka 30 fm, 20 stolpar (st), 10 dubbelstolpar (dst), 20 st, 20 fm. Totalt 100 maskor.
Varv 4. Byt till fyllningsfärg. Virka 44 fm avsluta med 1 smygmaska (sm). Totalt 45 maskor.

Vik din virkade remsa där fyllningsfärgen slutar. Rulla ihop så att den längre änden ligger över den kortare (det kanske låter krångligt men du kommer att förstå när du rullar ihop den).

Sy ihop med några stygn på undersidan. Fäst alla trådar. Brodera några knutar med vitt garn (se mitt inlägg "braskudde med knutar" om du behöver :))

Nu har du en fin liten bulle!

Om du virkar en bulle på mitt sätt, efter min beskrivning, så får du gärna berätta om du tycker att det är en bra eller mindre bra ;) beskrivning. Så jag vet om den fungerar eller om jag skall förbättra den ... TACK!

I dag har jag återupplevt ytterligare en tjusning med att bo på landsbygden.

Jag stod vid diskbänken, jag tror att jag höll på att koka lite kaffe, när plötsligt en bil kom upprullandes på gården.
Ett litet kort, snabbt och välkänt "TUT TU TUT"
fick mig att genast kastas trettio år tillbaka i tiden :O ... jag höll på att kasta det jag hade i mina händer, springa fram och för full hals ropa ... "Mamma, Barbro är häääär!!" ... för så hette vår posttant på den tiden. Jag var, som du kanske förstår, helt oförberedd på händelsen men fann mig snabbt. Jag stoppade ner fötterna i skorna och sprang ut. Det var exakt samma tut nu som då och det var exakt samma klädsel nu som då. Alltså min ... eller mammas ... lila plyschbyxor, näbbstövlar och en kofta som jag lade omlott och kurade ihop kroppen inuti, jag kunde ha varit min mamma för just trettio år sedan. Men det här, det var jag ;).

Det visade sig dock att det fanns en liten skillnad, förvånansvärt nog hade servicen gått framåt sedan dess. Barbro, hon steg aldrig ur bilen, hon bara vände sig om och fiskade upp någonting där bakifrån som man fick ta emot genom den nedrullade vindrutan. Den här brevbäraren, steg ur och bar upp paketet på bron till mig. Fantastiskt! Det kan väl bara vara i sköna Starred som sånt här händer än i dag? Hemma i älskade Bandsjön är denna typ av lantbrevbäring bara ett ljuvligt minne blott.

Nu när jag vet detta behöver jag ju i princip aldrig lämna min borg, nu kan jag ju beställa allt på postorder här framöver ... ;)

ÅH, MITT FINA BORD!!

Jag har totalt misslyckats med mitt bordsmålningsprojekt. Jag avskyr verkligen plastfärger, jag tycker att de är svåra att stryka ut och jag blir aldrig riktigt nöjd med resultatet. Det positiva är att de inte luktar och att de har en kort torktid. Oljefärg däremot, det gillar jag. Men vanlig hederlig och gammaldags oljefärg finns ju inte längre i butikerna ... kanske för att den inte är så hederlig när det kommer till det där med att man måste andas även under både målning och torkning. Tidigare har jag blandat egen färg, linoljefärg och äggoljetempera. Dessa ger ger fantastiska resultat men de har en superlång torktid. Äggoljetemperan måste härda i månader för att få en riktigt stark yta, men så håller den också i århundraden. Ytan blir bara vackrare och vackrare ju mer den slits ... eller snarare poleras. Något sådant har jag inte absolut inte tid att vänta på nu, det måste torka snabbt när man har småbarn i huset!

Jag köpte därför en vaxfärg. Den skulle ge en naturlig yta, dvs. färgen skulle bli heltäckande men träets struktur skulle synas igenom. Den skulle även fungera på både tidigare målade och lackade ytor ... jag borde ha förstått men ... "Åh, det låter bra!" tyckte jag och handlade glatt ... tre burkar på en gång ... typiskt.

Så planerade jag att ta bordsskivan en kväll och benen en annan. Vilken tur att jag bara hann stryka bordsskivan, för den färgen fungerade inte alls på bord. Efter att den hade torkat kunde jag torka bort färgen med trasa på vissa ställen. Nu efter några dagar känns den ändå lite bättre men om man skrapar med nageln så försvinner färgen. Ställer man en mugg med något varmt i på bordet så blir det ett runt märke ... inte bra alls.

Har du börjat med "white trash"? undrade David ... Hmmm?? Förmodligen menar han "shabby chic" ;) ... men vad spelar det för roll jag känner mig nog både lite trashig och shabby när jag tänker efter. Sliten är ordet.

Man vet ju att genvägar är senvägar, så jag får skylla mig själv. Äkta vara ska det vara! Köp aldrig vaxfärg för att måla på bord ...  i alla fall inte om de tidigare har varit lackade.

Måste jag bort med all den här färgen nu innan jag kan gå över med en oljefärg istället? Jobbigt. Jag fortsätter att torka bort färg ett tag till och så börjar jag om mitt målarprojekt lite senare när målningskraften har kommit åter ... hoppas på snart! ;)

Vilken dag, vilken härlig dag!

 Ni skulle sett Anna-Klaras ögon när hon, på förmiddagen, kom upp i rummet som vi hade dukat upp för treårskalas. Jonathan, David och jag hade pyntat med ballonger och lampor, servetter och ljus kvällen innan. Hon var stum för ett ögonblick sedan kom det stillsamt ... 
 "Det är jÄtte jÄtte siiint" 

Alltså helt i hennes smak vilken tur! :) Och jag håller med, det blev så bra. Allt missmatch matchade så oerhört bra till hela det här huset. Jag älskar det!

Pippi-Sigrid dricker hallonsaft

Jag har insett att någon Leila, det blir jag aldrig. Bullarna blev inte alls snygga, snarare gräsliga. Men de fick mig att inse något annat istället, att jag nog är en Pippi ... lite hur som helst liksom ;) Nej, jag lyckas inte komma upp till Pippis nivå, det tror jag inte om mig själv, men snarare åt det hållet. Man kan också säga att jag känner mig betydligt mer bekväm i den rollen ... ;)

Ja, ett Pippikalas blev det. Det berodde förstås på att Anna-Klara ÄR Pippi och inte på mig. Marängtårta med godis, bullar och bollar, chokladkaka med marshmallows och jordnötter, glass och chokladsås, gelégodisar, bubbelgum ... "och så ... röda rämmar". Är det pippikalas så är det.

Hugg in kära ni och gärna allt och alla på samma gång!

Det är alltid lite stressigt och stimmigt när det är kalas. Stimmigt måste det vara, annars vore det trist, det hör ju liksom till. Stressen hör väl kanske också dit, men den kunde jag lika gärna strunta i. Det är väl bland annat att jag känner av den, som skiljer mig från riktiga Pippi. Jag önskar att jag hunnit prata mer koncentrerat med alla som var här. 


Oj, vad Anna-Klara har blivit firad. Helt fantastiskt mycket och fint. Jag tror att hon gillade det :). Nu sover hon gott ... sockerstinn. I morgon ska jag höra med henne hur hon upplevde dagen.
Tack alla kära vänner som har varit här och firat våran Anna-Klara med oss! Ni är underbara, jag trivs och njuter av att få vara med er. Tack alla ni andra också som ville men inte kunde komma av någon anledning. Jag älskar er också! :)

Tjugondag knut och julen har åkt ut!

Nu är granen plundrad. Inte ens en liten gren finns kvar, bara en lång stör i foten, den står ute på bron.
Och nog kände jag mig allt lite som farbror Melker, när jag stod och balanserade där på soffarmstödet. Jag blev tvungen att sträcka mig bara liiite till för att nå de sista julgransljusen längst upp ... "Farbror Melker, håll dig i spiskroken vettja!" tänkte jag när jag blev tvungen att grabba tag och hålla mig i julgransstammen för att inte tippa över. Aj! Barr som har torkat ett tag är väldigt vassa.

Klagovisor från Starred

Idag är ingen bra dag ... en trött, gnällig och bråkig mamma, trötta, gnälliga och bråkiga barn. Besked som får mig att bli både ledsen och arg. Vissa banala som jag bara borde skaka av mig, strunta i, vilken jag är så oerhört dålig på. Andra som faktiskt inte går att bortse ifrån eftersom de är avgörande för vilken livssituation människor i min närhet får det ... och även jag själv.

Vi ska ju förbereda ett jätteroligt kalas idag. Baka, blåsa ballonger och ha mysigt. Jag ska skärpa mig. Ta en kopp kaffe, se över inhandlingslistan, brotta på overallerna, ta mina små och åka till stan.

TUR att Anna-Klara inte vet att det är just idag hennes födelsedag är. Hon tror att det är i morgon. Får man göra så?

Livets FARS!

Allt som oftast upplever jag mitt liv som en fars. I en hysterisk fart öppnas och stäng dörrar, människor ramlar in, lever ut och livar upp. Människor går ut, försvinner, bleknar bort, lämnar spår. Ibland är allt bara helt kaotiskt och jobbigt, ibland helt galet roligt, sorgligt, oftast med mycket kärlek.

Kvällen den 12 januari 2009, var farsen fylld av både kärlekfull förväntan och skräck! ... några timmar under den kvällen placerar jag in under kategorin "horror" i min hjärnas kartotek ;). Jag bläddrar, letar mig tillbaka till den kvällen, jag ser mig själv vingligt, vaggande fram längs en röd linje på ett golv, i en korridor. Korridoren finns allra längst in i ett sjukhus innersta. Bilden är surrealistisk. Bakom en stängd dörr hörs musik, brassmusik. Saxofoner och klarinetter spelar i en snabb takt, det måste vara forte ;). Mina tankar pendlar i takt med musiken, men min kropp rör sig bara sakta, sakta framåt. Så blixtsnabbt är jag tillbaka till det verkliga. STANNA! AJ! OOOOO! ................... så, nu, det är över.  Surrealismen sänker sig över mig igen, jag vandrar vidare. Musiken blir starkare och starkare, det måste vara där inne, men jag vandrar bara förbi, musiken hörs svagare och svagare.

Människor jag möter, är suddiga i kanten och långsamt svävande. De tittar intensivt in i mina ögon, säger något som går så sakta att jag knappast uppfattar vad. De vänder sig till någon som finns vid min sida istället. Ja ha det är David, skönt då går det!

Blixtsnabbt är jag tillbaka igen. STANNA! VÄNTA! AJ! OOOOO!
...

Plötsligt sitter jag i ett badkar. VA? Jag vill inte bada badkar, det är ju det värsta jag vet! I alla fall i strålkastar ljus och med okända människor i rummet. Hur hamnade jag här? "Det är såååå bra" hör jag någon säga ... ja ha jag är övertalad ... Ok, jag badar väl då ...

Tur att jag vaknade upp. Tur att jag själv vandrade ut ur en av farsens dörrar denna gång. Och vilken oändlig lycka att jag hade någonting med mig därifrån. Något som jag aldrig släpper ifrån mig. Ett litet knyte, ett älskat litet barn, som var mitt!

Nu sitter hon här, denna fina lilla unge, med inbakad fläta, tre år gammal i morgon!

Cupcakeplaner

Jag fick en cupcake-bok i julklapp.
Hello cupcake! av Leila Lindholm såklart ... fast jag fick den av min syster Maria. :)

Jag och Jonathan såg sedan ett program med Leila när hon gjorde just cupcakes till julgransplundringen. Jag vet inte hur många gånger hon sa just ordet cupcake, jag tror faktiskt att hon sa cupcake fler gånger än vad det står cupcake i den här meningen. Alltså väldigt många gånger. Hon sa det dessutom med en amerikansk accent. "Du verkar nästan lite avundsjuk" sa Jonathan, lite retsamt till mig, när jag kommenterade detta. Hmm ... huvet mitt på spiken, eller vad det heter ;) ... för vem är väl inte, åtminstone lite, avundsjuk på denna söta proffsbagerska?

Ja, ja just nu håller jag i alla fall på att drunkna bland alla cupcakes i den här cupcakeboken. Jag vill göra ALLT som finns i den och jag vill göra det NU! Jag vill dessutom inreda mitt hem precis som på bilderna ... (tillfällig hängivelse, det går snart över).

Anna-Klara har ett helt annat intresse, hon är mer fundersam över vad pojken på bilderna heter. Som tur var kunde vi läsa det längst fram i boken. Han heter ju Walter :)

Cupcakesort är vald. Nu måste vi handla.

Mysbesök!

Aldrig blir vi väl så glada som när vi får trevligt besök här i Starred.
Idag slogs plötsligt dörren upp och en liten kavat krabat kom intrampandes i köket.
"Mamma det är NOOOOOOOMIIIIII!"
Ni som har hört Anna-Klara jubla, vet hur högt det kan ljuda, öronbedövande.
Vilken överreskning!

Då får vi bjuda på "finlunch" då ... pappa Jonas fixar med det som finns i kylen. Och se vilken kulinarisk upplevelse han lyckades åstadkomma.

MUMS!
Vår faviriträtt makaroner och korv!

Min mamma is fantastic!

Se här bara! Ja detta är "bara" en liten smula av alla de fina dockkläder hon gör.
I hennes "dockgarderob" (ett litet rum) där hemma dignar det av klänningar, kappor, byxor och dressar. På golvet står staplar av askar med små etiketter på. I dem finns sockar, strumpbyxor, underbyxor, skor, koftor ... jag kan inte räkna upp allt.
Jag tycker att hennes stickade kläder, med söta små broderier på, är de allra finaste. Dessa gör hon oftast i växtfärgad ull. Helt underbara små konstverk alla olika dvs. unika.

Här nedan finns ett litet smakprov. Dessa kläder är stickade i ull, dock inte växtfärgad.

Vill du se mer så kan du kolla in här eller besöka butiken Krabat i Sundsvall eller Stockholm där hon också säljer sina alster.

Bråda dagar nu!

Ett upp å ner vänt hus skall ställas till rätta, för på lördag är det treårskalas! Jag vill inte bara hinna städa, handla och baka. Jag vill även hinna måla möbler, sy kuddar, tapetsera lite, sätta upp tavlor och hyllor också. Och så skulle mamma kunna få hinna väva tre långa mattor till mitt kök ;). Allt det där som jag inte har hunnit på de månader vi bott vore det ju fantastiskt bra om jag hann nu på tre dagar ...

Hmm ... eller ska jag bara plocka ihop, diska, dammsuga, flytta några tidnings- och klädhögar, bära bort några kartonger? Nöja mig så? För det viktigaste måste väl ändå vara att jag lägger energi på att tillverka presenter och förbereder ett gott och roligt kalas ... eller?

Det finns alltså risk för att gästerna åter igen, precis som vanligt, får blunda för dammråttor och tidningshögar, ta det som det är och bara vara glada i alla fall. Det brukar ni ju i vanliga fall vara så bra på kära vänner ... så varför skulle det inte gå bra även denna gång? :)

Det låg ett blått skimmer över hela den här dagen.

Dagarna är inte långa här upp i Norrland. Ändå befinner vi oss bara mitt i Sveriges avlånga land. Det är inte många timmar med fullt solljus, så det gäller att passa på. Men ibland hinner vi inte ut förrän solen gått ner igen. Idag vet jag inte om den någonsin steg upp och jag förstår den så väl ;). När kölden biter i, som den gjorde i dag, vill jag också bara stanna kvar under täcket, det är så påtagligt även inomhus när man bor såhär som vi gör just nu.

En sparktur tog vi oss i allafall ut på. Jonathan, Anna-Klara och Jag. Vi stötte på grannen och hennes pojke och vi slog följe. DÅ fick vi syn på det sötaste vi någonsin skådat! En liten hermelinungen. Den var så pytteliten och välkamouflerad i sin vita vinterdräkt, men vi upptäckte honom ändå. Så tuff och lika nyfiken som vi var. Den sprang upp och ner i små hålor i snödrivan, stannade upp då och då och tittade på oss. Vi smög närmare och närmare, den verkade orädd, vi stod och tittade en lång stund. Vi hade nog aldrig lessnat men som tur var gjorde den det och så gav den sig iväg. Kom snart igen lilla vän!

Jag skrev ovan att det är lite kallt som vi bor "just nu", det kan ju uppfattas som att vi bor temporärt, men märk väl att boendeformen har vi inte tänk ändra på, däremot temperaturen. David jobbar med pannrummet ute i garaget. Isolerar, reglar upp och planerar. Både pannan och den stora ackumulatortanken är på plats och det ser fantastiskt bra ut.

I morgon ska jag åka till Sundsvall. David undrade om jag kunde handla några saker på Birsta, när jag ändå åkte förbi. "Skicka ett sms till mig med det du vill att jag ska köpa" sa jag. Nu har jag fått sms:et och jag citerar ordagrant: "Köpa flänslager på jula. Lämna tillbaka Anders julklapp på media markt. Köpa ytterdörr på byggmax, åsså lite fil o mjölk". Flänslager ... eäh??? Får jag välja ytterdörr helt själv ... tack eller nåt ..? Älskling du har så höga tankar om mig, PUSS jag älskar dig! :)

Snälla, kan du ta hand om mig?

I morse blev vi bjudna på ett strålande väder. Iskallt ... både inne och ute. Dagen blev inte mindre strålande när vi upptäckte att ett par små förväntansfulla ögon tittade upp genom granriset ute på bron. En lite krabat som hade varken namn eller hem väntade där ute.

Ni har väl alla läst Kajsa Kavat? Hon låg ju, plötsligt en dag, utanför "mormor" i en mangelkorg. På korgen fanns en lapp fäst där det stod: "Kan du ta hand om den här ungen? För det finns ingen annan som gör det". Grym värld. Men vilken TUR för mormor som fick en lite tös och vilken TUR för Kajsa som fick en sån fin mormor :)

Vi tyckte dock att vi hade nog med barn för tillfället :P så vi tog honom vidare. Till någon som, passande nog, fyllde år just idag. Jubilaren tog emot honom med öppna armar. Han fick en varm famn att krypa in i och ett omsorgsfullt valt namn ... "Gullis" ... kan man tänka sig något finare ;)

Jag tror att den här killen kommer att få det riktigt, riktigt bra!

Kakhustaburas!!!

Damm och allt slank ner ;)
"OA NAM NAM!!" ropade Nisse och högg in. "Jonathan, godis!" betyder det, han tyckte inte att storebror skulle missa detta. Anna-Klara var lite mer avvaktande och sa "Sållåt mamma" varje gång hon bröt av en godis. Vad knepigt, alldeles nyss var vi så rädd om det här fina huset och plötsligt får man bryta sönder och äta upp det. Vad menas?

Men så snart hon hade fått smak på en spira så kom hon igång hon med.

Nu ligger allt totalkraschat i soppåsen. Men det var ju roligaste leken på länge! Ett år till nästa gång ...

Braskudde broderade knutar

Det går inte fort men något händer. Ett par hjärtan med knutar inuti har vuxit fram på kudden.
Här är ett försök att visa hur du gör en knut. Kan man följa den här beskrivningen?

Texten blev väl liten ...