onsdag 30 november 2011

Sorglighet blir till tacksamhet!

Att säga farväl till världens bästa förskola är inte det lättaste ... i alla fall inte för en hyperkänslig mamma som jag. Trösten kan vara tanken på att alla dessa känslor beror av någonting mycket bra. Och jag ska vända det till tacksamhet istället.
Tacksamhet över allt vi fått med oss där ifrån. Att jag alltid har känt trygghet i att lämna Anna-Klara där, trots att hon ofta har tyckt att det varit lite jobbigt att lämna mamma på morgonen. Att jag aldrig har tvivlat på att hon har blivit väl omhändertagen. Tacksamhet över den fina personalen och de fina små vännerna som alltid har mött oss med glada och välkomnande leenden när vi kommit. Tacksamhet över att få se min lilla flicka växa och bli allt mer trygg även ibland andra människor än familjen. Tacksamhet över allt roligt Anna-Klara har fått göra och vara med om där!

Jag har svårt att förstå att det faktiskt bara är ett år hon har gått på Kompassen. Den tid hon har tillbringat där känns så betydelsefull. Men om man tänker efter så betyder faktiskt ett år en tredjedel av Anna-Klaras liv.

Så idag, är sista dagen gjord ... och med sig hem fick Anna-Klara två fina böcker. En barnens bibel och en bok som handlar om Anna-Klara!

Hon har läst boken om sig själv, för hela familjen, ett par gånger i kväll. Den är så fin med text och bilder som visar vad hon och hennes kompisar har gjort.

Så här fint har kompisar och personal beskrivit Anna-Klara:
Du är en bra kompis
Du gillar att sjunga och dansa
Du är rolig att leka med
Du är söt och gullig
Du är glad, och ännu gladare blir du när du får måla.
Du är uppfinningsrik
Du är snäll mot andra

Jag känner igen vår underbara lilla flicka!

Tack Ann-Sofie, Anna, Annika, Åsa och Siv, kära Kompassen!

ps. Glömde jag att nämna min tacksamhet över att jag har Anna-Klara!? ;) ds.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar