Jag vet ju att min make är lite dramatiskt lagd (även den egenskapen är en orsak till att jag älskar honom så otroligt mycket) ... och jag har lärt mig att ta det ... med en nypa salt som man brukar säga ;). Men när jag, på telefon, hör honom utbrista "ÅÅÅhh neeeej, här är det något konstigt ... jag går rakt genom golvet ... oj, det kommer upp gullfiber ... ååå neeej, det är här med ... och här känns det lite svajigt ..." då blir, till och med, jag lite orolig. Det enda jag vill just nu är att sätta mig i bilen och köra de 4 milen upp dit för att kolla vad han egentligen menar. Men vad ska jag då göra med alla sovande barn?
Ja, han håller alltså på att slipa trägolven i det "nya" huset. Dom trägolv som vi sedan ska måla i helgen. Det var lite svårt att se konditionen på de gamla och till synes fina golvplanken när de var helt täckta av ett tjockt lager med lim och gummirester från en heltäckningsmatta. När vi har hoppat på golven känns de absolut helt stumma och stablia.
Golvet efter första varvet, ännu är en hel del rester av heltäckningsmattan kvar.
Golvet efter tredje varvet ... fortfarande mycket arbete kvar innan golvet är slätt och fint. Men det går i alla fall framåt! Här slutar min svettiga distansrenovering och min älskade blir ensam kvar i dammet, sitt svett och allt oväsen. Jag undrar om han går där fortfarande?
Det är de mörkare fläckarna som är lite skumma. De finns lite var stans och de är porösa i konsistensen. Detta är innan David stuckit kniven genom, vilket han gjorde med lätthet. Måste det bli nytt golv nu eller? Budget, tidsplan ... aaaaaaa ... spricker ... ?! Hmmm ... lite skumt som sagt. Men värre saker kan hända än att ett golv ruttnar sönder lite. Så det är lugnt, det ordnar sig ... jag tror att vi rullar ut en ny heltäckningsmatta och bara glömmer för en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar