lördag 29 oktober 2011

Ännu en dag av renovering ...

... på tu-man-hand denna gång :)
Oj vad mycket mer man hinner utan barn som man måste jaga, skydda och underhålla.
All renoveringstapet är nu uppe i barnkammarn och jag har börjat att måla.

Just nu känns det bara vitt, vitt, vitt ... men det skall bli annat också.

Väggarna i salen är nu färdigmålade, golvlist lika så. Och golvet i salen är slipat efter grundmålning och målat ett varv, i en ljus, ljusgrå ton.

Här ser du David med pensel och färg, det går som en dans! 
... och så hann vi med att "fika på färgburk" vid brasan i barnkammarn.


En lös fundering i ett svagt ögonblick ... Kan man lägga in en mjuk och skön heltäckningsmatta i ett rum med kakelugn?
Det vore ju mysigt ... jag ser framför mig hur barnen kastar sig ner på golvet och myser in sig i den :).

För vissa människor är INGENTING omöjligt ...

... så är det för min make. Tur för mig va? ;)
Jag skall ge några exempel för att förtydliga.

Så här kan det låta:
"Älskling, idag har jag köpt två stora oljecisterner som vi kan renovera och använda i vårt värmesystem. Den ena är på 7 kubikmeter och den andra på 3.

Alltså förstår ni hur stora de är? Den stora skall alltså byggas in, få tak, och utgöra flisförråd med skruv in till pannan och den andra skall isoleras och byggas om till ackumulatortank, med även solcellsslinga, har han planerat. Ja, han har köpt en skorsten också, "bara" 7 meter hög ;). Är det inte fantastiskt?! Jag imponeras och tycker att det är både bra, roligt och spännande med återanvändning och gör-det-själv-projekt :)

Ett annat exempel:
"Jag ska BARA flytta över motorn från den andra bilen"

Detta mitt i en tid av stress och press ... det handlar denna gång om att vi behöver en till bil nu när vi bor så långt ifrån allt och alla, och den får helst inte kosta någonting alls. Vi äger redan en skoda Felicia med körförbud och totalkatastrofal kaross, men den har en fungerande motor. Då löser han bilproblemet med att köpa en till, exakt likadan skoda, fast med bra kaross men med icke fungerande motor.

Ååh vad jag älskar honom och ååh vad jag älskar att han gör allt själv.
Jag skall inte trötta ut er med så många fler ;) ... men i dag sa jag "NEJ!!! vi köper en ny!!" ...

Då handlade det om att vi glömt den långa borren, som kan borra genom timmerstockar, hemma på Fågelvägen i Timrå. Och han säger såklart ... "vi kan åka till fabriken (hans arbete) och göra en". Alltså GÖRA en borr?! Jag betvivlar inte att han kan, jag vet att han kan ... men hur lång tid tar det? Och vi som har lämnat våra barn hos mormor för att panikrenovera hela dagen.
"Ja, det kan vi ju förstås också göra" svarade han då ... och så for vi och köpte en :)

Så är det att ha en egen Macgyver ... som dessutom är världens snällaste ... inte helt fel ;)

Hoppas att ni gläds med mig! :)

fredag 28 oktober 2011

Spår av kanel ... vi som varit med förr vet vad det innebär ... :(

Nu förvändlades bloggen plötsligt till en äkta grovrenoveringsblogg!
Från att ha varit "vi tar det lugnt och gör lite ytskikt"blogg.

Vi startade med lilltoan i går. Vi handlade glatt en golvmatta, lite färg och ett handfat. Ny toa tänkte vi köpa i helgen. Vi sa till varandra att "vi lägger mattan uppe på den gamla". Tanken var bara att fräscha upp nu och sedan göra en ordentlig renovering, med golvupptagning, i samband med senare tvättstuge- och badrumsrenovering. Alla dessa utrymmen har liksom samma golv.

Mmmhmmm? "Det kanske vore bra att ta bort den gamla mattan ändå" inser vi när vi har burit ut toa och handfat. Och när vi börjar riva märker vi att någon har fräschat upp tidigare, ett annat golv uppenbaras. Vi river ett lager till, för det känns bara mer och mer orfäscht ... vi måste nog ta ännu ett lager ... typiskt gamla hus ...lager på lager ...


Vad är nu detta? Hmmm, här har det kissats ordentligt ...? Det kan förstås ha varit en toa som stått och läckt.


... här läggs kameran bort ...  

Men vi tar och river ett lager till. Och ett lager med gullfiber. Synd att det inte var två sådana ... då hade det varit lite varmare.
Men opps! Sista lagret saknas, "jutten föståj ju"! Gullfibern ligger direkt på jorden under huset. Den så kallade trossbottnen saknas. Förvånande? Nej, inte speciellt, men trist ändå. Inte heller konstigt att det varit kallt.
Men det finns en och annan rest av något som en gång varit en trossbotten. David lyfter upp en och då ser vi ... SVAMP!

Tecken på äkta hussvamp, är det fina lagret av kanelliknande damm som den lämnar efter sig. Ja, jag har sett den tidigare, i en annan renovering. David sticker ner sin mobilkamera och fotograferade in under den del av golvet som fortfarande hänger upp och på bilden avbildas fler fruktkroppar längre in. Små men dock ...

Vet du vad hussvamp är och gör? Ja, det är en svamp, det hörs ju. Den lever i timret i hus, hörs också. Den käkar upp träet, så det förlorar sin bärighet. Men den är helt ofarlig för människor. Den bildar stora frukskroppar och släpper ifrån sig kanelbruna sporer, ett damm som tar sig in överallt. Den älskar kalk och lever därför gärna inne vid husets murstock, där har den en varm och gynnsam miljö för att växa och frodas. Den kan förväxlas med källarsvamp en, även för träet, helt ofarlig art. Likt ett uppslagsverk förklarar jag detta för David, äkta hussvampsexpert som man är ;) Mycket att stoltsera med? :( (annars är det han som brukar förklara och förklara och förklara och ... för mig).

Ja, den behöver lite fukt också ... och det kan man ju tydligt se att den fått här. Här har man kissat på den ;) (bara skojar). Ja, så kan det gå när man har svampsporer i grunden och toan vid en murstock. Den kan också föröka sig genom att skjuta ut bandspagettiliknande mysel som utvecklar nya fruktkroppar i golv och upp i väggar. Jag har som sagt sett dem, dragit bort dem, förr.

Stämningen var inte lika lätt som vanligt när vi åkte hem till Fågelvägen i går. Men David tyckte att det var skönt att jag hade varit med förr så jag behöll lugnet ;) ... det var snarare han som var den mer bedrövade.
Väl hemma läser vi skräckexempel om att det man ser bara är toppen av ett isberg. Vi ser bilder av hus som fullkomligt tagits över av svamp, sååå äckligt!

Inkapslad i en påse tar vi med en bit angripet trämaterial. Kontakt med antisimex och försäkringsbolag i dag, inlämning för analys lika så.


Denna bild är från min förra renovering. Här håller jag upp, en ailenliknande, kvadratmeterstor, en äkta momma som frodats i golvvärmen. Denna svamp är nu ordentligt borttagen, lika så några kubikmeter jordmassor ur grunden och stockar i väggen. Huset står kvar även efter 10 år ;). Jag känner mig inte orolig för det huset idag. Men enligt mig är det totalt förbjudet med golvvärme i gamla hus!
De svampangrepp vi har hittat nu, än så länge är bara små.
Kontakt med försäkringsbolaget säger att vi ska vara lugna ...

onsdag 26 oktober 2011

I bland känns det lite oöversigligt ...

Hur stor skada kan ett barn ta av att leva i renovering?

Det är frågan jag och David har ställt oss. Man har ju sett flera avskräckande exempel på bla, kanal 5, "Arga snickarn". Vi har tänkt att "så ska det aldrig bli!" ... och det ska det inte heller.
Men bäst som vi ställer oss frågan så kommer vi på andra tankar. Vaddå skada? Här? Hur då? Varför?
Största skaderisken ligger nog hos mamman som tenderar att bli nervsjuk över att hon aldrig hittar det hon behöver, vilket förstås i sin tur inte verkar så lovande heller för hennes omgivning. Fast än så länge är det undre kontroll och bara härligt ;).

Och Davids ögon, de lyser när han berättar för mig om hur mysiga han minns deras renoveringar i Brunne "allt var lite annorlunda, man fikade på en färgburk". Och jag kommer själv ihåg när vi, i början av 80-talet (jag var sex år gammal), renoverade köket hemma i Bandsjön. Hur mysigt vi hade i det högst temporära och provisoriska köket som installerats i tvättstugan. Det är nog enda gången vi haft Ingmar Stenmark på väggen vid matbordet. Putte i blåbärsskogen byttes ut mot en plansch som Maria fått med i Kamratposten. Det var som att leka i lekstuga, fast på riktigt! :)

Så jag ställer mig åter igen frågan. Hur mycket skada kan ett barn ta av att leva i renovering? Av att det är tillåtet att bygga tipi, under trappstegen, i köket och att rita gigantiska teckningar på täckpappen på golvet? Att ha grävskopor utanför fönstret och lastbilar som lämnar stora sandhögar efter sig? Och vad bryr sig barn om röriga diskbänkar, osopade golv och fula kläder om man ändå har tända ljus och god mat på bordet? Nej, den skadan kan inte vara stor.

Det enda "tyvärret", jag kan se ur detta perspektiv, är att det inte kommer det att vara för evigt. Snart har jag också så fint att barnen bara kommer att få sitta välkammade på sina stolar. Vad tråkigt det måste vara för barn att leva i alla perfekta världar som vi skapar över allt i dag. Där till och med allt som är ämnat för lek serveras på ett bräde.

Jag vet hur fint jag kommer tycka att det är när det är färdigt och hur rädd jag kommer att vara för att det skall bli förstört. Jag kommer att få ett hem som jag så gärna vill ha men jag inte alls vill ha ... vilket dilemma! Äsch den dagen den sorgen ... vi kanske ändå aldrig kommer ända dit ... ;)

Så vi bestämmer oss (så här innan vi knappt har börjat vårt renoverande liv) för att fortsätta att leva i vår romantiska dröm om att - renovering, det är bara mysigt!

Jag ville sätta in en blid från i måndags när Nisse och Anna-Klara leker i sin filttipi under trappstegen, i köket i Starred. Men min kamera med bilden i är inte här där jag är. Så jag skickar med en bild på Nisse, mitt i en annan renovering, istället.

Hur stor skada kan man ta av att få bada i en diskho? :) Nu måste jag erkänna att han inte gör det pga renovering, utan pga att han avskyr att bada men älskar att diska :) I Starred kan det nog dock vara risk för att det blir lite fler diskhostvättningar av barn.


Ps. Var inte oroliga! Jag tvättar aldrig barn och kaffekoppar i samma vatten. :) Ds

lördag 22 oktober 2011

JAA, vi hann före kälen!

Så om den absolut vill komma nu, så är det i alla fall okej för oss.
I dag blev vår, 45 meter långa, värmekulvert nerlagd och ordentligt inbäddad bland sand, jord och lera. Nu återstår bara att hoppas på att den skall få vara med och hålla oss varma också, helst redan under denna vinter. Vi behöver ju förstås en värmekälla också för att det skall fungera.

Vi hade egentligen tänkt vänta en vinter, köra på el och samtidigt elda mycket i vedspis och kakelugnar, för att hålla kostnaderna nere. Och såklart skall vi göra det ändå, men nu är även en stor värmepanna beställd! Tjooohooo! ... vad pengarna rullar iväg ... och tjooohoo vad de kommer att "rulla tillbaka" när vi slipper betala elräkningen sedan. Och framför allt tjooohooo vad varmt vi ska ha!

Vi väntar bara på att den skall levereras och sedan självklart installeras, av min mycket värmepannskompetente make :). Men snälla vinter och kyla vänta gärna lite till med att komma. För vi måste även hinna skruva upp massor av element och så ska massor av vattenledningar dras och kopplas.

Tack och lov för David som bara älskar att hålla på med allt sådant ;)

fredag 21 oktober 2011

Hallstädning avklarad

I snart tre år har vi klämt oss förbi en barnvagn som alltid står precis innanför dörren när man kommer in. Gravid som ogravid, och när magen äntligen har varit borta har vagnen vuxit istället, från enkel till dubbel!
Men nu behöver vi inte klämma oss förbi någe mer. Nu glider vi bara in och parkerar lite flott där vi för tillfället har lust. I går stod det tre barnvagnar i vår hall och vi kunde ändå dansa förbi. Stort är bra! Men, ja visst, dyrt att värma ... det fixar vi med i morgon tycker jag ;).
Nisse säger tack för i dag och åker hem till Fågelvägen igen. I morgon åker vi upp tillbaka vid klockan sju.
Sov gott!

Öppnas inte förrän på "julafton" :)

Om man går upp för trappan i vårt hus och svänger sedan helt om till vänster där uppe, då kommer man till husets stora sal, tingssalen (du kan gå åt höger också, men då måste du först gå genom ett badrummet och sedan genom ett sovrum för att komma dit). I denna sal har vi någonting väldigt härligt ;) något som man skulle kunna tro är en liten loppis. Men det är ingen loppis, och det kommer det heller aldrig att bli. Det är en samling med massor av bra saker.
Här har vi samlat i stort sätt allt som var kvar i huset. Det är ett stort virrvarr av sådant som vi fick med i husköpet, sådant som ingen annan ville ha eller kunder ta med, sådant som vi köpt på auktionen eller på annat sätt här på gården. Allt samlat på samma ställe, i säkert och varsamt förvar. Mycket skräp tycker kanske någon, en GULDGRUVA tycker vi!!! Fina planscher, bilder och fotografier. Böcker, jag har hittat min absoluta FAVORITBOK, som jag annars brukar låna av mamma. Ett fantastiskt, gigantiskt bord som jag säkert kommer att visa vid senare tillfälle. En pippi-koffert ... ja, jag kan ju inte rabbla upp allt förstås. Vi är jätteglada! ... öppnar dörren ibland, kikar in, lägger dit något mer som vi har hittat, men stänger sedan snabbt igen. För den här dörren skall inte öppnas ännu. Alla dessa saker ligger här och väntar på rätt tillfälle. Det tillfälle då allt skall gås igenom. Jag måste kämpa för att hålla mig, så mycket annat måste göras först.
Som ett gigantiskt berg av julklappar, bjuder den på både förväntningar och spänning! :)

;)

"Hej på ett tag då, alla kära böcker! Undra när vi ses igen?"

Det är inte varje dag man har en prinsessa och en zebera som hjälper till med packningen. Fast om jag tänker lite längre så kommer jag på att det är just precis det jag har. Idag är det böckernas tur att läggas i kartong.
Oj, vad det bärs och jobbas. De har uppenbarligen valt att ta de tyngsta böckerna först. Detta kommer nog gå med lätt och rasande fart trots allt.

 För en plötslig och helt oannonserad vila till rättavisas genast av arbetsledaren.

 Men när båda får vila till Bamseskivan då är allt okej igen!

torsdag 20 oktober 2011

Just nu renoverar jag via sms och telefon och jag känner att jag är glad över att jag inte är en sådan där kirurg som opererar via en tv-skärm

Jag vet ju att min make är lite dramatiskt lagd (även den egenskapen är en orsak till att jag älskar honom så otroligt mycket) ... och jag har lärt mig att ta det ... med en nypa salt som man brukar säga ;). Men när jag, på telefon, hör honom utbrista "ÅÅÅhh neeeej, här är det något konstigt ... jag går rakt genom golvet ... oj, det kommer upp gullfiber ... ååå neeej, det är här med ... och här känns det lite svajigt ..." då blir, till och med, jag lite orolig. Det enda jag vill just nu är att sätta mig i bilen och köra de 4 milen upp dit för att kolla vad han egentligen menar. Men vad ska jag då göra med alla sovande barn?

Ja, han håller alltså på att slipa trägolven i det "nya" huset. Dom trägolv som vi sedan ska måla i helgen. Det var lite svårt att se konditionen på de gamla och till synes fina golvplanken när de var helt täckta av ett tjockt lager med lim och gummirester från en heltäckningsmatta. När vi har hoppat på golven känns de absolut helt stumma och stablia.

Golvet efter första varvet, ännu är en hel del rester av heltäckningsmattan kvar.

Golvet efter tredje varvet ... fortfarande mycket arbete kvar innan golvet är slätt och fint. Men det går i alla fall framåt! Här slutar min svettiga distansrenovering och min älskade blir ensam kvar i dammet, sitt svett och allt oväsen. Jag undrar om han går där fortfarande?

Det är de mörkare fläckarna som är lite skumma. De finns lite var stans och de är porösa i konsistensen. Detta är innan David stuckit kniven genom, vilket han gjorde med lätthet. Måste det bli nytt golv nu eller? Budget, tidsplan ... aaaaaaa ... spricker ... ?! Hmmm ... lite skumt som sagt. Men värre saker kan hända än att ett golv ruttnar sönder lite. Så det är lugnt, det ordnar sig ... jag tror att vi rullar ut en ny heltäckningsmatta och bara glömmer för en stund.

måndag 17 oktober 2011

Målning i går och dan före det och den innan och ... tapetsering i dag


Först ett varv, och så ett till, och ett tredje ... och ett fjärde ... men nu måste väl ändå taken vara färdigmålade snart. David, den hjälten, har målat vart enda varv själv!! Fast, han har haft hjälp av ett par andra hjältar vid ett par av strykningarna, icke att förglömma. Men i det stora hela är det han som burit hela uppgiften på sina skuldror. Jo, det märks .. för när jag och Nisse kom till hans arbete i dag, satt han bakåtlutad på stolen med armarna bakom huvudet, vickade på nacken och grinade illa ... "alltså jag förstår inte vad jag har gjort ... jag har så ooooont" ... konstigt? Nej! Ibland är det tur att vissa glömmer fort och att sådan värk går över snabbt. Och ibland har någon tur som är både kort och höjdrädd.


Tapetsering det gillar jag där emot, då är jag inte för kort längre och så har man ju en vägg att hålla sig i ;) Nu heter det ju visserligen inte tapetsering, det är ett helt annat hantverk, men ni förstår nog vad jag menar. Nisse och jag har blivit lite av ett tapetserande team här på Fågelvägen. Det har ju limmats upp några våder under den senaste tiden. Så vi tänkte fortsätta sammarbetet upp i Starred. Idag fungerade det dock inte lika bra som vanligt. Nisse tog sig plötsligt lite väl stor frihet, han kanske börjar tro lite mycket om sig själv? Vad HAN tror vet jag egentligen inte men JAG tror i alla fall att jag i det närmaste ägnade mer tid åt att plocka ner honom från stegen, flytta på kniven, rädda tapetklisterhinken, hämta tillbaka tapetrullen och leta reda på tapetskrapen som han hela tiden bar iväg. När jag vände mig om och fick se hur han gick omkring med den 1,5 meter långa käppen med klisterrollern på, och rollade det spåniga och skräpiga golvet, då fick jag nog och packade ihop ... så, jättemycket tapetsering hann vi inte med. Men det lilla som blev visade att det nog kommer att bli väldigt fint :):). Och det är verkligen inte bara vår (vi som arbetat) förtjänst ... jag undrar om det går att misslyckas med ett sådant råmaterial som detta hus :):).

fredag 14 oktober 2011

"Goddag fru Kakao, välkommen, välkommen!" :)

Nu ska här bakas. Chokladbollar är valda ... och plötsligt märker vi att vi har fått en tredje person vid bakbordet! Trevligt! Hon lyfte lite på hatten och hälsade. Men burkan, den behöll hon på genom hela baket.


Visst vet du väl det smartaste sättet att göra chokladbollar på? ... hälla alla ingredienser i en liten plastpåse, pressa ur luften och knyta en knut längst upp på påsen. Sedan är det bara att knåda på! Men man måste akta sig så att man inte trycker hål i påsen, för då blir det jobbigt. Snart har du en perfekt deg utan minsta klet på händerna. Och ingen disk heller! Men till slut kommer man ju förstås till momentet "rulla" och då blir man lite kletig ändå. Hur som helst, smidigare i alla fall tycker jag!


 Anna-Klara "inte kan löla bollar" så hon gjorde "ommar". Mmmmmmm du kan ju tänka dig hur goda och inbjudande de såg ut (jag besparar dig bilden). Men det ordnade sig även för mig, för hon åt med glädje upp dem själv, så jag slapp smaka. Mitt i baket upptäckte vi att det fanns lite för lite havregryn så vi fick ta stöd av "familjemuslin" ... och vad lyckat! Det blev ju inte så tokigt med russin och hasselnötter i ;).


Nu ligger bollarna, inrullade i pärlsocker och jordgubbsströssel, och väntar i kylen. Dom väntar på några som vill hjälpa oss att äta upp dem. Snart, snart, snart! ... och så måste vi vänta på att Nisse ska vakna förstås.

Ha en underbar dag ni med!


Tur att man har två av det mesta ... nyss slogs de så hårtussarna rök ... båda ville ju ha elvispen. Men då löste mamma det på ett så gentilt sätt som att plocka fram en till elvisp. Så nu vispas det för glatta livet!

... så kommer vi till detta med det språkliga ... heter det "vara bland likasinnade" eller "vara i bland likasinnade"?
HJÄLP!

torsdag 13 oktober 2011

SO I´m in LOVE with a SUCKER!

Jag tänker på ... the "vacuum-sucker" ... han som ligger här utsträckt framför mig.

Har du också din dammsugare placerad på husets bästa plats, mitt på golvet vill säga?! Där ligger min troget och väntar. Viftar glatt på svansen när någon av oss virvlar förbi. Alltid redo att ta tag i sina åtaganden.

Som sagt, alltid till hands. Då blir det aldrig så jobbigt att grabba tag i munstycket och stampa till lite med foten. Dansa över golvet och se resultat på ett litet kick, enkelt helt enkelt. Och finns det något härligare än när det rasslar till riktigt ordentligt i dammsugarröret?
Mmmmm man både känner och hör, hur mycket nytta det gör.
Och tänk när det tillfälligt blivit ett litet stopp, en propp,
som plötsligt släpper och man hör ljudet och kraften i suget återuppstå.
Vad vore livet utan min dammsugare? tänker jag då.
Det är nästan som musik ...

Men med närmare eftertanke ... den här doften som uppkommer medan dammsugaren jobbar, om inte påsen är alldeles nybytt ... vad kommer den ifrån?

Jo, jag fattar nog. Hmmm hur fräsch är den?

Jag menar, den sugs in i röret, tar med sig skräpet in i påsen där den sedan filtreras genom finfint damm, hudavlagringar, hår, torra ostbitar, små korvsnärtar, mandarinklyftor, halvätna köttbullar, makaroner och andra läckerheter innan den sedan blåses ut i rummet igen ... UUUuuuöö :(
Nu slår det mig plötsligt att det kanske bara är jag som suger upp sådant? ... alla andra kanske bara suger upp lite damm, något sandkorn, ett hårstrå ibland och på sin höjd några smulor?
Hur äcklig är jag?? Ååh nej, har alla tänkt på det redan ... ? Fast visstja, det var ju dammsugarn som kanske var den äckliga, inte jag.

Han som har varit min bästa vän i så många år ... och så visar det sig att han är en riktig ofräsching. Ja, jag säger HAN för min är mörkblå, och det är tydligt på något sätt att det är just en han.

Ojoj .. något måste göras åt saken. Så här kan han inte få fortsätta att förpesta vår inomhusluft. Lösning? Ska jag kanske fixa fler, en till vardera rum, då behöver de inte rastas lika ofta och ofreschören sprids inte lika mycket. Hmmm eller så kan jag ju kolla om det finns en nyare modell, med ny teknik som filtrerar på ett annat och bättre sätt ... jag har nog sett att det finns minsann!
Man brukar ju säga att om något är riktigt gammalt och äckligt så vandrar det snart ut av sig själv. Det kanske vore en idé? ... att om jag bara fortsätter så här ett litet tag till så kanske han vandrar iväg och problemet är ur världen.

Åh, nu ser jag honom ligga där, i sin marinblåa ton och med sin gråa veckade plastslang slingrad omkring sig. Helt ovetande om mina tankar. Tänk om han visste! Han har ju varit så trogen och jag har verkligen saknat honom nu när han har varit borta, uppe i Starred, i några dagar.

Men helt plötsligt känner jag mig totalt osentimental ... Jag kanske borde skaffa sop istället? Nej, vet du vad?! Det handlar ju faktiskt bara om en dammsugare. Nästa gång ska jag köpa en rosa! Eller finns dem i retrodesign med stora oranga blommor på?

söndag 9 oktober 2011

I mitt köksfönster


Det är inte så vanligt att jag bjuder på en bild av mig själv, men i kväll gör jag det. Bara för att jag är så glad över att jag kan sitta såhär i mitt köksfönster. Ser ni ljuset? Ser ni trädet? Ser ni hösten? Ser ni min belåtna min? Allt är på riktigt! ... och ser ni att jag har jackan och skorna på mig? ... det har jag förstås inte tänkt ha så länge till ... men vem vet ...

Vi mötte nämligen vår närmste granne för första gången i dag. Han bor sommartid i en stuga som ligger intill vår gård. Mycket trevligt. Plötsligt erbjöd han oss att låna hans separett toalett i vinter om vi skulle få problem med vår egna. Otroligt snällt och generöst och jag lyssnade noga och artigt på när han visade hur den skulle användas och hur jag skulle slå på elementet i skjulet osv.

MEN VA? Problem med toan? Är det sånt man brukar få? ... det lät på honom som om det var den mest vanliga och naturliga sak i världen ...

Jag kan se framför mig hur jag mitt i iskalla vintern springer, i stora stövlar och oknäppt kappa, med ett barn på varje arm, genom ringlande snögångar fram till hans stuga. Hur jag måste skydda mina barn från snö, storm och kyla, under min kappa, medan jag tar i allt vad jag kan för att lyckas fösa upp den igendrevade dörren ... för att "slå en liten drill" ...

Nej, så har jag inte tänkt ha det! Vi tänker nog renovera toan i stället, vi tycker att det låter som en lite bättre idé faktiskt. Och så tänker jag elda så att kaminerna glöder!

Vi inte oroliga, inget skrämmer oss, vi tänker bara att vi går en spännande framtid till mötes ;)

Och jag vill verkligen understryka att jag är mycket tacksam över så generösa grannar och över all information som gör att vi hinner rusta för att göra vår framtida tillvaro lite enklare.

lördag 8 oktober 2011

Jag visste inte att man kunde ha en egen tingsgård!

För ett år sedan stoltserade jag med att vi hade köpt ett hus! 200 härliga kvadrat har vi levt på under detta år. Varmt, skönt och bekvämt har vi haft det. Det har verkligen varit jättebra!

Men även det som är bra, det som är lyckligt och lyckat kan plötsligt ta slut ... och utan att man vet det, kan något ännu bättre, något ännu större, något ännu vackrare vila runt knuten när man minst anar det.

Plötsligt, en helt vanlig sommarkväll, var David och jag ute och åkte. Vi hade fått ett litet uppdrag. Jag undrar fortfarande VEM som gav just OSS detta?

Uppdraget ledde oss till en plats som vi inte visste fanns och vi blev båda totalt uppslukade av detta ställe. Av atmosfären, mystiken, friheten! Det fanns inget tvivel just då ... inte på vad vi tyckte, vad vi kände eller vad vi ville ... men mycket tvivel på att det skulle kunna bli till en verklighet. Åh, vad vi är glada och tacksamma för detta "uppdrag" och ÅÅH vad vi är glada över att det finns människor som tror på oss, människor som vill satsa, hjälpa och lämna vidare!

TACK!!

I veckan blev fågelvägen sålt, det gick fort och lätt trots dåliga tider för husförsäljare. Vad skönt! Vi har pustat ut rejält, stå med kostnader för två hus känns ju inte som någon optimal situation. Men visst känns det lite sorgligt också, jag har faktiskt lärt mig att älska denna bleka lilla mexitegelvilla.

Så i vinter skall vi alltså inte bo på 200 kvadrat, i år drar vi till med 300! Jag är i det närmaste säker på att vi varken kommer att ha det bekvämt eller varmt. Men vi kommer att ha det LJUVLIGT och MYSIGT!

Tofflor, yllebyxor, plädar och skinn, vedspisar och kakelugnar. Det passar oss bra det. Frigolitring på toan tycker jag är lite ohygieniskt, men det kan bli ett efterlängtat och älskat inköp det med.

Och om planen går som den ska, kommer det stå ett par tofflor där och vänta även på dig. :) :)


Nyfiken på insidan?
Hoppas, för det kommer, jag lovar! :)

fredag 7 oktober 2011

Knack, knack

"Hej! Välkommen! Vad roligt att du har hittat hit!
Oj, här står jag med otvättade hår och i mysbrallor ... men vad gör det? Kom in!
Slå dig ner. Opps STOPP vänta! kolla först så att ingen liten filmun har torkats av just där du tänkte sätta dig. Nej, det är kanske inte så välstädat ... svårt att hinna allt. VA? Vad sa du? ... ja, ljudnivån och tempot kan vara i högsta laget i bland. Men hoppas att du kan KÄNNA LUGNET ÄNDÅ!!! Nej, det är inte alltid så, vi växlar mellan alla ytterligheter här. Lägg gärna upp fötterna vettja, soffan är din. Vill du ha kaffe? ... tyvärr har jag ingenting till ... men vi kan baka en kaka! Om du vill? ... det är bara att sätta igång, känn dig fri! Eller förresten ... glömde visst att köpa ägg ... så vila dig istället ... en skvätt mjölk har jag ju förstås.
Kaffet är klart! Gör dig en liten plats på bordet ... fast du, ta den andra stolen i stället ... den där är lite ranglig, ska snart limmas, bättre begagnad som det mesta här. Hmm ... ja inredningen ... ingenting är ju som det egentligen skall vara, det ser alltså inte ut som det EGENTLIGEN ser ut hos mig ;);) ... för jag kommer liksom aldrig dit. Men det finns en tanke för allt och visst är det mysigt ändå?! :):)

Ja, jag tänkte ju börja blogga ... men jag smyger igång lite försiktigt ... en mamma har ju viktigare saker för sig, än att blogga ;);). Först tänkte jag att jag skulle ha värsta öppningsceremonin, klippa band och blåsa fanfar. Men, nej det blev inte så ... skönt, jag är ju inte den som gillar att stå i rampljuset, jag är alldeles för blyg för det, får svettningar och blir darrig på rösten. Jag gör mig liksom bättre i mindre sammanhang ... tu-man-hand gillar jag mer ... lite stillsamhet i virrvarret, stressen och pressen.

Än en gång, vad roligt att du har valt att titta in. Jag hoppas att du vill stanna, för jag avskyr avsked.

Välkommen när helst du önskar!"

torsdag 6 oktober 2011

Är jag en ballong?

Det ligger kanske närmast till hands att tänka på en liten rund ballong, men nu tänker jag faktiskt på en sån där avlång. En sån som det, näst intill, är omöjligt att få in luft i. Man blåser tills huvudet snurrar, senorna på halsen är helt spända och ansikte och ögon är alldeles röda. Så plötsligt blir det en lite bula på mitten, "Ja!" :) ... man känner sig lite smånöjd, vilar en stund och tar sedan i på nytt. Nu går det lättare. Ballongen växer och växer och den ser så där glad och fin ut. ända tills man tappar taget och den prrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrruttar iväg ........ platt. :(
Kom igen! Ett nytt försök. Om man inte väntar allt för länge kan det gå lite lättare att få in luften denna gång. Och så växer den och växer och växer men någon är framme med en bara lite, lite för vass nagel, kan gott vara jag själv ... å pyyyyyyyyyyyyysch ... platt igen.
Laga med tejp vettja! När det händer lite då och då måste man lära sig att inte ge upp! Så ... ett försök igen då. Och den växer och växer och växer och växer och nej STOPP! inte för MYCKET, för då! POFF!
Ja, ha, vi sopar ihop slamsorna.
Går den att rädda? Jaa då, nema problema, vi är bra på att lappa och laga här.

En gång till. Och kom ihåg, lagom är bäst!

Tack till min ÄLSKADE syster Karin, en av mina största inspirationskällor!

lördag 1 oktober 2011

Mitt stora runda bord.

Har jag inte alltid önskat mig ett runt bord? Jo, det har jag och tänk att just idag fick jag ett! Det är dessutom inget vanligt litet runt bord, det är ett riktigt stort exemplar, med rejäla ben. Tunna, smala, smidigt svarvade ben hade kanske varit en smäckrare syn men detta står ju stadigt i stället. Och tur är väl det eftersom man måste klättra upp på det för att nå och komma åt att skura över allt. Invigt det har vi gjort, med många glada fina människor omkring. Jippie, vilket bra bord, som kan rymma många kära! ... men jag fick ju inte bara ett bord idag utan även de fönster jag önskat, de golv, de tak, de rum, den utsikt ... det HUS jag har önskat!! Åh vad spännande att se hur framtiden kommer att formas ...